Som jag skrivit om tidigare så har det tillkommit en del krämpor i min kropp. Det är hjärtat som ska undersökas mer och jag håller just nu på att prova mig fram till rätt medicindos mot sköldkörtelbesvär.
Det som stört mig mest i detta förlopp är att jag tidigare sett mig som en väldigt frisk person, förutom fibrovärken och andra nackdelar med fibromyalgin. Det har jag levt med så länge så det är saker jag inte bryr mig så mycket om. Jag äter mina mediciner och försöker sköta mig så gott det går. För övrigt har jag varit jättefrisk. Tills för några veckor sedan. Eller inte!
För egentligen känner jag mig rätt frisk nu också. Lite mer oroad kanske, men mest störd över att jag behöver kila till vårdcentralen stup i kvarten för provtagning, plus att medicinintaget ökat.
Idag beklagade jag mig för en kär vän på Facebook. Hon gav mig några kloka ord. Att det är positivt att tänka att jag är frisk, trots mina krämpor. Hon tyckte att det är min styrka. Och hon har nog rätt. Det är så det är. En styrka.
Jag känner igen det ifrån pappa, som vid åttio års ålder planerar för framtiden, vad han ska göra kommande år t ex. Som dessutom är ungdomlig nog att gå med på Fejan, bara för att det är kul att lära sig något nytt. Farmor var likadan. In i det sista planerade hon för framtiden. Hon till och med planerade sin begravning med ett glatt leende.
Det har inte gått att undvika att tänka på döden de här veckorna som har gått. Mamma var sextiosju år, när hon dog i en kraftig hjärtattack. Snart är jag också där, åldersmässigt. Det gör att tankarna vandrar lite konstiga vägar. Jag har i alla fall kommit fram till att jag är inte rädd för att dö. Jag har bara inte lust att göra det än på länge. Vilket slöseri, när det finns så mycket kvar att upptäcka och njuta av. Så jag har bestämt mig. Här ska det minsann inte dös någon för tidig död. Den där gubben med lien får gå någon annanstans. Här blir han inte insläppt!
Grönt är skönt
12 timmar sedan
15 kommentarer:
Bra rutet Cicki! Håller med dig på alla punkter.
Trebarnsmamman: Det var du som fick mig att tänka till....:-)
I know ;)
Lysande inställning! Precis som om jag själv hade skrivit det.
KB
Döden, döden. Kändes hur pigg och levande som helst! Tack! KRAAAM!
Nej,fy tusan.
Nu får du inte trilla av pinn, när jag alldeles nyssens hittat dig!
Kram
Jag tror också att den psykiska inställningen till livet kan vara helande i sig självt, eller åtminstone bidra till att man håller sig friskare.
KB: Du och jag har ju en hel del tankar gemensamt.
Spader: Tänk att vi setts. Ikväll var jag ju nästan den piggaste av oss två.....:-)
Mångmamma: Aldrig i livet. Mig får du dras med länge....:-)
Christina: Det är ju lite samma tänk som att man kan påverka sitt liv genom hur man tänker. Negativa tankar ger ett negativt liv och tvärtom.
Det är bra att kunna tänka positivt, att kunna hitta nåt bra i allt. Det är en styrka.
Kul att du också träffat Spader nu! Nu får vi träffas alla tre! ;)
Kram, en stor en!
Vad bra att du har bestämt dig!! För det hjälper nog lika mycket som medicinerna, tror jag.
Kattis skulle visst åka och hälsa på din pappa idag. Jag har lovat att ta hand om hennes häst så att hon slipper tänka på den idag. Världen känns bra liten ibland. =)
Är åter i hemmets lugna vrå - lugnt kanske lite överdrift - full rulle här. Visst blir man lite beklämd när det hittas fel på en som man inte vetat om. Jag var så himla trött och håglös. Herrn tjatade mig till doktorn. Fel på sköldkörteln. Nu har jag fått värdena i balans, medicineringen ökades lite i taget. Nu mår jag bra. Ja, bortsätt från gamla besvär, men dem har vi visst båda lärt oss att leva med.
Positivt tänkande är värdefullt.
Döden har inte funnits i mina tankar, jo, när herrn fick sin cancerprognos. Nu är alla prover bra och det är positivt tänkande som gäller.
Ser att du träffat Spader. En bloggträff någon gång skulle vara trevligt. Vi har framtiden för oss - snart är det vår. Jag hatar vinter och kyla men man ska ju leva i nuet.
Ha det bra.
Kram Viola
Min mamma dog också i förtid, vid 55. Snart, ja lite snart i alla fall, är jag där. Det ska bli spännande att se hur det går. Jag har inte heller tid att dö så ung egentligen.
Cina: Vi pratade om det igårkväll att nu är det dags för oss tre att ses. Jag bor ju i mitten så det kan ju vara lämpligt med en tripp hit....:-)
June: Jag läste på FB att hon tänkt sig en tripp till pappa. Världen är inte stor.....:-)
Viola: Så du har också problem med sköldkörteln. Nu när jag själv pratar om det så verkar det rätt vanligt. Men svårmedicinerat. Jag står ännu på en jättelåg dos som ska höjas successivt. Bara jag slipper tröttheten så blir nog allt bra.
Nill: Vilket slöseri det vore om vi trillade av pinnen (nu var jag vitsig). Vi som är så bra måste ju berika världen länge till. Och få vara nyfikna i massor med år till.
Jag känner igen tankarna på när man närmar sig den åldern som ens mor dog i,jag är äldre nu, än min mor någonsin blev. Det är ofrånkomligt att man funderar över det och tankarna går absolut konstiga vägar, det håller jag med om.
Men!
Bra rutet, livet är till för de levande och leva, det ska man göra, baske mig, håll i de tankarna, de tar dig långt :)
Shirouz: Jag är ju helt övertygad om att vi själva skapar våra liv och kan påverka dem. Det borde ju innebära också att vi påverkar när det är dags för oss att vandra mot pärleporten. Som sagt var har jag varken tid eller lust med den vandringen än på tjugo år eller nåt sånt....:-)
Skicka en kommentar