Lördagens äventyr

Idag har vi varit hos pappa och jobbat med lite bilder. Det har nog mest varit pappa och sambon som har hållit på.  Själv tog jag med mig en stickning, så nu är jag nästan klar med nästa disktrasa.

Pappa har lärt sig att scanna gamla bilder med sin nya scanner och jag har lärt honom att skicka bilder på mailen. Sambon har mest sysslar med att försöka installera vår gamla version av Photoshop på pappas dator. Men Photoshop ville inte lira riktigt med Windows 7. Så det fick bli Picasa installerat istället. Men då var klockan så mycket att vi fick hoppa över lektionerna med redigering. Det får bli nästa gång. Vi måste ju prata en massa gamla minnen också, så mycket tid går åt till det.

Bilden här ner är på pappa när han var i 13-14 års ålder. Det är i alla fall hans konfirmationskort. Direkt när jag såg det så frågade jag sambon vem han såg på bilden. Peter, svarade han. Peter är min systers son. Han som jag alltid tyckt är så lik sin pappa. Men han är tydligen även väldigt lik sin morfar. Speciellt över ögon och mun. Plus att jag ser även min bror i den här bilden. 

Det är rätt kul det där med släktdrag. Min syster och jag är inte ett dugg lika varandra. I alla fall tycker vi inte det själva. Mina två barn är ruskigt lika sin pappa. Syrrans barn är också lika sin pappa. Ändå är syrrans Peter och min son väldigt lika varandra, i alla fall när de var små. Plus att min syster äldsta dotter och min dotter var kopior när de var i fem års åldern. Vi kan fortfarande ibland fundera vem av dem det är på gamla foton ifrån den tiden. Så släktdragen kan slå igenom väldigt olika och dessutom ändras i olika åldrar. Alltså vara mer framträdande vid olika tillfällen.

Jag är väldigt lika min mamma, min bror är väldigt lika pappa och syrran är en bortbyting. Trollen kom och tog den riktiga systern när hon var nyfödd och lämnade en trollunge istället........:-) I alla fall skojade vi alltid och sa så, eftersom både mamma, pappa, jag och min bror var rödhåriga medan min syster hade väldigt mörkt hår som liten. Numera är det bara jag och brorsan som är rödhåriga. De andra är mer åt det gråa hållet. Och mamma är ju borta sedan 17 år tillbaka.

 

Spara o Slösa

När man läste Lyckoslanten, som liten, så var ju alltid serien om systrarna Spara och Slösa med. Spara var alltid så ordentlig och det riktigt lyste präktighet om henne. Slösa var en riktig slarva. Det syntes på henne också.

Nu tror jag att vi har både en liten Spara och en liten Slösa inom oss. I alla fall har jag det. Hade jag råd skulle jag nog kunna vara en riktig Slösa, till och med.

Idag har jag i alla fall slösat lite grand och då känns det bra. I alla fall när jag vet att jag kan slösa lite grand. Sambon gjorde ett datorjobb i veckan som fick bli lite extra fickpengar. Så idag när vi skulle veckohandla åkte vi till Elgiganten. Där köpte vi en ny datormus till sambon, eftersom hans råtta krånglat länge. Efter det fick det bli tygaffären. Han säljer även garn och nu var jag ute efter lingarn. Nu köpte jag inte något sånt eftersom det enda lingarn de hade skulle tvättas för hand och det passar inte till disktrasor. Det fick bli två nystan bomullsgarn istället. På Willys hade de halva priset på sin bokrea så där slösade jag bort några kronor på Den farliga leken av Mari Jungstedt och Den döende detektiven av Leif GW Persson. Nu har jag fått min shoppinggen tillfredsställd för ett litet tag, i alla fall.

Smått och gott

 Nu har jag lagt upp en hel del smått och gott på hemsidan. Om du går in på den så hittar du alla uppgifter om varje sak där.

Necessär som jag frihandsquiltat runt varje större bladmönster.

 Det blev en snutt spelkortstyg kvar. Så pass att det räckte till en liten sminkväska

 En liten större necessär.

 Miljökasse, modell mindre.

 Ett stickfodral av en återanvänd gardin.

Nästa projekt blir nu att sy en Filip.

