söndag 29 april 2012

Pappa-dag

Vi var hos pappa igår, mest hela dagen. Vi kom dit till kl två. Då började vi med en fika och lite småprat. Min bonussyster L hade varit och städat åt pappa på förmiddagen. Jag är så glad att hon finns nära och kan se till honom lite oftare än vad jag kan.

Efter fika och småprat åkte vi och köpte ett gäng pelargoner. De skulle vi plantera på gravarna. Till farmor köpte jag chockrosa blommor. De påminde mig om hennes färg på läppstiftet. Min farmor var mycket fåfäng och noga med sitt utseende. Jag tror hon gillade färgen på blommorna också.

Vi har en riktig familjegrav där nästan hela pappas släkt ligger. Det är hans morföräldrar, farmor och farfar och farmors tre systrar med respektive män. Pappa har två kusiner som fortfarande lever, men det är han som tagit på sig ansvaret att sköta om graven.

Vi körde runt en liten sväng i Uppsala och tittade på gamla och nya platser innan vi fortsatte ut till G:la Uppsala kyrka där mamma E ligger. Där ligger även hennes mamma med man. Mamma E fick klarröda vackra pelargoner på sin grav.

Vi tog även en sväng in kyrkan och tittade. Vi hade en diskussion om det här med grav eller inte grav. Själv är jag inte ett dugg sentimental för sånt och har inte besökt mammas grav på många år. Det har visserligen sina rutiga och randiga orsaker. Mammas man gifte om sig några år efter att mamma gått bort. När även den frun dog så la han henne i samma grav som mamma. Det kanske är jag som är fånig, men det känns inte bra för min del.

Själv vill jag bli spridd för vinden för jag vill inte att någon ska behöva känna sig tvingad till att sköta om någon grav efter mig. Dessutom anser jag att sorgen bär jag inom mig. Det känns inte nödvändigt att ha en grav att gå till. Vill jag så kan jag istället ha ett litet minnesaltare hemma för den jag sörjer. Det där med gravar är överreklamerat enligt min åsikt. Varken pappa eller sambon delar min åsikt.

Men det är som sagt min åsikt och sedan får alla andra tycka vad de vill.

När vi kom tillbaka hem till pappa så satt vi bara och slappade och pratade gamla minnen. Tittade på lite kort och sånt. Jag hade haft med mig tre kassar med utrensade böcker som han ska gå igenom och se vad han vill läsa. Han orkar inte så mycket mer nu sedan ballongsprängningen. Vi åt så småningom middag och fortsatte prata gamla minnen. Vid tiotiden på kvällen var vi hemma igen. Det känns väldigt bra att vi nu kan kosta på oss att åka till pappa lite oftare. Det är något jag mått dåligt över tidigare. Så vi planerar att åka dit igen om några veckor.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Håller fullständigt med dig i din åsikt om gravar.

KB

Beppan sa...

En till som vill bli spridd för vinden när det är dags...... Har själv inget behov att att besöka en grav.
Men vi är ju olika - och för många är det viktigt med en sådan plats. Kanske särskilt för vår föräldrageneration och äldre.

Trebarnsmamman sa...

Lämnade en kommentar här under helgen via telefonen...men dessa telefonkommentarer verkar alltid försvinna. Vad jag ville säga är att nästa gång du är i U-a skulle jag vilja att vi träffades en snabbis. För jag måste skära ner mina tyger (hinner ändå aldrig sy numera) och jag vet ingen som bättre skulle använda dem än du. Därför önskar jag att du ville kolla innan resten går på loppis.

Cicki sa...

KB: Jag har en känsla av att du och jag pratat om detta förut. Vi tycker ju lika om rätt mycket.

Beppan: Numera flyttar ju alla runt och kan bo långt från varandra. Förr var det ju lättare detta med gravar eftersom man bodde kvar på samma ställe hela livet. Då var det kanske annorlunda. Eller så är vi mindre sentimentala än våra föräldrar.

Trebarnsmamman: Det blir nog om tre-fyra veckor igen. Jag hör av mig när det närmar sig. Det var gulligt av dig att jag ska få ta hand om dina tyger....:-)

Trebarnsmamman sa...

Gör så!