Oj vilket party

Nu är 50-års festen över. Så roligt vi hade. Det var helt fantastiskt. När första gästen kom, som var kära pappa, var jag helt slut och hade precis avslutat det sista framplockandet. Så vi satte oss med en kopp kaffe och pratade lite med pappa. Då återkom krafterna.

Sedan ramlade det in folk i olika omgångar. Alla var på toppenhumör och det låg som ett glatt sorl i hela lägenheten. Alla berömde maten och de hembakade bröden. Jag hade varit upp på morgonen och bakat färska frallor som är helt underbara. Jag hade även någon dag tidigare bakat valnötsbröd som är världens godaste. (Minns du dem, Chris?)

Pappa åkte rätt tidigt för han vill inte köra i mörker. Likaså Madde och Ali gick hem rätt tidigt för Ali skulle jobba natt och behövde vila innan. Men alla de andra stannade hela kvällen. Gitarrerna åkte fram och knäpptes på, musikvideos kollades av några, en del av oss pratade politik utan att bli ovänner och så vidare. Det var en skön mix av allt som är roligt.

Det var så länge sedan vi ordnade en fest, eftersom vi inte mått så bra. Men det här gav mersmak. Egentligen är ju både jag och sambon väldigt sociala av oss, men sjukdomar och värk har satt käppar i hjulen. Förhoppningsvis orkar vi ta tag i den här biten igen, nu när sambon mår så mycket bättre.

Det var helt klart den bästa av kvällar på länge. Att köket fortfarande är fullt med smutsiga tallrikar och glas och diskmaskinen går för högtryck just nu är en annan sak. Det ska märkas att man har haft trevligt.

Ords olika betydelser

Igår vid partiledardebatten i TV4 så fick tittarna välja en fråga som skulle diskuteras. Det blev "Integration" och alla tog för givet att det handlade om invadrarfrågor. Även jag satte ett likhetstecken mellan invandring och integration.

När jag jobbade i RBU (Rörelsehindrade barn och ungdomar) som pratade även vi mycket integrationsfrågor. Det var inte liktydigt med invandrarfrågor. På den tiden betydde integrering att jobba för att våra funktionshindrade barn skulle få gå i den vanliga skolan. Det var inte alltid självklart, inte ens på åttiotalet. Många barn segregerades.

Där har vi ännu ett ord som numera är starkt kopplat till invandrarfrågor: "Segregation".

I min värld har alla människor lika värde. Alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Då behöver vi inte använda sådana konstiga ord som integration och segregation, inte så ofta i alla fall. Varken när det gäller invandrarfrågor, handikappfrågor eller andra frågor om samhörighet.

Fylleridag

Som sagt var så firades sambons födelsedag på Huddinge sjukhus. Det låter fortfarande väldigt lovande. Tant doktorn är nöjd med att hans träning kommit igång och tyckte han såg piggare ut vilket jag kunde bekräfta att det är så.

Det som stör mig/oss är fortfarande trasslet med FK. Man hävdar där att sambon aldrig sjukanmält sig. Vi har suttit och skickat in papper regelbundet sedan 2002. Det är jag som gjort det så det kan jag verkligen intyga att så skett. Så sent som i förra veckan pratade sambon med FK och de lovade att en handläggare skulle utses. Ändå påstår de att han aldrig sjukanmält sig. Som tur är så har han en läkare som ser till att saker och ting händer. Hon ringde FK medan vi var där och härjade runt ordentligt. Nu ska en handläggare utses inom 48 timmar annars kan man anmäla dem, har vi fått lärt oss. Hon fick även FK att ringa tillbaka inom en kvart med nya uppgifter. Jag blir så trött att man måste ha en auktoritär person i ryggen för att något ska hända.

Resten av dagen har gått i shoppandets tecken. Det har öppnats en ny loppis i Vårby backe. Så ni som bor i Stockholmsområdet kan jag varmt rekommendera Erikshjälpens loppis i Vårby backe. Vi skulle bara titta men det blev mycket handlat. Jag hittade en jättefin vår/sommar/höst-jacka och ett par helt nya och oanvända promenadskor. Riktiga Scolls i läder för 65:-. Dagens jättefynd. Sedan blev det en skjorta till sambon och massor med tyger, främst enfärgade fodertyger plus lite böcker. Jag hittade även en mugg till vår servis. Det var bra eftersom det gått ur en bit i en. Nu har vi sex stycken hela igen.

Efter detta blev det Bolaget och Willys så vi klarar lördagens firande. Morgondagen ska ägnas åt bakning, städning, matlagning och annan förberedelse.

50 år

Idag fyller älsklingen 50 år. Det måste firas. Tänk om man hade vetat detta den där gången när man öppnade dörren för den där killen som skulle fixa min dator.