Typiskt

Idag skulle sambon ha börjat sin sista utredning. Klockan åtta imorse ringde en sköterska och talade om att doktorn var sjuk!

Han var mycket orolig över denna utredning hela dagen igår och sov illa i natt. Det hade varit bra om han fått komma idag, så han slipper denna oro fler gånger.

Hoppas inte det dröjer för länge nu innan han får ny tid.

Jag bara undrar?

Hur störd är det när man fotar en disktrasa och lägger ut på webben? Och dessutom tycker att det är fullständigt normalt?

Disktrasa

Känner mig inte som en sådan. Däremot har jag stickat klar den första.

Den är stickad i 100% bomull i sillbensresår med en virkad kant runt om. Den är inte så stor, bara 16x19 cm, så jag håller på med en större nu. Det fick bli i bomullsgarn först eftersom jag hade det hemma.

Jag har torkat med den och är nöjd. Det blir inga ränder efter och den har bra uppsugningsförmåga. Nästa test får bli om den börjar lukta snabbt och hur den är att tvätta.

Jag ska köpa lingarn och testa även med det. Blir det bra så kan den nog läggas till i hemsidessortimentet.

Länklista

Nu har jag gjort en länklista på hemsidan. Än så länge står det bara tre namn där. Men det är till tre duktiga kvinnor som jag vill framhålla. Det är en ära att få vara med på min hemsidas länklista.....:-)

Kvinnlig vänskap

Idag har goaste väninnan U varit här. Det var länge sedan vi hade en fikastund på tu man hand. Vi har haft alldeles för mycket omkring oss båda under en längre tid.

Idag kom hon för att hämta några virkade gardiner som jag fått av pappa. De ska hon repa upp och virka eller sticka något bra av. Hon är med i en lokal grupp för Röda Korset där de syr, stickar och virkar saker som sedan kan omsättas till pengar eller skickas dit det behövs. Nyligen har U varit i kontakt med en diakonissa och hört sig för om det fanns något lokalt intresse för gruppens alster. Diakonissan hade blivit så glad och berättat om vilket behov det finns för fattiga familjer i Sverige som söker sig till kyrkan för att kanske kunna få lite kläder till sina barn. Nu kommer pappa och mamma E:s gamla gardiner till nytta i en ny skapelse. Det känns bra. Så ni som vill skänka bort gamla barnkläder eller annat, kan hjälpa till lokalt genom att höra med kyrkan om de vill ha sådant.

Som rubriken anger tänkte jag skriva om kvinnlig vänskap. Att träffa U idag har gjort mig så gott. Även om sambon och jag pratar och ventilerar mycket så blir det inte riktigt på samma sätt som när man pratar med en väninna. U och jag är egentligen ganska olika. Jag är den som hetsar upp mig och glömmer ibland att koppla in hjärnan innan jag öppnar munnen, medan hon är den mer betänksamma som tänker efter innan orden poppar ur munnen på henne. Trots våra olikheter, eller kanske på grund av dem, så har vi en varm, genuin vänskap. Vi kan ventilera det mesta och vet att det stannar mellan oss två. Vi kan säga det mest förbjudna till varandra utan att den andra blir chockad. Det är så kvinnlig vänskap fungerar när den är som bäst. Jag är lyckligt lottad som har en sådan fin vän.

Vårtecken

På väg hem från vårdcentralen såg jag ett riktigt vårtecken. En nedcabbad bil! Tyvärr såg han som körde ut som en riktig surgubbe så jag brydde mig inte om att vinka.

Här har vi  +15 grader i skuggan. Underbart!

Kloka ord

Polargrevinnan har alltid så bra Klokord. Idag hade hon ett som var så himla bra att jag var tvungen att "knycka" det och lägga upp här.

 

Försök  att dra lärdom av allt du möter - även svårigheter.

Mobilisera egna resurser för att få en förändring till stånd.

Erfarenhet bäddar för förändring.

Många människor ger sina problem simundervisning

istället för att dränka dem.

Det finns bara ett slags framgång -

att kunna leva sitt eget liv på sitt eget sätt.

