Nilla har idag skrivit ett inlägg där hon går emot Erik Hellsborns åsikter som han ger uttryck för i sin blogg. De finns idag till viss citerade i
DN och
SvD. Bland annat så skriver EH i sin blogg att bomben i Olso och dödsskjutningen på Utöya inte kommit till stånd om det inte varit så att Norge haft en massinvandring. Han anser att mångkulturen splittrar, skapar konflikter mellan människor, samt leder till hat, våld och en allmän brutalisering av samhället.
Jag blir så upprörd att jag nästan mår illa av sådana åsikter. Jag började också fundera på hur långt vi ska gå tillbaka i vårt samhälle för att få ett Sverige utan utländska influenser. Före 1500-talet finns det inget skriftligt bevarat som styrker någon större invandring i Sverige, men eftersom folk alltid har rört på sig så är jag övertygad om att det kom folk från andra kulturer till vårt land redan då. Under 1500-talet så bestod stora delar av Stockholms befolkning av tyskar. Under den senare delen av 1500-talet hade vi en stor vandring från Finland av de som så småningom benämndes som svedjefinnar. De var till stor nytta för uppodling av stora arealer jordbruksmark. Visserligen var Finland då en del av det svenska riket så man kan inte benämna det som invandring, mer som en förflyttning. Under 1600-talet hade vi en stor invandring av valloner som tillförde vårt samhälle nya och stora kunskaper och en modernisering av bergshanteringen (järnframställning). 1700-talet var influerat av både Tyskland och Frankrike.
Ansgar och andra "missionärer" kom till det, som så småningom skulle bli kungariket Sverige, redan på 800-talet.
Vi har själva spridit oss över världen. Tänk om våra utvandrare inte hade välkomnats av det nya landet Amerika under 1800-talet? Vad hade hänt då? Första nya svenska kolonin i Amerika, som kallades Nya Sverige, kom till stånd redan 1638.
Våra vikingar spred sig över stora delar av norra jordklotet. Många tror att de bara var ute för att kriga och härja, men till stor del handlade det om handelsresor. Stormaktstiden under 1600-talet bestod konungariket Sverige av delar av Tyskland, (nuvarande) Polen, Estland, Lettland, delar av Finland och delar av nuvarande Ryssland. Skulle vi ha en gränsdragning idag skulle t ex S:t Petersburg vara svenskt.
Backar man bandet och tittar på Romarriket som existerade ca 700 f. Kr. och 500 e. Kr så blir allt ännu mer komplicerat. När det var som störst sträckte sig Romarriket över stora delar av västra Europa och hela medelhavsområdet.
Vi kan inte prata om "vi" och "dom". Vi är alla människor. En del är vita, andra är bruna, svarta, gula och röda. Men alla är människor. De flesta har samma behov oavsett vart man kommer ifrån. Vi behöver alla mat, kläder på kroppen, men framför allt behöver vi kärlek, känna att vi är älskade. Det behovet går över alla gränser, kulturarv och etnisk tillhörighet. Kärlek till en annan människa kan aldrig vara splittrande eller brutaliserande eller skapa hat.
Varför ska man då prata om vilka som har rätt att bo i vårt land och vilka som inte har det. Som mamma till ett funktionshindrat barn, bonussvärmor till en muslim, bonusmormor till en liten mulattflicka, sambo med en vallonättling så kan jag inte annat än känna att vi alla har samma värde. Oavsett var vi kommer ifrån eller vilken Gud vi tillber, eller inte tillber.
(Själv är jag rödhårig och grönögd. Det är inte speciellt svenskt.)