Till nyåret så gjorde jag en deal med en annan bloggare om att vi skulle sluta röka. För mig höll det i en och en halv dag. Men jag har inte gett upp än.
För snart tre år sedan fick sambon en stroke. Läkarna sa åt honom att han var tvungen att sluta röka om han ville fortsätta att leva. Det valet var inte så svårt för honom. Han slutade tvärt och jag var mycket imponerad över hur duktig han var. Han gick från trettio stycken till noll på en gång. Han använde nikotinplåster i några veckor. Sedan har han klarat sig.
Jag har inte varit fullt så duktig. Då var det väldigt jobbigt när han var sjuk så min oro gjorde att jag klarade inte att sluta just då. Men jag lyckades i alla fall att minska ner till tio om dagen. Jag låg också på trettio om dagen, innan. Så det kändes ändå bra.
Sedan har jag kämpat på med att minska ner det eftersom. Så före jul låg jag på tre om dagen. Där hade jag fastnat och inte kommit vidare. Tyckte själv att det lät fånigt att vara beroende av tre om dagen. Men så har det varit.
Tills jag då gjorde den där dealen till nyåret. Jag klarade nyårsdagen och halva annandagen. Sedan var det kört igen. Men......här kommer det ett kraftigt men. Numera börjar jag varje dag med att låta bli att röka så länge som möjligt. Jag skjuter det där första blosset framför mig. Och det verkar vara rätt metod för mig. Så nu kan det bli en och en halv till två stycken om dagen.
Idag har jag inte rökt ännu men det börjar suga rejält i den tarmen. Jag har tre och en halv cigg kvar i paketet. Har det varit för en månad sedan hade jag haft panik. Det har jag inte nu. Jag vägrar gå ut i det här vädret för att köpa cigarretter. För en månad sedan hade jag gått iväg. Så det känns trots allt som en seger.
Nu tycker nog alla ickerökare att jag är utomordentligt löjlig som inte skippar det där sista. Det är möjligt att jag är det. Men för mig är det rätt sätt att minska ner behovet eftersom. Jag har aldrig klarat av att känna mig tvingad till något. Då slår jag bakut och blir som Tjalle Tvärvigg och det får motsatt effekt. Så jag vet att jag kommer att bli rökfri. Så småningom, i alla fall.
Här kommer en bild på Ebba och Amadeus. Han är en riktig bissig bit. Nu är han fem månader och väger över tio kilo. Han sitter redan och äter riktig mat för han klarar sig inte på babymaten längre. Vad ska det bli av detta barn. Han är i alla fall ett mycket allvarligt barn. Det är sällan man ser honom le. 
Tanken med denna modell är att man ska kunna ha den bredvid favoritfåtöljen, samtidigt som man lätt ska kunna ta den med sig till syjuntan eller stickcaféet. Givetvis går den att använda till annat, tidningsförvaring t ex.
Den är 49 cm lång, 24 cm bred och 34 cm hög. I långsidorna är det ilagt videlon (stelt vlieseline) för stadga. 
Inuti är den fylld av fack och fickor i olika storleker. En lös ficka med dragkedja och ett skumplastfodrat fodral för glasögon, mobil eller annat stötkänsligt medföljer också. Dessa är fastsydda med band för att man enkelt ska kunna få tag i dem.
Jag har tidigare tipsat om Creative Company och jag gör det gärna igen. I onsdags gjorde jag en beställning. Idag kom grejerna, hemburna till dörren av DHL. Det kallar jag service. Dessutom var inte frakten dyrare än normalt. Jag är grymt imponerad.
Nu är dotterns draperi på plats hemma hos henne och hennes sambo. Det sitter i deras hall. Det ser trevligt ut. Jag har inte ens sett lägenheten. De flyttade vid årsskiftet. Ibland är det så tungt att ha dem så långt ifrån mig. Men det var mitt eget val när jag flyttade så långt bort, så jag får väl inte beklaga mig. Jag hade ett jättebehov av att börja om ordentligt från scratch, så att säga. Vi åker upp någon gång under våren. Det får bli lite roligare väglag först.
Jag har tydligen även blivit mormor till en ulltuss. Vet inte än vad han heter. Han är fyra år och de köpte honom via en annons. Han verkar trivas bra, enligt dottern. Han är nästan en kopia av vår Totte. Till och med ögonen är Tottes.
Nu har julgardinerna åkt ner och upp kom en nygammal gardin. Denna fyndade jag på loppis för 30:-. Jag fastnade för tyget och tänkte använda det till något annat. Vad visste jag inte då. När jag kom hem så insåg jag hur snygg den skulle bli i vårt femtiotalskök. Gardinmodellen är nog mer 60-tal än 50-tal. Men vad gör det. Jag är helnöjd. Jag har ett annat äkta 50-talstyg liggande som ska bli köksgardiner. Men just nu har jag så mycket andra projekt på gång så det får vänta. Tröttnar jag på den här gardinen så är det bara att återanvända den till en kasse eller något liknande.
