Alltid något

Nog för att jag skulle behövt göra mer, men jag orkade inte. Jag har i alla fall städat badrummet, köket och sovrummet. Gjort lite symaskinsvård, när jag ändå var i farten. Sedan tog orken slut. Ändå fick det bli i omgångar, med vila emellanåt. Imorgon ska jag fortsätta rensningen i klädkammaren, medan sambon är borta på jobb. Ikväll är det han som får göra middagen.

Det känns som att de sista veckorna har jag varit en trist bloggare. Men vad gör man när det inte händer något kul. Jag får väl bättra mig när allt det här är över. Lite bilder på nysydda saker kanske? Eller en berättelse om pappas 80-års kalas som snart går av stapeln? Berätta om glädjen över att mina barn kommer hit i samband med att deras morfar fyller 80? Det är tur att det finns lite att se fram emot. Det är glädjeämnena som får en att orka ett tag till.

Segt!

Efter en seg förmiddag som hunnit bli eftermiddag ska jag försöka röja här hemma. Allt har blivit eftersatt under de här veckorna. Det ser rent sagt för jäkligt ut här hemma. Halva klädkammaren står i hallen eftersom jag höll på med den när allt detta drog igång. Det är saker som ska hanteras hit och dit, sopor, loppis och tillbaka in i klädkammaren. För att inte tala om dammråttorna som börjat anfalla.

Sambon sover fortfarande. Jag har försökt väcka honom, men han mumlar något om att han ska försöka vakna, samtidigt som han somnar om igen. Det är lika bra han får sova ut. Imorgon måste han iväg på ett jobb och sedan drar det igång igen på måndag. Han är ingen ung pojke längre som orkar hur mycket som helst. Förutom att vi har åldern emot oss, så har vi ju även våra krämpor. Jag är livrädd att älsklingen ska få en stroke igen. Han har tagit ut sig så han ligger i riskzonen.

Nu en kopp kaffe och sedan marsch mot dammsugare och skurtrasa! Men jag är skittrött fortfarande, så detta får jag verkligen tvinga mig till.

Maddes blogg

Länkar till Maddes senaste inlägg ifall någon är intresserad.

Hälge med kompis

När vi är nästan hemma så skriker plötsligt sambon: "Älg!". Vi bor nästan mitt i ett centrum. Det är höghus, villor, radhus och butiker i en salig blandning. Och lite grönområden och små skogsdungar. Så där får vi se två älgar springa mellan bilarna för att ta sig över vägen till en av de små skogsdungarna. Att vi har råddjur och harar här är ingen nyhet. Men älg mitt i ett bostadsområde tillhör väl inte vanligheten. Tyvärr gick allt så snabbt att jag hann inte få upp mobilen för dokumentation.

De är stora, stolta och mäktiga.

Trevliga Ikea

Nu har vi varit och bytt sambons stol på Ikea. De har fått tillbaka den gamla kontorsstolen som numera är i tre delar. Den var ju inte sprillans ny utan fem eller sex år gammal. De drog av för fyra års användning så vi fick fyrahundra kronor i ersättning. Det var betydligt bättre än vi räknat med. Vi hade räknat med en ny bult, eller nå´t sånt. Jag måste säga att vi har hela tiden blivit enormt trevligt och proffsigt bemötta.

Nu var han ju tvungen att ha en ny stol så det var bara att bita i det sura äpplet och punga ut med resterande sexhundra. Helt fel tid för att köpa något så dyrt. Men när är det rätt att köpa något dyrt med vår ekonomi? Mer eller mindre aldrig. Det får väl bli blodpudding, pannkaka och skåprensning fram till nästa pensionsutbetalning.

Det blev en stol i mellanprisklassen. Det var den förra också. Dels för att sambon är numera rätt tung, men det viktigaste skälet är ändå att han ska ha en så ergonomisk stol som möjligt.

Bild lånad från Ikeas hemsida

Dagens uppdatering

Inatt fick jag sambon att gå och lägga sig vid fyra-tiden. (Vi är som vi är med våra sovtider.) Själv hade jag legat och läst i en timme. Han somnade så direkt att jag till och med fick släcka hans sänglampa. Vi hade planerat att kliva upp vid tolv eftersom vi ska till Ikea idag och fixa med byte av sambons stol.

Vad vi visste så skulle inget hända före måndagen. Då ska bemötandeombudsmannen höra av sig när hon gått igenom ärendet. Hon har samma inställning som vi, att fel begåtts.

Men döm om vår förvåning när telefonen ringde klockan åtta. Från en man som tidigare aldrig hört av sig, trots löften. Typiskt. Efter det samtalet kunde sambon inte koppla av, så det blev bara fyra timmar den här natten också. Jag var osolidarisk och sov vidare till tolv. Jag har fått sova ordentligt med ett enda uppvaknande. Det var när telefonen ringde. Andra nätter har jag sovit en timme i taget, så jag känner mig rätt utvilad nu.

Jag kopierar in här vad sambon skrivit till Facebookgruppen. Samt en kommentar som Madde skrivit.
-----------------------------------------------------------------------

Blev uppringd av en mellanchef , Bengt Gradin, nu på morgonen. Inte nog med att han meddelade att de inte tänker ge någon respit, oavsett omständigheter. Han höll dessutom sin personal, dvs Drenka och Jaqueline, om ryggen och menar att inte tror att de kan ha agerat fel på något sätt. En typisk hållning som tyvärr förekommer alltför ofta inom statliga verk och myndigheter när de ifrågasätts.

Jag påpekade att det saknades dagboksanteckningar från de möten Ali varit på bland de papper som skickades när jag begärde ut samtliga handlingar i ärendet. Till det hade han ingen förklaring. För mig är det uppenbart att de försökt mörka något. Migrationverkets attityd till "samarbete" är tydligt definierat till att alla ska göra som Migrationsverket säger. Att ta hänsyn till den lilla människans omständigheter ingår inte i begreppet.

Från högre instans har inget hörts så mer kan komma under dagen.
-------------------------------------------------------------------
Madde: Vi fick brev från de idag ang senaste avslaget. Tycker deras brev blir dummare för varje gång. De hänvisar till ALLT annat än det som är sakfrågan - Alis STARKA anknytning till Melina, den undviker de ju helt och pratar istället om min och Alis anknytning!
---------------------------------------------------------------------

Orolig

Jag är så trött så det känns som om jag aldrig ska bli pigg igen. Men mest är jag orolig för sambon. Han kan inte koppla av och sova. Han sover fyra timmar per natt, på sin höjd. Ibland blir det bara två timmar. Så har det varit hela den här perioden. Inatt har han verkligen försökt, men ingenting hjälper. Han har riktiga sömntabletter som han brukar få sova på, men de vill han inte ta för då fungerar han inte på dagtid och det måste han ju göra nu. Fortsätter det så här så har snart Madde ingen pappa att luta sig emot. Jag är rädd att förlora han.