Värmande inlägg

Bästa grannen Anna ska flytta om en vecka. Det är stor sorg här. Tröst i den sorgen är att den nya hyresgästen är hon som just nu bor ovanpå oss ska bli sidogranne istället. Hon är också jättetrevlig.

För en stund sedan ringde Anna på och undrade om hon fick låna vår mikro för att värma sin middag i. Hennes föräldrar hade hjälpt till och packat idag och packat ner varenda kastrull. Själv har Anna kört iväg sin mikro till nya lägenheten. Nu skulle hon kontra föräldrarnas flit med att äta middag hos dem resten av veckan.

Hon kommer att bli saknad här. Som tur är flyttar hon inte så långt. Bara lite närmare storstaden.

Vänskap som värmer

Jag är så lycklig över alla fina vänner som vi har. Det är så många som tänker på oss nu när vi har det som vi har det. En del tänker inte bara utan handlar också. Som idag till exempel. När storhandlingen var uppackad så satte jag mig vid datorn med en kopp kaffe. Jag öppnar mailboxen och hittar ett mail från en god vän. Hon erbjuder oss en utflykt där hon bjuder på skjuts och lunch. Vi får välja tid och plats själva. Det var några platsförslag med som alla var lockande.

Det värmer ända in i hjärteroten av sånt här. Det finns även bloggvänner som ställt upp på olika sätt och jag blir nästan förundrad över att det finns så mycket fantastisk vänskap runt omkring oss. Jag är hellre fattig på pengar och rik på vänner än tvärtom. Det är en gåva att få ha fina vänner.

Tack

Jag vill tacka alla som på olika vis visat sitt stöd nu när jag inte mått så bra. Det har kommit mail med uppmuntrande kommentarer. Det har även kommit stöd på andra vis som gör att jag blir alldeles förstummad. Vilken stor vänskap det finns att hitta i bloggvärlden. Det är sådant som gör att man vill fortsätta att blogga. Att man vet att det finns vänner där ute i cyberrymden. Det har känts alldeles underbart och fantastiskt.

Så tack alla ni, för att ni finns.

Här snöar det och snart kommer bästa vännen U på fika. Det blir en bra dag.

Varm i hjärtat

Jag följer den här bloggen. Den ger mig mycket livstro, att ingenting är omöjligt. Det vet jag ju egentligen sedan tidigare, enligt mitt eget kringelikrokiga liv. Ofta får Ebba mig att bli lite blötögd och varm i hjärtat över vad som händer i hennes liv. Idag blev jag extra varm och kände hur jag log med hela ansiktet.

Jag vet några bloggvänner som behöver få bli lite glada idag. Ni andra får också en släng av sleven av det där leende varma som Ebba förmedlar. Här är inlägget idag, men för att förstå hela historien så måste ni börja här. Gå vidare hit och sedan läsa här. Då förstår ni hela dagens inlägg. Förhoppningsvis blir ni lika varmglada som jag blev.

Vänskap och värme

Jag har precis lagt på luren efter att ha pratat med en vän som jag inte hört av på tre år. Jag känner mig så glad inuti och det ska absolut inte bli tre år tills vi pratar nästa gång.

A och jag lärde känna varandra i handikappvärlden i vår föräldrarorganisation. Hon kom från Göteborg och jag från Sundsvall. Hon var ordförande för flerhandikappgruppen, jag var ordförande för damp-gruppen. Vi stod långt ifrån varandra rent geografiskt. När det gällde våra barns funktionshinder så tillhörde vi ytterkanterna, med de andra handikappgrupperna mellan oss. Ändå fann vi varandra.

Det var nog det här med ytterligheterna som gjorde att vi fann varandra. Vi blev bägge lite sedda över axeln av de andra handikappgrupperna. Vår föräldrarorganisation hade ursprungligen startats av föräldrar till barn med CP. Sedan hade det fyllts på med andra grupper, i första hand barn med ryggmärgsbråck och muskelsjukdomar.

A och jag upplevde en ilska över att våra barns frågor inte togs på samma allvar. Så trots olikheterna så var det denna ilska och frustration som sammanförde oss. Vi började samarbeta, mot alla odds. Vi var ena riktiga stridstuppar. Ur detta arbete växte en fantastisk vänskap fram.

När jag slutade med föreningsverksamheten för fyra-fem år sedan så fortsatte A och jag att hålla kontakt. Jag och sambon var bland annat ner till Göteborg och gick på en Paul McCartney-konsert på nya Ullevi med A och hennes man.

Av någon obegriplig anledning så tappade vi plötsligt kontakten. Vi hade det rätt tufft bägge två under samma tid, så det var nog den stora orsaken. Jag har tänkt så ofta på henne att jag skulle höra av mig, men det har inte blivit av. Varför är man sådan? Nu ska det inte bli så igen. Vänskap är alldeles för värdefull för att slumpas bort så enkelt.

