onsdag 10 februari 2010

Skratt och panik

Dagens ingredienser har varit skratt och panik. Jag har varit på tantlunch. Idag skrattade vi mer än vanligt. Det är ju inte fel. Vi pratade bland annat om humor, hur den förändras, ibland med ens egen stigande ålder. Dessutom kom vi fram till att humor är färskvara. Det som var roligt när vi var yngre är inte lika roligt idag och kanske inte ens uppfattas som kul av de som är unga idag.

De stora skratten idag kom i alla fall när jag berättade om mina problem med hemorrojder. De skrattade alltså inte åt att jag har de besvären, utan det var hur jag beskrev det hela som var det roliga. Vi fick oss också ett rejält skratt när bästa vännen berättade om sina problem att sova, att brösten trillar ut på sidorna så hon får lägga dem tillrätta innan hon kan somna. Sådan humor kan nog bara kvinnor över femtio förstå. Det är då det förlösande igenkänningsskrattet kommer. Dessutom är det underbart skönt att kunna skratta tillsammans i en grupp där man känner sig helt trygg.

Panik blev det när jag kom hem och inte fick igång datorn. Nu har sambon trulat och haft sig med den. Jag kan fortfarande inte starta upp outlook men jag kommer i alla fall in på de olika webprogrammen. Det är brist på diskutrymme helt enkelt. Eftersom vi just nu inte har råd med någon ny disk så är det rensning som gäller. Man sparar på sig en massa onödiga bilder och filmsnuttar som bara ligger och tar plats. Sånt ska bort innan något allvarligare händer. Det får stå på agendan några dagar framåt.

3 kommentarer:

Polargrevinnan sa...

Nu har jag suttit en stund och läst dina senast inlägg. Mycket intressant och tänkvärt.
Gillar dina utmaningar. Allt är en utmaning, när man inte har gjort det innan.
För tillfället tycker jag det är lugnt och skönt utan utmaningar.
Fast Gotlandslimporna kan jag tänka mig att försöka mig på.
Det är en även en utmaning att leva med en sjukdom, eller sjuka anhöriga.
Att inte tappa gnistan, att inte tyck synd om sig själv och vara till hjälp och stöd till andra.
Fint tyg du har köpt, passar till mycket.
Ha det så bra.
Kram Viola

Christina sa...

Låter som en härlig tantlunch ;)

Cicki sa...

Viola: Det kan vara en utmaning i sig att lära sig att leva lugn och avkopplande om man tidigare levt ett hektiskt liv.

Visst finns det många utmaningar i livet, både av positiv och negativ art.

Tyger är fantastiskt. Jag går och tittar på det ibland och njuter av bilderna.

Christina: De där tantluncherna är påfyllnad för mig.