Nu har jag varit med om att fira både hans 40-årsdag och hans 50-årsdag. Denna dagen ska firas på Huddinges smärtmottagning. Det kanske säger en del om det liv vi lever......:-)

Han ska i alla fall få massor av extra pussar och kramar av mig idag. På bilden här är han en stolt morfar till en alldeles nyfödd liten Melina som kommit att bli ett stort glädjeinslag i vår vardag.

I´m back

Äntligen. Det har varit åtta långa dagar utan min egen dator, men nu är jag här igen. Det var något riktigt generalknas med datorn. Sambon vet fortfarande inte vad som hänt, men teorin är att jag fått in något skumt som tuggat i sig några filer. Fast vi använder både livrem och hängslen som säkerhet och jag är jätteförsiktig med vad jag hämtar.

Datagurun har felsökt, ominstallerat, felsökt igen, testat moderkort och grafikkort, felsökt igen. Ingenting har hjälp. Till slut så fick det bli en formatering och det är nu gjort. Allt verkar fungera som det ska. Håll tummarna. Allt är inte heller återinstallerat, men det ska inte vara några problem.

Jag har inte varit helt isolerad eftersom jag haft tillgång till andra datorer. Men det har begränsat min tid så jag har enbart kollat mail och varit inne på Facebook för att hålla mig uppdaterad till en viss gräns. Abstinensen har inte varit så svårt, trots allt.

Nu har jag ca 500 olästa blogginlägg. Det mesta kommer jag att radera, vissa saker blir skumläst och några få utvalda kommer jag att ägna lite mer uppmärksamhet. Allt bara för att komma ifatt.

Jag har även annat på gång som kommer att begränsa mig de närmaste dagarna. Sambon fyller nämligen femtio år imorgon och det vankas kalas på lördag. Så jag bakar och städar och planerar för den festen. I nästa vecka är jag tillbaka på vanligt sätt.

Jag ska avslöja lite om vad man gör när man är datorlös. Man städar nästan inte ett dugg mer än vanligt. Däremot har jag sytt mer än vanligt, jag har ringt lite samtal som borde ringts för länge sedan, Jag har pysslat lite med blommor och gjort höst på balkongen, jag har läst mer än vanligt och framför allt har jag kommit i säng tidigare på kvällen. Ett ganska skönt datoruppehåll med andra ord.

Meddelas endast på detta vis.

Ja, då sitter man här igen och är drabbad av den underbara datoriserade världens nycker. Min dator har behagat lägga av. I tisdags morse ville den inte gå igång. Den envisades med att säga att Windows hade en trasig fil och måste ominstalleras. Fullt så enkelt var det inte.

Datanörden, det vill säga sambon, har nu hållit på i två dagar och får inte till det. Sista budet är att moderkortet är skadat. Han håller på att felsöka nu. Är det inte det så vete sjutton vad det kan vara. Det kan även vara någon form av mjukvarefel. Jag har en ny dator ståendes i Sundsvall, men det är lite häftigt att kvista iväg 45 mil så där på studs. Det är dotterns stationära som jag fått. De har helt gått över till bärbart.

Nu är vi ju inte precis datorlösa i det här hemmet så nu sitter jag med vår bärbara i brist på annat. Det är bara det att jag är inte vän med det tangentbordet. Det har sina nackdelar att ha lärt sig riktig handsättning på en hederlig gammal elektrisk skrivmaskin. Då är de små tangentborden helt fel.

Så jag återkommer när min egen dator är OK eller att mitt tangentbord kopplats till den bärbara. Det ska visst gå att göra så.

Förresten, har ni en aning om hur mycket man hinner hemma när man inte sitter vid datorn?

Over and out!

Min satyr

I somras var vi till Christina och Håkan och hälsade på. De bor i en station som fått ge namnet till Christinas blogg, Stribergs station. Christina är en fantastiskt skicklig illustratör, men hon är duktig på det mesta som handlar om konsthantverk. Vill hon någon gång byta karriär skulle hon mycket lätt kunna bli keramiker.

När vi var där och hälsade på så låg denna satyr på bordet på farstubron. Jag blev kär i honom på direkten. När jag säger till Christina att jag tycker han är urläcker så säger hon att jag får honom om jag vill. Gissa om jag tackade ja på direkten.


Nu är det så här att sambon fyller 50 år om tio dagar. Det är något jag utnyttjar genom att försöka få honom att få undan en massa grejer (läs: skit) som han samlat på sig. Igår fick jag honom till att lösa upp och organisera en sladdhärva. När det var klart så blev det så bra att satyren hamnade på väggen. Vi hade tidigare sett ut den platsen till honom, men inte velat sätta upp honom av ängslan för att han skulle viftas ner när sladdhärvan skulle fixas.

Jag hoppas han kommer att trivas på sin plats. Han är verkligen läcker och jag är glad över att få tillhöra Christinas vänkrets.