måndag 16 februari 2009

Mina jag och min skoltid

Jag har fått kontakt med en klasskamrat från högstadietiden. Det är via StayFriends. Idag har vi mailat lite grand till varandra. Det visade sig att han mindes mig som lite kantig och tvär, mot dem som inte tog för sig. Det vill säga till honom bland annat, eftersom han på den tiden var en blyg och tillbakadragen kille.

Det värsta är att han har rätt. Jag var hemsk under några år, när jag var tonåring. Det var inte så kul hemma av olika anledningar och det tog jag ut mot mina skolkamrater. Jag har försökt att förtränga hur jag var. För några år sedan kunde jag försonas med min barndom, så där har jag gått vidare.

Men det känns tungt att någon ska minnas mig som jag var då. För egentligen var det inte mitt rätta jag. Den jag själv ser från åren innan den här skoltiden, är en jätteblyg och rädd liten tjej. Även åren efter min högstadietid, återgick jag till att vara den där blyga och rädda tjejen.

Den blyga och rädda finns fortfarande inom mig och dyker upp när jag hamnar i okända situationer. Numera gömmer jag henne bakom ett glatt och pladdrande yttre. Men hon finns där. Tack och lov finns inte den hemska tjejen kvar. Hon har försvunnit. Och jag vill aldrig mer göra någon illa genom mitt beteende. I alla fall inte medvetet.

3 kommentarer:

Barbamorsan sa...

Det där känner jag igen, det var någon som sa att jag var sur o tyken ....då jag i själva verket var jätteosäker och inte visste riktigt hur jag skulle bete mig. Mitt minne är att jag var tyst...
Detta under en kortare peroid dock. kram

Spader Madame sa...

Visst är det tur att man utvecklas! Att våga se sig själv och göra upp med saker man har gjort (och för all del gör ibland)är väl en nyckel. Jag gillar då den Cicki som jag känner nu!! KRAM!!

Cicki sa...

Barbamorsan: I den åldern är man specialist på att gömma sig bakom en attityd. Det gör man ju även i vuxenlivet i osäkra situationer. Fast då väljer man ofta en annan roll än att vara sur och tvär. Det är skönt att man förändras. Nu för tiden är jag nog mest mig själv varje stund.

Spader: Jag gillar också den Cicki som finns nu. Hon har äntligen hittat hem och trivs bra med både sig själv och sitt liv.