måndag 15 juni 2009

Farväl Cityakuten

Ikväll blir det stort avsked när absolut sista avsnittet av Cityakuten sänds. Det är den enda serie som jag följt så länge, ända från första avsnittet 1994. Och älskat den hela tiden, ivrigt väntat på nya avsnitt när det varit uppehåll. Många andra serier har jag tröttnat på när de fortsatt och fortsatt och det känts som att de överlevt sig själv. Så har jag aldrig upplevt Cityakuten.

Vad det är som gjort denna serie så bra kan jag inte svara på. Det är ju inte bara jag som uppskattat den. Den har vunnit ett antal priser genom åren, så något extra har den ju. Man har sett läkare, sköterskor och patienter kommit och gått. Ibland har en och annan etablerad skådespelare gjort ett inhopp. Sally Field spelade manodepressiv mamma till Abby Lockhart i några avsnitt. I senaste avsnittet kunde vi se Ernest Borgnine spela orolig make till en patient.

Jag minns inte alla rollnamnen, men jag ser de flesta aktörerna framför mig. Där är naturligtvis charmören George Clooney som var barnläkare och krossade sköterskornas hjärtan på löpanden band. Till slut var det hans tur att falla. Han föll för syster Carol Hathaway som han fick tvillingar ihop med. Eller Eric la Salle som fick en döv pojke. Kerry Weaver som till slut vågade stå upp och erkänna att hon var lesbisk. Hon fick en son med en kvinnlig ambulansförare som tyvärr dog och en vårdnadstvist var ett faktum.

Man har inte varit rädd för att ta upp olika problem i samhället och världen. Vi har fått följa med och se läkare som arbetar för krigsdrabbade människor i ett svältande Afrika, vi har fått följa med till Afganistan och Irak. Man har hanterat och visat upp och tydliggjort olika former av funktionshinder.

Vi har fått följa dokter Greens kamp mot hans cancer som han så småningom avled i. Vi har fått följa Neela Rascotra som så tragiskt förlorade sin älskade doktor Gant i Irakkriget. När hon sedan vågade lita på kärleken igen tillsammans med Ray så skadades han svårt i en bilolycka och miste sina ben.

Några som mest stannat i mitt minne är just lilla doktor Neela som man fått följa från det att hon kom som AT-läkare till numera när hon är specialist på kirurgen. Abby Lockhart har också fastnat extra i mitt minne. Hennes kamp mot sitt spritmissbruk och sin jakt på lycka har etsat sig fast. Numera är hon gift med doktor Luca, som hon har en son ihop med, och förekommer inte längre i serien. John Carter, miljonärssonen som ville leva på egna intjänade pengar har man fått följa under lång tid. Även han började som AT-läkare, varvade med att jobba för Läkare utan gränser där han träffade sin fru Kim. Nu är han tillbaka i serien igen som njursjuk och hoppas på en transplantation.

Jag skulle kunna räkna upp hur många som helst som gjort intryck. Men jag slutar nu för annars blir jag tjatig. I alla fall för den som inte är lika hängiven Cityakut-fan som jag. Jag kommer aldrig att köpa en DVD-box för det tror jag inte funkar för mig. Jag kommer troligtvis inte att titta på reprisavsnitt av samma anledning. Med sorg i hjärtat säger jag adjö ikväll och lever i fortsättningen på mina minnen.

8 kommentarer:

Ika sa...

Jag följde också Cityakuten slaviskt för några år sen. Men så en dag bara tröttnade jag på att överhuvudtaget se på tv. Men nu känner jag att kanske måste jag se det sista avsnitten ikväll ändå! Tack för påminnelsen om seriens storhet :D

Cicki sa...

Det känns nästan sjukt att ha följt en tv-serie i femton år. Är man nördig eller....:-)

Det är tre hela timmar ikväll. Först en tillbakablick och sedan ett dubbelavsnitt.

Cina sa...

Har följt serien lite till och från men håller med dig, det är en av de bättre som sänts! Har ingen möjlighet att se tv ikväll men har gett äldsta dottern i uppdrag att "banda", sista avsnittet vill jag ju inte missa!

Cicki sa...

Cina: Jag kände mig rätt nördig ikväll när jag satt där och kände mig sentimental och nostalgisk med en tår i ögonvrån när skådespelarna berättade sina erfarenheter i förprogrammet med tillbakablickar....:-)

Anonym sa...

Är det någon som spelade in gårdagens Cityakuten och vill dela med sig? Spelade som vanligt in mellan kl21-22 och missade att ställa om. Sabla skiftestjänsgöring att ställa till det. Maila mig på svec@home.se.

/Christer

Cicki sa...

Christer: Tyvärr så gjorde jag inte det. Förhoppningsvis kanske någon annan kan hjälpa dig.

Spader Madame sa...

Nääää- sjukhussserier ser inte Spader... Såg litet de första åren-ibland, men annars... näääee aldrig mer sjukhusserier... Fast det är klart att det handlar om livet -hela livet-men det skiter jag i!

Cicki sa...

Spader: Alla har vi våra olika favoriter. Gissar att du fått nog av sjukhusmiljöer i det riktiga livet.