Lite vänlighet, om jag får be

Ikväll har vi sagt adjö åt våra amerikanska släktingar. De flyger tillbaka till New York tidigt imorgonbitti. De har ju bott hos bonussonen hela veckan, så han följer dem också till flyget. Det har varit en omtumlande vecka med många intryck. Jag lär återkomma till det då och då.

Idag har vi varit och hälsat på Rosannas och Nicklas äldre halvsystrar. Vi åkte pendeltåg dit. När vi skulle åka tillbaka hem ikväll, så fick vi vänta en stund på stationen. Vi ställde oss inne i vänthallen, eftersom det var kallt ute. Det kom in ett tåg med en massa människor som klev av och som skulle igenom vänthallen. Nick öppnade dörren och höll den öppen för alla. Vad jag såg så var det EN person som tackade honom. Alla andra tittade åt olika håll eller ner i golvet. Då skämdes jag att jag var svensk.

Dessa ungdomar, speciellt Nick, har varit artigheten själv på ett helt annat sätt än vad man möter här. Det har varit naturligt att när vi setts så frågas det först "How are you? Have you slept well?" Det är "Thanks" till allting med ett glatt leende. När vi har skilts åt för dagen har man önskat oss en god natt och att vi ska få sova gott och så vidare. Allt med en naturlighet så det inte alls känns inövat eller insmickrande. Utan just naturligt. Som härom dagen när Nick önskade spärrvakterna vid tunnelbanan "Have a nice day". De stackrarna ramlade väl av pinn över att bli vänligt bemötta.

Varför ska det vara så svårt för oss att höja blicken, titta varandra i ansiktet, nicka glatt, säga tack till en öppnad dörr. Alla önskar att det ska vara så här. Men ingen annan än vi själva kan förändra det. Jag tycker det är dags att börja. Kan inte det få bli ett nyårslöfte, att vi ska vara vänligare mot varandra?

Världens goaste

Melina är nog världens goaste och snällaste lilla tjej. Jag är inte ett dugg partisk, bara så ni vet.....:-)

Igår hade vi ordnat kusinträff med de amerikanska ungdomarna, bonusdotter med sambo och dotter, och en av bonussönerna. Det bekom Melina inte ett dugg att vandra från famn till famn. Hon tittade bara storögt på allt, fyrade ibland av ett leende så alla bara smälte.

Jag kan inte prestera några bilder än för de ligger i sambons mobil. Själv köpte jag en ny mobil i tisdags. Jag håller fortfarande på att lära mig den. Nu har jag lärt mig att fotografera med den. Nästa steg är att lyckas ta rätt på bilderna också. Jag är en sådan som vill lära mig allt själv i min egen takt. Ska någon visa mig så glömmer jag bort hur det ska vara. I alla fall om de forcerar som den opedagogiska sambon gör. Så jag pular tålmodigt på på mitt eget lilla vis.

Dagens kommentar

Jag pratade med dottern idag och berättade om vad vi gjorde med våra amerikanare. Då säger jag: "Det värsta är att jag hinner inte läsa ikapp på bloggar eller följa vissa TV-serier." "Ja, ni lever verkligen ett stressigt liv", kom det med ett skratt i rösten från dottern......:-)

Imorgon ledigt

Jisses vilken härlig dag vi haft med våra amerikaungdomar. Bonussonen följde även med. Vi åkte in till Stockholm vid lunchtid. Rosanna hade häftiga planer på allt hon ville göra. Den listan var lång. Vi var mer realistiska om vad vi skulle kunna hinna med. Gissa vilka som fick rätt?

När vi klev av tåget, blev det naturligt att börja med The Town Hall. Nu gick vi aldrig in i själva Stadshuset eftersom man måste ha guide med sig. Men Rosanna älskade att titta på alla souvenirerna. Hon köpte även en och annan. Hon ville även köpa "swedish christmas decorations" som de hade där för hutlösa priser. Vi rådde henne att vänta med det och att vi kunde gå på Åhléns och köpa det för halva priset. Vi strosade runt lite på innergården och nere vid vattnet vid Stadshuset så att de fick fotografera ur alla vinklar och vrår.