/Annika Bengtsson/

Pust, vilken dag

Dagen började tidigare än vanligt här. Sambon skulle vara hos arbetsterapeuten klockan elva. Jag låg kvar i sängen efter att jag väckt honom. Jag hann inte ligga länge så ringde telefonen. Det var diakonissan i vår församling som ringde och frågade lite om vår fondansökan till säng. Vi pratade rätt länge och till slut bestämde vi att vi ska till henne i nästa vecka. Hon ska försöka hjälpa oss att söka fler fonder. Det känns bra.

Eftersom jag skulle vara hos distriktssköterskan klockan tre så tänkte jag att det är bara att dra igång dagen så kanske jag hinner göra något vettigt innan jag skulle gå. Sambon åkte iväg till sitt möte och jag ringde tandläkaren för att be om penicillinrecept. Hon hade en akuttid så hon ville kika i  min mun innan hon skrev ut receptet.

Ni som läst här länge vet att jag är stresskänslig som attan. Så jag fick tänka mig för så jag inte drog igång stressapparaten. Jag fick inte heller inta någon form av stimuli efter klockan elva. Varken kaffe eller cigarrett.

Jag ringde sambon vid tolv för att höra om han var på väg hem så han kunde skjutsa mig till käftis. Då visade det sig att han skulle vara hos arbetsterapeuten först klockan ett. Så han satt där och hade inget annat att göra än att vänta. Vem som missuppfattat tiden vet vi inte. Bara att det blev tokigt.

Jag är en tidsfascist och hatar att komma för sent. Ändå lyckades jag tänka fel så jag klev på bussen när jag borde suttit i tandläkarstolen. Jag fattar inte hur det gick till, men jag blir så här virrig när jag blir stressad.

Jag fick mitt penicillin och sedan kom nästa stressmoment. Världens kö på apoteket! När jag kom ut därifrån insåg jag att det var bara att åka direkt till vårdcentralen. Jag hade hoppats att hinna hem emellan. Nu kom jag tidigt dit istället och belönades med att få komma in lite tidigare. Efter en lång undersökning så visade det sig att allt var bra. Jag ligger på en låg kurva, men som inte är katastrofal. Det kan vara kopplat till fibron.

På hemvägen, som företogs med apostlahästarna, ramlade jag in på vår lilla Vivo och köpte champinjoner och rotselleri som det ska få bli soppa av ikväll.

Nu är jag hemma igen får äntligen dricka kaffe och ta en rök. Trött som en gnu men det kanske man ska vara på internationella sömndagen.

Internationella sömndagen

Idag är det Internationella sömndagen. Fram till i fredags hade jag inte en aning om att det fanns en sådan. Men varför inte. Det finns så många andra temadagar med mindre viktiga budskap.

Att ha sömnproblem är fruktansvärt. Sömnen är ju till för att hela och återhämta vår kropp. Får kroppen inte den vilan,  så blir hela systemet utslaget till slut.

Både jag och sambon har problem med sömnen. Jag har min sömnapnée, vilket innebär att jag har andningsuppehåll med jämna mellanrum. Det sliter oerhört på kroppen och framför allt på hjärtat. Innan jag fick hjälp kunde jag inte förstå varför jag ständigt var trött. Jag gick som i en dimma hela dagarna och orkade ingenting. Det var sambon som påtalade att jag slutade andas med jämna mellanrum. Resten av tiden snarkade jag som ett helt sågverk.

När man har fibromyalgi så har man också sömnproblem, genom att man sällan hamnar i den sk REM-sömnen. Man har en väldigt ytlig sömn. Min fd man trodde alltid att jag sov djupt och bra eftersom jag snarkade så. När han blev riktigt ilsken över att mina snarkningar höll honom vaken, så brukade han sparka på mig. Det löste inte situationen, vill jag påstå.

När sambon uppmärksammade mina andningsuppehåll, så sökte jag för det. Jag fick gå på flera utredningar och till slut hamnade jag på specialisttandvården, där man provade ut en bettskena. Den skulle öppna upp svalget på mig så jag kunde andas bättre. Jag klarade aldrig av att använda den. Bara några timmar i taget och då sov jag sämre än vanligt. Till slut bet jag sönder några tänder när jag hade den på mig, så då var det alternativet kört.

