Tillbaka på nätet

Nu har jag återvänt, i alla fall för några dagar. Det blir nytt dotter + svärsonsbesök redan på fredag. Först ska de hem och jobba i några dagar.

Vi har haft det underbart. Intensivt för både kropp och knopp, så det känns. Men det är väl smällar man får ta. Det går ju förhoppningsvis att vila igen.

De kom i onsdagskväll, tidigare än väntat. Det är den nya sträckningen av E4:an norr om Uppsala som kortar av restiden väldigt mycket. Det rör sig om minst en halvtimme i tidsvinst, kanske mer. Vi åt plockmat och hamnade sedan framför TV:n. Alla var trötta så orken räckte inte till mer. Men vad gjorde det, de var ju på plats. Det blev lite presentande också. Jag fick en Yantramatta, som jag redan legat på flera gånger. Den kommer att göra gott för mig uschliga kropp.

På torsdagsförmiddagen gjorde vi i ordning matsäck och drog iväg ut i skogen för svampplockning. Första stället gav inte så mycket. Det ligger nära Brukshundsklubbens stuga så där hade man förmodligen hunnit före oss. Där brukar vi annars hitta mycket trattisar. Helt lottlösa blev vi dock inte. Iväg till nästa ställe, som vi nog är rätt ensamma om. Där hittade vi rätt mycket kantareller. Dessutom hittade vi trattisar som var stora och ordentligt utväxta. Det förvånade oss mycket. Vi såg även massor med flockar av små, små trattisar, stora som knapphålshuvuden. De behöver förmodligen ytterligare några veckor på sig för att bli plockbara.

Vi fikade i solen och så småningom kände vi oss nöjda för hemfärd. Vi fick ihop ca tre liter. Solen hade gassat på oss rejält så det blev kö till duschen när vi kom hem. Självklart blev det svamp till middag, fläskfile med rostad potatis och svampsås. På kvällen spelade vi Plump och skrattade så vi skrek när vi lyckades sätta dit varandra.

På fredagförmiddag styrde vi näsan mot Dalarna för att hälsa på morfar i stugan. Han blev så glad när vi kom. Vi gjorde i ordning fika och satt i skuggan ute, när det svänger in en bil till. Det var min syster, med två av sina barn, som kom. De hade klurat ihop detta att för att överraska mig. Pappa, syrran och dottern hade tänkt till om detta. Det var bara jag och sambon som inte visste någonting. Så där i skuggan av äppelträden så firade jag min sextioårsdag ännu en gång. Jag grät en skvätt av rörelse, eftersom jag blev så glad. Av pappa fick jag en rejäl slant att slösa på mig själv och av syster och bror med familjer fick jag en Sundsvallsdrake.

För ca tjugo år sedan så tog Sundsvalls kommun ett beslut om att använda en drake som symbol i sin logotyp. Draken stod som en symbol att det växte fram en ny och vackrare stad ur askan efter stadsbranden 1888. Det blev ett väldans rabalder, då många ansåg att draken symboliserade djävulen. Men beslutet togs, så idag finns draken med som ett komplement till det vanliga stadsvapnet. Vill ni veta mer kan ni läsa om det här. För några år sedan togs ett initiativ att unga konstnärer skulle göra drakar som skulle pryda stadens gator i centrum. Det är drakar som ska vara vackra och kul att titta på och att barnen ska kunna få klättra på dem. Nu fick jag en egen liten drake att pryda mitt hem med. Den här helt underbar och jag älskar den redan.

Vi blev kvar rätt länge hos morfar, så när vi väl kom hem blev det sängen på direkten. Vi skulle ju upp tidigt på lördagmorgonen. I alla fall skulle tre av oss det. Sambon fick stanna kvar hemma. Svärsonen skulle tävla i boule i Uppsala och jag och dottern skulle skjutsa dit honom. Sedan skulle vi ha en heldag på stan.

Bouleturneringen var i Botaniska trädgården. För den som inte varit i Uppsala så kan jag berätta att den ligger alldeles nedanför slottet. Carolina Rediviva ligger på sidan om. Dessutom finns domkyrkan, Heliga Trefaldighetskyrkan, universitetet och Gustavianum i samma område. För en turist är det perfekt att ha allting samlat på samma ställe.