Vidare till Åhléns där Rosanna köpte lite smått och gott. Jag köpte själv lite dockstoppning eftersom jag håller på att sy en tygdocka nu. Men den tar lite tid eftersom det blir avbrott för det sociala livet mellan varven. Vi strosade sedan vidare utefter shoppinggatan nr 1, dvs Drottninggatan. Där blev det mest fönstershopping. Nu började vi bli hungriga så vi gick till ett ställe på Kungsgatan. Jag tror det hette Kungshallen (vid Konserthuset) och om man gick en trappa ner så fanns det mat från olika länder som man kunde äta. Vi valde indiskt den här gången. Jag tog något med räkor som jag inte minns namnet på och sambon åt Tikken Masala. Det var kanongott och väldigt humana priser.

Sedan blev det Drottninggatan tillbaka mot Gamla stan. Lite in och ut i affärer. Rosanna shoppade loss på en massa tröjor som var märkta med olika svenska texter och flaggor. Vi hade sådan tur att när vi kom fram till slottet så var det en mindre vaktavlösning eftersom klockan var fyra. Både Rosanna och Nicklas höll på att gå i bitar av upphetsning. Det var som att se barn på julafton......:-) Så där fotades det i massor. Vi hade planerat att gå in på slottet men de stängde redan kl tre så det fick vi skippa. Men jag tror inte det gjorde så mycket. Sedan strosade vi gata upp och gata ner i Gamla Stan. Det fotades hela tiden så den här gången var det inte jag som sinkade gåendet. Skönt. Det blev en perfekt takt för mig att få stanna till då och då.

Det började bli kallt och ungdomarna blev trötta. Faktiskt mer trötta än vad vi var. Fast jag fick väldigt ont på slutet och det lär nog straffa sig imorgon eller på onsdag. Jag brukar ju få ont andra dagen efter en ansträngning. När vi var på väg tillbaka så hittade vi en outlet för glas och porslin. Där var jag tvungen att få gå in och titta. Jag hittade en sak som jag önskat mig i flera år, men inte hittat det ultimata. Det gjorde jag idag. Både pris och fason passade utmärkt för mig. Det var en smaksked som man hade i en skål lite mindre än ett halvlitersmått. I skålen så var det även graderat både för deciliter, ounc och cup. Enkel design i vitt porslin. En kostade 39:- och två kostade 50:- så jag köpte naturligtvis två på en gång. Jag tänkte att man även kan ha den till dressing och liknande. Dessutom fick jag med en honungssked (eller vad de heter) på köpet. Porslinet var Sagaform som jag tycker har en hel del snyggt.

Sambon och jag konstaterade att detta borde vi göra oftare. Det vill säga, åka in till Stockholm och bara strosa runt. Eventuellt besöka något museum. Så nu har vi bestämt att Myntkabinettet står först på tur om några veckor. Promenerar man från Centralen så blir det bra motion samtidigt som man har det trevligt.

Imorgon är vi "lediga". Rosanna ska träffa sina gamla klasskamrater. Eventuellt kommer Nicklas hit om han känner att han får det för tråkigt ensammen. Vi själva ska ner på stan en sväng för nu är det min tur att få köpa en ny telefon. Batteriet håller på att lägga av och istället för att köpa nytt batteri så väljer jag att byta upp mig lite grand. Köpet innebär att vi får en lite högre månadskostnad för mobilerna (eftersom M fick en ny före jul) men det är inte mer än att vi fixar det.

Snart ska jag lägga upp benen högt och bara ägna mig åt att titta på TV och slappa.

Uppdatering på speakandet

Hej vad det går. Minnet har satt igång nu så även om grammatiken och ordföljden är som den är så går det ändå ganska bra. Ikväll har vi bjudet på Swedish meatbolls med kokt potatis, brun sås, lingonsylt och inlagd gurka. Det var önskemål. Imorgon drar vi in till storstan. Slottet, Gamla stan och Globen står på ungdomarnas önskelista. Ev även något museum. Vi får se. Tisdag har vi ledigt för då ska Rosanna träffa gamla klasskamrater från femman. Hon var tolv år när de flyttade från Sverige. De bodde här i fyra år nämligen.

Sambons bror har ju bott på en massa ställen runt om i världen, Irak, Saudiarabien, England, Sverige och sedan USA. Rosanna och mellanbrodern som inte är med nu, är födda i Saudiarabien och Nicklas är född i Reading, England. Deras mamma är från Indien och uppväxt i Malaysia så det är en internationell familj.

På onsdag ska vi ha en liten kusinträff. Då kommer Madde, Ali och världens vackraste Melina och bonussonen Micke och hedersgästerna Rosanna och Nicklas.

See you later, alligator.