Jag fick höra talas om att det fanns något som hette CPAP. En maskin som hjälper en med andningen. En sådan har jag idag och jag är enormt tacksam för att jag har den. Den blåser in luft i mina lungor, vilket gör att att jag får en lugnare sömn. I samma veva som jag fick den, så fick jag även en stark värktablett som jag tar till natten. Första gången jag sov sju timmar i ett sträck, kändes det som om himlen öppnade upp sig för mig. Det var som att ha fått en oväntad och kär gåva. Fortfarande händer det att jag har nätter när jag bara sover en timme i taget. Men de kommer sällan nu för tiden. Förr såg mina nätter ständigt ut så.

Sedan jag fick min CPAP har hela min vardag förändrats. Även om jag ser ut som ett ufo när jag kopplar på mig min mask, så är den ändå den värdefullaste behandlingen jag har. Den gör att jag kan leva ganska normalt nu för tiden. Zombi-tillvaron är ett dåligt minne från en svunnen tid.

Sambon har också sömnproblem. Hans problem stavas "insomnia". Det innebär att han har svårt att slappna av och somna in. Många gånger är det också så att han somnar in men vaknar efter några timmar och kan inte somna om. Han har både sömntabletter och insomningstabletter. De hjälper lite grand. Sömntabletten gör att han blir väldigt trött dagen efter, så den vill han inte ta så ofta.

Jag har försökt motivera honom med att träning och frisk luft skulle påverka hans sömn positivt. I sina bästa stunder, kan han hålla med mig. Men när det där ska utövas då låter det lite annorlunda. Sambon är en väldigt envis person. Så har han bestämt sig för en sak så är det ingen idé att försöka få honom att ändra på sig. Då får man ta till kvinnlig list. Ibland lyckas jag, ibland inte. Jag tror också att kan hela vår situation förändras, så skulle det förhoppningsvis ändra även sambons sömnproblem. Han grubblar nämligen väldigt mycket över det hela och blir deprimerad, vilket i sin tur påverkar sömnen. Ett typiskt Moment 22.

Fram tills dess så firar vi i alla fall internationella sömndagen och hoppas att alla människor ska ha en djup och skön sömn så alla kroppar får vila ordentligt.

Uppdatering: Att vi har en urusel säng underlättar inte saken. Så vi hoppas att tomten eller något god fe ser till att vi får vår önskan om nya sängar uppfylld.

Gremlings eller fullmåne?

Idag har jag bakat valnötsbröd. Som jag gjort så många gånger förr. Men idag ville det sig inte. Det är inget fel på smaken, men limporna jäste inte och är ordentligt kompakta. Ändå var det en himla fart på surdegsgrunden så brist på jäsning var det inte.

Nu funderar jag på fullt allvar om det är så att vi har för torr luft inne just nu. För den är extremt torr. Eller så är det månens dragningskraft. Eller gremlings. Såna har jag ju i datorn. De kanske har förökat sig och måste flytta ut i köket för att få plats. Mysko är det i alla fall.

Gaslarm

Det har varit lite jobbigt med ätande och tuggande i helgen. Nu är jag i alla fall helt säker på att det är en tandköttsinflammation jag råkat ut för. Jag har lyckats hålla den i schack med Alvedon och munsköljning. Det har varit svårt att hitta på passande mat. Jag kan ju inte tugga ordentligt. Ikväll blir det köttfärslimpa med potatismos.

Min mage har fått jobbat över för att smälta den halvtuggade maten. Det har satt sina spår. Tur jag har en tålmodig sambo.

Imorgon är det jag som ringer tandläkaren och ber att få penicillin.

Spa-stugan

Denna vecka vill jag verkligen rekommendera Spastugans halvapriset-erbjudande. Den här lertvålen använder jag själv dagligen till mitt ansikte. Tycker den är helt underbar.

Om du vill köpa den så tänker jag vara så egoistisk och be dig att klicka på Spastugans bild till höger i bloggen. Då får jag några ören i reklampengar.....:-)

Veckans vara - Lertvål från Döda Havet

Den tjocka svarta leran från Döda Havets botten är fylld av hälsobringande mineraler och nu finns den förpackad i en behändig liten tvål! Denna härligt löddrande tvål passar alla men kan vara extra intressant att testa vid hudproblem som acne eller psoriasis. T.o.m. söndag 27 mars, eller så långt lagret räcker, kan du få lertvålen för halva priset, 32:50.