Jag stryker julgardiner och juldukar. Samtidigt vandrar tankarna till vad som hänt i natt, i vårt närområde. Jag blir så sorgens, samtidigt som jag känner en ilska över ett känslokallt samhälle. En mamma blev mördad inatt. Av sin son. De hade sökt hjälp för sonen för fyra dagar sedan, men psyk hade nekat hjälp. Idag ser man resultatet av den nekade hjälpen.
Hur många gånger har vi inte fått läsa om liknande fall. Där man bett om hjälp, men inte fått den. I sin förtvivlan ger man sig då på någon annan. Vi har hur många exempel som helst. Det mest kända är mordet på Anna Lind, men tyvärr är det bara en i mängden av liknande fall.
Jag känner så starkt för denna pojke som nu dödat sin mamma. Det är ju inte bara hon som är ett offer. Han är det också. Alla i deras närhet är offer.
Jag vet att man i förtvivlan kan begå en sådan här händelse. Jag har själv varit med om det. När sonen i sin förtvivlan höll på att strypa mig. Som tur var så besinnade han sig i tid. Hur han grät efteråt och undrade om han höll på att bli tokig. Han undrade över hur han kunde göra detta mot mig? Mig som han älskade mest i hela världen. Han mådde så fruktansvärt dåligt och jag råkade finnas till hands.
Nu gick det bra för oss. Tyvärr gjorde det inte det för denna pojke och hans mamma. Det är så sorgligt att tänka på.
Grönt är skönt
8 timmar sedan
11 kommentarer:
Här har du en som känner precis likadant. Så sorgset men så synd om -även- pojken som inte får den hjälp han behöver.
Moster: Jag blir som alldeles tom inombords.
Det är hemskt i dagens samhälle.
Man kan tycka att vi har det så himla bra, men ändå är det så svårt för de som behöver hjälp att få den.
sen när det kommer nära inpå en, då känns det ännu hemskare!
Kram!
Pärlmudden: Det där med att ha det bra kan man ju se på olika sätt. De flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Men vart tog medmänskligheten vägen. Jo, den finns, men ibland känns det som att den håller på att bli urvattnad.
Det kanske aldrig går att förhindra alla katastrofer, kanske aldrig fånga upp alla psykiska sjukdomar... men om en människa sökt hjälp utan att få den - då är det något fundamentalt fel. och det är väl det det är. Fundamentalt fel.
Så ... vad kan man göra? Som du kanske. Bry sig.
Låt oss bry oss!
Ebba: När många skulle slussas ut från psykvården jobbade jag i handikappsvängen. Vi var oroliga för hur det skulle gå. Tyvärr fick vi en hel del rätt. Det är alldeles för många som mår dåligt i dagens samhälle. Man kan inte annat än bry sig. Men det räcker ju inte långt.
Gruvligt sorgligt. Massor av människor drabbas ju! lika synd om dem alla, tror jag!
Trist.
K-häxan och Hannele: Det är så tragiskt så man nästan hoppas att det inte ska vara sant. Hur känner sig den stackars pojken idag med vetskap om att han dödat sin mamma. Usch så hemskt.
Man blir ju alldeles kall om hjärtat! Mitt i allt julstök, paketinslagning och hysteri som råder, så finns ju faktiskt verkligheten. Alltid! Allt för ofta hör vi talas om människor som sökt/söker hjälp och blir nekade, där sedan katastrofer inträffar! Som Ebba sa, vi får aldrig sluta bry oss!
Cina: I lokala blaskan stod det också att pappan kört sonen in till S:t Eriks psyk inne i Sthlm i måndagskväll men han blev nekad vård även där. Sedan försvann han iväg ut i Sthlm men kom hem på morgonen och knivskar mamman till döds. Sedan ringde han på hos en granne och berättade vad han gjort och bad de om hjälp. Det är så himla fruktansvärt.
Skicka en kommentar