Här speakas det

Ifall ni undrar så har full sjå att speaka English. Eller rättare sagt Swenglish eftersom min engelska är mycket otränad. Det blir armar och ben ibland också. Visserligen har jag tjyvtränat på Ali men nu börjar ju han förstå svenska. Sambons brorsbarn från New Jersey är alltså här. Det är jättekul. Ikväll har de ätit med oss och vi har tittat på en gammal hemvideo från en släktträff. De är mycket intresserade av sin svenska sida. So, if it´s quite här så förstår ni varför......:-)

Nyårsmiddagen

Inatt utlovade jag ett recept på vår nyårsmiddag. Det är ett eget påhittat recept så det blir inga exakta måttenheter, men jag tror ni fattar ändå. En kväll när jag inte kunde somna så låg jag och hittade på detta. Vi hade tidigare pratat om att det fanns fläskfilé i frysen så det var grunden. Vi hade även kommit överens om att vi ville baka in den för att det skulle bli lite festligare. Receptet skapades utifrån de förutsättningar som fanns, det vill säga det som fanns i frysen. Så det enda som köptes in extra var smördegsplattorna.

Jag började med att steka hela filén runt om i en het stekpanna. Het för att det skulle bli färg och yta snabbt och låsa inne köttsaften. Jag saltade och pepprade lite försiktigt innan jag stekte den.

När det var klart så fick filén vila en stund samt svalna något. När den var hanterbar så skar jag ett djupt snitt längs med hela filén. Det var bara ute i ändarna jag lämnade den oskuren. Nu hade jag en rejäl ficka att stoppa i lite godbitar i.

Jag rev rejält med parmesan, ca 1-1½ dl. Blandade ihop det med lika mycket hackad storbladig persilja. Den här geggan fyllde jag sedan i fickan på filén. Jag packade ordentligt så jag fick i alltihopa.

När det var klart så virade jag lufttorkad skinka runt den fyllda filén. Jag är övertygad om att det även funkar med bacon.

Jag kavlade två smördegsplattor som fått tina lite. Jag kavlade dem så att det blev en platta under filén och en ovanpå som jag sedan la ihop till ett långt runt paket. Nu åkte det hela härligheten in i ugnen. Jag placerade den inte längst ner utan några hack upp, men ändå inte riktigt i mitten av ugnen. Det var 225 grader och jag satte tiduret på 20 minuter.

Redan tidigare hade jag skalat potatis och skurit den i ganska små bitar så den skulle koka snabbt (energisparande). När den var klar mosade jag den, tillsatte en skvätt mjölk och rörde i ett ägg. Moset ska vara fast i konsestensen. Saltade lagom. Sedan var det bara att pula ner moset i spritsen och trycka ut allt i en form. Tjofs så har vi genast gjort Pommes duchesse. Som ni ser har sambon förevigat mig som förste spritsare. När de där tjugo minuterna hade gått på köttet, satte jag in pommisarna och allt fick gräddas i tio minuter till. Till allt detta serverade jag tomatskivor och avokadoskivor.

Det jag inte är nöjd med är att smördegen blev lite för mörk och pommisarna kunde blivit lite brunare. Så jag borde nog tagit ut köttet en liten stund innan moset och kört på grillen några minuter för att bränna på pommisarna lite till.

Låter det krångligt. Jag lovar att det är det inte. Sambon kom ut i köket och skulle hjälpa till. Han blev mycket snopen när han såg hur långt jag hunnit. Både han och jag trodde det skulle bli krångligare än vad det blev. Så räds icke utan våga testa.

Allt blev vansinnigt gott och som ni ser så har vi även dukat fint. Det syns inte på bilden men vi har glas med monogram på.....:-) R eftersom vi bägge två heter det i efternamn, även om namnen än så länge är olika. Porslinet började min farmor köpa åt mig när jag var fjorton år. Sedan kompletterade hon det eftersom det var bemärkelsedagar och även andra gjorde det. Jag har själv köpt till några delar. Det är Rörstrands Maya som tillverkades under en kort tid. Man slutade med den för den var dyr i tillverkningen. Bränningen är visst speciell. Servisen är nästan komplett, det är några delar som gått sönder genom åren men den är rätt vanlig på Tradera så det skulle inte vara någon konst att köpa till mer. Fast jag haft den i fyrtiofem år så tycker jag fortfarande mycket om den. Den har alltid använts mycket, både i mitt gifta liv och mitt nuvarande. Jag använder den inte till vardags, men så fort det är helg så åker den fram.