Sambon och jag har många gemensamma intresse. Dock är det ett intresse som vi absolut inte delar och det är dans. Jag älskar att dansa och har gjort det så ofta jag bara har kunnat. Sambon har, som den gamla rockern han är, tyckt ett det är töntigt. Jag har inte ens fått han att ta några danssteg hemma på köksgolvet. Han har varit som en istadig häst i denna fråga. Dessutom har ju dansbandsmusik varit botten av allt, enligt honom.
Så ikväll blev jag mäkta förvånad när jag satt vid datorn och hör att han ligger i soffan och tittar på reprisen av dansbandskampen. Det var ju tur att jag satt ner, för annars hade jag nog svimmat när han kommer och säger att dansbandsmusik nu för tiden är ganska bra!
Ibland blir man inte förvånad över någonting. Undrar om han har slått sig i huvudet eller om det bara är tomtar på loftet?
Utflykt till våren
11 timmar sedan
4 kommentarer:
Håller litet med din sambo, jag. Jag har aldrig gillat att dansa och gillar absolut inte dansbandsmusik. Men jag har faktiskt kollat på dansbandskampen några gånger i år.
Vet inte om det är musiken eller tävlingsmomentet som gör att jag har kollat. Gissar att det är det sistnämnda, då jag gillar tävlingar.
Men det är ju inte så att jag har mått dåligt på minsta vis att höra alla låtarna heller. =)
Helene: Oh har du satt dina fina änglar som bild. Me like....:-)
På mig spritter det ju i benen. Utan att på något sett de andra så gillade jag Playtones som vann. Jag gillade deras countrystuk plus att de körde låtar som man kan släppa loss i. Då menar jag inte enbart bugg utan att få dansa styrdans med en kille som är väldigt duktig på det. Sundsvall och Härnösand var väldigt dansanta städer när jag växte upp. När jag flyttade till Stockholm första gången, på sjuttiotalet, då gick man på Alladin (vid Norra bantorget) och dansade. Där höll norrlänningarna till....:-)
Han har väl växt till sig, och mognat *s*
Biggan: Tror du det....:-)
Skicka en kommentar