Vi fikade en stund innan vi gav oss ner på stan. Vi hade bra parkering vid Botaniska så vi valde att lämna bilen där och promenera. Vi gick en sväng in i domkyrkans svalka och kände oss lite högtidliga när vi titta på skrinet där relikerna från Erik den Helige förvaras. På snirkliga stenlagda gator tog vi oss ner till Stora torget. Det här var en rejäl nostalgitripp för mig. Jag visade dottern att där på Tempo (numera Åhléns) köpte jag min första bh, på Lundequistkas (som bytt lokaler) handlade man böcker, på Centan (Centralbadet) lärde jag mig simma. Vi gick vidare mot Vaksala torg och tittade på loppisen. Jag kunde peka på Vaksalaskolan och berätta att där hade jag lärt mig dansa.

Vi hittade inget kul på loppisen så vi vandrade tillbaka upp mot Stora torget och började avverka butiker. Vi upptäckte att ingen av oss hade någon speciell shoppinginspiration så det blev mest att titta. Även om det var halva priset på rean så hittade vi inget som kändes tillräckligt kul att lägga pengarna på. Jag var ute efter en hel baddräkt att ha på vattengympan, när det börjar om några veckor. Vi ansträngde oss verkligen för att köpa något så vi provade glatt och höll på att skratta på oss när vi såg hur knäppa kläderna satt på oss. Varken jag eller dottern är ju några trådsmala mannekänger, utan kärlekshandtagen sitter där de ska.

När vi kom på Indiska så föll jag för första gången. Det blev en svart långärmad vanlig jumper och svart tunika med ljusbeiga broderier runt hals och armar. Dottern hittade också några saker på Indiska. Det var faktiskt det stället som hade mest roliga saker att erbjuda. Någon hel baddräkt som såg normal ut gick inte att hitta, om jag nu inte hade varit beredd att hosta upp tusenlappen. Det var jag inte! Så det kära Handelshuset i mitt eget centrum ska få sälja en klorbeständig svart baddräkt för en tredjedel av det priset. Det får bli till veckan.

Vi hade tänkt gå ner i Sturevalven vid slottet, men både det och Tropiska växthuset hann stänga innan vi var tillbaka vid bilen. Däremot kunde vi se lite av ett tornerspel som var bredvid slottet. Men vi kände inte för att lösa in oss så det blev ett litet smygtittande ovanför en täckande banderoll.

Vi skulle även handla rejält på Willys hade vi tänkt. Tunga och stora saker som är besvärligt för oss att frakta på bussen. Men hur vi än letade så hittade vi inget Willys, fast att vi visste på ett ungefär vart det skulle ligga. De måste ha flyttat. Det blev en sväng på Coop istället men de var så dyra att vi bara småhandlade lite.

Tillbaka till Botaniska så infann sig den stora väntan. Spelet höll aldrig på att ta slut. Svärsonen hade trott att de skulle spelat klart till sex, men klockan hann bli över åtta innan de var klara. Då var vi rätt möra. Tillbaka här hemma så bjöd sambon på havskatt inlindat i bacon serverat med en välkryddad tomatsås. På kvällen spelade vi kort igen. Vi älskar att spela Plump när vi fyra ses. När vi skulle lägga oss så hade jag så ont så jag hade svårt att somna.

Idag fick svärsonen kliva upp extremt tidigt. Via nattbuss, pendeltåg och SJpendel tog han sig till Uppsala för egen maskin. Vi andra sov ut, vilket behövdes. Dottern klippte mig så nu ser jag ut som folk igen. Sambon och jag åkte till vårt eget Willys och handlade en massa vatten, kattsand och annat tungt som inte blev inköpt igår. Vid femtiden åkte dottern iväg för att hämta upp svärsonen som spelat klart.

På fredag är de tillbaka, då utan bil. Fisketurer står på dotterns önskelista. Till sådana kan vi promenera eller åka buss. Det har varit några intensiva dagar som känns ordentligt i kroppen. Jag kan knappt gå, så ont har jag. Men det var det värt. Dagarna som kommer ska jag sy lite och fylla frysen med bröd. Och vila, massor.