Fikus Robusta

När jag för tolv år sedan var nyskild och hade flyttat till eget boende, köpte jag en fikus på Ica. Ett sådant där billigt köp, där man tänker att går det så går det. Man har inte förlorat en förmögenhet om blomman vissnar ner och dör.

Det gjorde inte denna fikus, dog alltså. Istället så växte den och frodades. När jag så småningom flyttade in hos sambon så fick fikusen flytta med. Den hade då blivit ganska stor och till skillnad från andra fikusar så hade den grenat sig ordentligt. Den trivdes ännu mer i det nya boendet. Den fick stå ljust, men inte för soligt. Så den växte och grenade sig ännu mer.

Vi var oerhört stolta över denna vackra växt. Med jämna mellanrum flyttades den in i badkaret och duschades. Det tyckte den mycket om. När vi så småningom skulle flytta till där vi bor i dag, så flyttades fikus med varsamhet. Nu var den nästan i takhöjd så det var lite pyssel med att förflytta den. Den har trivts ordentligt även de senaste åren och för ett år sedan slog den i taket och orkade inte stå upprätt för egen maskin. Vi fick förankra den i ett rör på väggen.

Nu började jag fundera på om våra vägar skulle skiljas åt. Jag konfererade med sambon och han höll med mig. Så i våras, efter viss vånda, tog jag fram sekatören och gick lös på fikusen. Den klipptes ner i hanterbara bitar. Dessutom klippte jag av fyra grenar som jag satte i en vas.

Nu har de fått rötter och en ny liten fikus har blivit planterad. På skoj satte jag ihop alla fyra i en kruka. Nu ska det bli intressant att se hur den beter sig. Blir det en fikusbuske eller måste jag dela på dem? Det får framtiden utvisa.

Ljusspel och kortspel

Nu är dottern och svärsonen här igen. De kom igårkväll. Då åt vi något riktigt gott. Polenta med bönsalsa, gräddig spenat och kycklingfilé. Verkligen mumsigt. Efter det blev det en omgång Texas Holden eftersom ungdomarna tagit med sig pokermarkerna. Dottern vann och var överlycklig att hon van över sin bonuspappa. Vi hann med en omgång Plump också, innan det var dags för sängen.

När dottern och jag var ut på balkongen en sväng så stod vi alldeles handfallna och tittade på ett enormt ljusspel på himlen. Det var ett rejält åskväder utöver havet. Men det var så långt borta att vi inte hörde ett dugg. Däremot såg vi blixtarna som korsade himlen om och om igen. Det var maffigt.

Idag har vi varit och gratulerat Amadeus som fyllde ett år igår. Undrar om jag skämt bort Ebba för hon hinner bara se mig med en kasse så undrar hon vad hon ska få av mig. Fast det är ju en farmors rättigheter att skämma bort barnbarnen.....:-)

Amadeus fick en skjorta sydd av ett återanvänt retrotyg och ett par hängselbyxor sydda av återanvända jeans. Byxorna blev i största laget men då har han ju något att växa i.
Ebba fick ett par jeans som jag fått av en väninna efter hennes flickor. De var lite slitna på knäna så jag tillverkade några små blomlappar som jag sydde på det slitna. Det blev rätt tufft, tycker jag själv.
Ikväll har sambon och jag BF eftersom ungdomarna åkt i till Stockholm för att gå ut och äta med några goda vänner. Fast de skulle inte bli så sena så någon form av kortspel lär det väl bli framåt natten.

Lösningen på grytlappsmysteriet

För några dagar sedan skrev jag om de försvunna grytlapparna. Det kan du läsa om här. Nu är de upphittade. Var låg de då, undrar kanske den nyfikna läsaren. Jo, i städskåpet. Ordentligt inlagda där jag har fönstertrasor och andra trasor. Fråga mig inte hur de hamnat där, för det kan jag inte svara på. Förmodligen är det Alzheimers light som spökat. Igen!

Saknad med planering

Det är med saknad jag inser att nu är det bara två dagar kvar av sommarprogrammet i P1. I år hade jag bestämt mig för att alla sommarpratare skulle få en chans. Det har de även fått. Jag har visserligen missat några på grund av att jag inte kunnat lyssna. Men det ska jag ta igen via datorn, har jag tänkt. De flesta har varit bra, några enstaka har varit lite mindre bra och många har varit otroligt bra.

