Vi har letat vinterdäck på Blocket i några veckor. Fram tills igår så var vi hela tiden för sent ute. Men igår nappade det. Vi skulle norr om Stockholm för att hämta dem. Då fick jag en av mina ljusa idéer, att där i krokarna bor ju numera käraste Spader Madame. Vi som pratat om att träffas när hon flyttat från landet in närmare storstan. Så det gick från tanke till handling. Jag mailar Spader och frågar om de vill ha fikafrämmande. Det ville de, så telefonnummer byttes och det blev ett samtal om hur vi skulle åka.
Vi köpte däcken och tuffade vidare mot Spader och Esset. Det var så fantastiskt att äntligen få träffa henne. Vi kom fram till att vi läst varandras bloggar i nästan tre år. Då känns det som att man känner varandra rätt väl. Så det var inget konstigt alls att ses. Vi ville aldrig sluta prata. Sambon trivdes också och Esset verkade också ha trevligt. Det är ju kul om våra respektive också trivs med denna kontakt. Då blir allt lättare att ses i fortsättningen. Så nu måste vi bara fortsätta att träffas.
Det är lustigt det här med vilka bloggar man läser. En del fastnar man aldrig för, andra fastnar man hos ett tag, ibland fortsätter man för man känner sig hemma, eller så slutar man läsa dem för att det känns inte tillräckligt intressant och engagerande. Andra fastnar man hos direkt och känner sig hemma hos på en gång. Det är dem man känner att man vill träffa i verkligheten också.
När vi var på väg till Spader så började jag fundera över hur länge jag bloggat. Om en vecka är det exakt tre år sedan. Tre år som bara rusat iväg och som gjort bloggen och alla bloggvänner till en del av mitt liv. Det känns fantastiskt.
Återvinning på hemmafronten
17 timmar sedan
8 kommentarer:
Då måste vi fira nästa vecka ju! Rosa champagne?
Då passar jag på att gratta i förväg till tre-årsjubileet!
Och Spader Madame´s förslag om rosa bubbel låter lysande!
Vad kul att ni träffats IRL, kan bara hålla med dig om hur det känns med vissa bloggar jag följer. Och vissa andra som faller i glömska...
:)
Spader: Rosa champange är det bästa sättet att fira en blogg på.....:-)
Mångmamma: Visst är det så. Hos dig har jag trivts och känt mig hemma sedan första dagen. Synd att det är några mil emellan oss. Men vad vet man, en dag så kanske vi överraskar oss själva. Det tog ju "bara" tre år för Spader och mig....:-)
Vad kul! =)
Ja, vi är väldigt nöjda med tavlan, men det vore oförskämt annars det var ju faktiskt en gåva=)
Lite nya bilder i bloggen som kan intressera dig (såklart på finaste Melina).
Vad kul att ni träffades! Jag har också träffat ett par bloggvänner och vi kom bra överens - och även våra gubbar och barn :-). Helt fantastiskt nuförtiden på vilket sätt man kan få nya vänner!
Madde: Mellis blev väldigt fin i byxorna.
Annika: Visst är det kul att ses. Och att det stämmer så bra.
Visst är det så! Jag var uppe i Stockholm i lördags, (för första gången på 19 år...) och jag vinkade till dig när vi kom upp till Södertälje och Stockholm, för då tänkte jag, någonstans här bor nog Cicki :)
Det här med bloggandet är smått fantastiskt, jag har inte träffat någon av mina bloggvänner, däremot har jag träffat andra cybervänner, och jag slogs av precis det du säger, att det var som att träffa gamla vänner, enda skillnaden var att nu fanns ett ansikte och en röst att lägga till intrycken.
Du är en av dem som jag är övertygad om att jag skulle ha vansinnigt roligt och mycket att prata om, vi får se, nästa gång jag åker till Stockholm, om 19 år, så kanske vi syns ;)
Shirouz: Jag hoppas verkligen inte att det ska ta 19 år tills vi ses. För ses det måste vi bara göra...:-)
Skicka en kommentar