Senil?

Äldsta bonussonen kommer hit på middag imorgon. Vi ska ge honom en försenad 30-årspresent. Han är vegetarian, så idag håller jag på att koka svarta bönor. Jag satte på dem på högsta värmen och skulle göra något annat medan de kokade upp. Sedan hade jag glömt bort allt som rörde bönkok!!!

Jag kom på det igen, i grevens tid. Allt vatten var bortkokat, men det hade inte kommit ner till torrkokning. Tack och lov. Ibland skrämmer jag mig själv med att göra såna här tokerier. Det är tur att jag vet att jag har minnesproblem och koncentrationssvårigheter på grund av fibro och värk. Annars skulle man kunna börja undra vad som är på gång.

Idag också

Dagen idag är tyvärr likadan som dagen igår. Så nu blir det ett gäng värktabletter, värmedyna och sängläge. Hoppas det hjälper.

Gnälligt inlägg

Nu har det varit två sådana där dagar som jag helst vill glömma bort. Sådana dagar när värken slår ut allt annat. Det är förmodligen all mental stress från förra veckan som satt sig i kroppen. Efter att ha levt med denna kropp i snart sextio år så vet jag hur den fungerar. Dessutom har jag kanske inte varit så snäll med den heller de sista dagarna. Storhandling i måndags, spring på loppis i tisdags och tvättstuga igår.

Igårkväll sa kroppen ifrån ordentligt. Så det fick bli värmedyna och insomningstablett för att kunna somna. Idag är det första dagen på evigheter som jag behövt tagit värkmedicin på dagtid. Man får väl vara tacksam att jag klarat mig utan så länge.

Ikväll började vattengympan. Det var ljuvligt att få glida ner i det 34-gradiga vattnet. Det märktes att man inte tränat sedan i juni. Men det är ändå skönt att det kommit igång igen. Nu säger höfterna ifrån, så jag får väl vandra runt ett tag innan benen säger ifrån och jag får lov att sätta mig igen. Ligga kan jag inte för ryggen är som ett enda stort blåmärke.

Nu har jag gnällt klart.

Massor av idéer

Idag snurrar det i mitt huvud, mer än vanligt vill säga. Nu ska jag göra om här hemma. Jag hittade ju de där läckra frukostkopparna som blev jättefina i köksfönstret. Det är nog det som triggat igång mig. Plus att jag hittade ett vansinnigt läckert 50-tals tyg. Det var mycket av det så nu har jag bestämt att jag ska sy en gardinkappa av det till köket. Vi bor i en lägenhet från 50-talet, så varför inte framhäva det. Tyget kommer att räcka till väskor också. Jag vill ju inte ha så många lika saker så det blir perfekt att ta en del till egna gardiner. I och med dessa tankar så kom jag igång ordentligt. Nu gäller det att få med sambon på alla mina idéer. Det är inte det lättaste. Det vet jag sedan tidigare. Men kvinnans list.......Ja, ni vet.

Först ska det sys till marknaden. Det ska dessutom sys några beställningar som ligger och väntar. Snälla, någon där uppe. Ge mig fler timmar på dygnet och en kropp utan värk. Men först av allt så väntar tvättstugan idag. Regeln om att var sak har sin tid är nog bäst att följa, trots allt.

Loppisfynd

Idag har väninnan U, sambon och jag varit på loppis. Vi har en otroligt fin loppis här i stan. Det är i pingstkyrkans regi. Stora fräscha lokaler, fina varor och kanonpriser. De har jättefina tyger och ett helt rum med enbart böcker. Så varukorgen blev väldigt fylld och väldigt tung. Jag hittade tyger från både 50-,60-och 70-talet. Även en massa lakan som är perfekta att ha till foder i kassarna. Så nu ska de få omvandlas till något läckert. Ni får väl se eftersom det blir färdigsytt.
Men ett fynd måste jag bara få visa på en gång. Det är de här muggarna. Fyra jättestora handdrejade frukostmuggar. Jag ska inte ha dem som muggar utan de ska få flytta in i mitt köksfönster som ytterkrukor till mina S:t Paulor.

Det gick mycket mer pengar än jag räknat med idag men allt känns prisvärt och välkommet.

Tröttare än trött

Det märks att man inte är så ung längre. Veckan som gick känns i hela kroppen. Det känns om att jag aldrig blir utsövd. Förr hängde det fenomenet ihop med att man var småbarnsförälder med nattvak. Det enda nattvak man har nu är när man inte kan slita sig från datorn. Alltså får man skylla sig själv. Eller som sambon sa igårkväll: "Jag är så trött att jag vet inte om jag orkar gå och lägga mig." Det ligger någonting i det yttrandet.

Att det skulle vara så jobbigt att vara aktiv farmor (bonus) hade jag inte en aning om. Men det är väl så, att kostar det så smakar det. Jag träffade den lilla familjen idag igen. Fast idag var det inte planerat. Jag var ner på stan och köpte tyg. (så ovanligt) Jag har väntat på svart tyg en längre tid och idag fick jag tag på det. När jag kommer och går där i gallerian så springer jag på vår lilla familj. Idag hade de utökats med Js morfar också. Jag var ju tvungen att påpeka att nu är de fyra generationer.

Efter tygshopping åkte jag hem för att få med sambon på månadens pensionärsrace, storhandlingen.

Jag måste nog i alla fall försöka komma i säng ordentligt ikväll. Imorgon är det loppis med väninnan som gäller. Hoppas jag hittar något kul 70-tals tyg.