Som den åttioåriga Günter Graffenberger som pratade idag. Han kunde beskriva andra världskriget ifrån två sidor. Dels som mer eller mindre förförd Hitlerjugend, dels som en uppvaknad östtysk som tvingades inse vad som verkligen hänt, bakom all propaganda. Han berättade om hur han genom en impulshandling klarade sig från att dö i det sönderbombade Dresden och genom ödets nyck inte var med på Estonia, den där berömda stormnatten. Den nattens som han också miste sin älskade fru.

De här en och en halvtimmarna varje dag har varit min avkopplingstid. Även om jag mest sytt under tiden så har jag tankat kraft via sommarpratarna. Jag har gått in i deras berättelser, samtidigt som jag pillat med mitt lapptäcke. Jag har sytt annat de senaste dagarna. (bilder kommer) Idag passade jag på att stryka det nysydda plus lite annat som krävde att få bli lite slätare. Jag sorterade även igenom två kassar med tyger som jag fick av pappa när vi var där. Mamma Eivor tyckte ju också om att sy.

Jag har i huvudet börjat planera för vissa projekt och idéer. Men först ska jag sy ett antal beställningar. Jag ska börja med det när dotter och svärson varit här för ett andra besök. De kommer imorgonkväll. Den här gången har vi inte lika späckat program, så jag kanske hinner med att blogga lite mellan varven. Vi får väl se.

Men vad ska jag lyssna på nu när jag ska sy? Jag är inte någon van P1-lyssnare utan det brukar mest skvala musik ur min radio eller CD-spelare. Jag får nog börja träna på att trycka in P1-knappen.

Baddräktsminnen

För att återkoppla till tidigare inlägg ang baddräktsinköp, så minns jag ett sådant köp för några år sedan. För att inte behöva utsätta mig för avslöjande speglar och ljus i en provhytt, kom jag på den lysande idéen att köpa baddräkt via Tradera.

Jag letade länge och till slut hittade jag en som föll mig i smaken. I beskrivningen stod det att materialet hade en inhållande effekt, inhållande av magar och kärlekshandtag. Turen var med mig så jag vann auktionen. Glad i hågen betalade jag och gick sedan i väntans tider.

Säljaren var snabb, så inom några dagar hade jag baddräkten hemma. Den var jättefin och sprillans ny med lappar och plast kvar där det skulle sitta. Så kom jag då till provningen. Jag är rätt vinglig numera, så de flesta klädesplagg där man ska trä i ben, måste jag göra sittandes. Så jag sätter mig på sängkanten och börjar dra upp baddräkten. Jag kom till låren, sedan var det stopp! Jag kom alltså inte i baddräkten!

Jag hade varit lite optimistisk med storleken, men det var nog inte det största problemet. Det var den inhållande effekten. Den höll åt så hårt att det var lögn att få på sig detta klädesplagg. Undrar hur jag sett ut om jag fått på mig den? Hade magarna tryckts upp och hamnat vid brösten? Det hade kanske rent av blivit en Pamela Anderson-effekt. Eller hade de tryckts upp ännu högre och gjort sällskap med dubbelhakorna? Jag fick aldrig svar på de frågorna eftersom jag inte kom i badplagget.

Det slutade med att jag lade ut baddräkten för försäljning igen och fick till och med mer betalt än vad jag gett för den. Det får man väl kalla en bra affär. Jag köpte ytterligare en baddräkt på Tradera. Den passade, men höll bara en säsong eftersom den inte var klorbeständig.

Jag fick mig ett gott skratt åt episoden både när det hände och idag när jag mindes den.

Baddräktsbekymmer i bild

Igår kunde ni läsa om hur jag kände mig när jag provade och inhandlade baddräkt. Idag kan ni få bildbevis på hur jag kände mig. Käraste bloggvännen Christina som är en fena på det här med papper, penna och penslar har lagt ut en illustrerad bild som fångar känslan direkt.

Baddräktsbekymmer

Den 25 augusti börjar vattengympan igen. Ett stycke baddräkt måste inhandlas till dess. Så fort jag har varit in på en butik så har även baddräktshyllan fått sig en koll. Men inget har ens varit värt att prova.

I lördags sprang dottern och jag Uppsala runt och letade aktivt. Men ingen baddräkt föll på läppen, i alla fall inte när den satt på kroppen, eller när man tittade på prislappen.

Idag har det i alla fall blivit ett köp. Men man blir ju deprimerad, näst intill äcklad, när man måste gå upp en storlek och dessutom ser i en spegel hur man egentligen ser ut. Undrar hur det gick till egentligen. Sambon träffade en relativt smal kvinna för tio år sedan. Numera bor han ihop med ett fläskberg. Tack och lov säger han att han är nöjd ändå.

Han har inte stora krav!