Vänligt möte

Idag gick sambon och jag till vår lilla Vivobutik för att handla lite mjölk, fil och TV-guiden. När vi står vid frukten så hör jag någon bakom ryggen som säger: "Men hej, Christina." Det var min goda vän K som jag inte sett på evigheter. Det blev stora kramen och vi säger nästan i mun på varanda, att vi tänkt att ringa så många gånger men det har inte blivit av.

K och jag lärde känna varandra i simbassängen när vi gick på vår vattengymnastik. En vänskap växte fram så sakteliga. Hon skilde sig och flyttade till lägenhet. I samma veva fick vi tag i en lägenhet i samma område. Vi kom att bo i husen bredvid varandra med fönster mot varandra. Nu blommade vänskapen upp ordentligt. Vi sågs nästan varje dag för en promenad med mycket prat. På hösten var det bär-och svampplockning som gällde. Vi blev verkligen så där fina vänner som man bara möter då och då.

Efter något år så kände K att hon ville flytta. Hon hade problem med grannarna ovanför och det var lite andra saker som gjorde att hon inte trivdes. Hon fick snart tag på en ny lägenhet och flyttade. Vi hjälpte henne på olika sätt. Hon flyttade inte långt. Bara till nästa område så det är max en halv kilometer mellan oss. Och helt plötsligt så sågs vi mera sällan. Tills det alldeles rann ut i sanden.

Ingen av oss vet varför det blev så. Ändå har det hela tiden känts som att det här uppehållet bara var tillfälligt. Det bekräftades idag. Jag blev alldeles varm inombords när hon berättade att hon hade en kasse tyg hemma som jag skulle ha. Det hade hon tiggt till sig av en god vän som tänkte kasta dem. Då hade hon tänkt på mig att jag kunde använda dem. Så hon har tänkt som jag, att vi haft ett tillfälligt uppbrott.

Nu lovade vi varandra att ses och börja promenera igen. Hon är ju hemma, precis som jag så tid finns. Tänk att gammal vänskap håller år ut och år in även fast man inte ses eller hör av varandra så ofta.

Käraste svärsonen

Jag har kommit till den tråkiga delen i sömnad, att laga och lappa kläder. Här hemma är det lite som i talesättet om skomakarens barn som fick gå med trasiga skor. Sömmerskans lagningshög blir större och större. Nu var jag tvungen och ta itu med den om vi ska kunna använda kläderna på rätt säsong.

När vi var hemma(freudiansk felskrivning som får stå kvar) i Sundsvall senast så fick jag med mig en lagningshög med jeans från käraste svärsonen. Jag skulle egentligen lagat dem på plats, men dotterns gamla symaskin kändes inte bra. Det är farmors gamla Husqvarna zigzag som är en av de bästa maskiner som gjorts genom tiderna. De bara går och går och går. Men nu skulle den behöva en servicegenomgång.

Så för enkelhetens skull tog jag med mig lagningen hem hit och svärsonen får tillbaka dem, lagade och klara, när de kommer ner till oss om några veckor.

När jag sitter där med detta tråkiga rutinarbete så far tankarna iväg. Jag börjar tänka på ägaren till byxorna, kära svärsonen, och jag känner hur glad jag är över att han finns i min dotters liv. Han är den riktiga svärmorsdrömmen. Kanske inte världens snyggaste, men världens goaste och det smäller ännu högre. I alla fall för mig.

För några år sedan var dottern rätt less på sitt singelliv och ville gärna träffa någon att dela ljuvt och lett med. Visst träffade hon män, till och med rätt många. Men ingen föll henne på läppen, så att säga. Hon klagade inför mig att hon var så kräsen. Jag tyckte det var bra att hon var kräsen. På det viset blev det ju en viss urskillning av objekten.

Så en dag för drygt ett och ett halvt år sedan så ringer hon glädjestrålande och säger att nu har det hänt. Hon har träffat Han med stort H. Allting kändes så rätt och så bra. Oj vad glad jag blev för hennes skull.

Hon pluggade fortfarande så det blev ett väldigt åkande mellan studieorten och hemmaplan. När hon var hemma så bodde hon hos S och de testade på vardagsliv i hans lilla etta. Förra sommaren träffade sambon och jag S för första gången. Det blev kärlek vid första ögonkastet här också. Vi tyckte om S från första början. Och så har det fortsatt.

Så idag när jag satt och lagade hans byxor så sydde jag in kärlek i lapparna. Och inte bara kärlek utan även lycka och omtanke, för att han gör min dotter lycklig, för att han gjort henne hel och harmonisk, men framför allt för att han är den han är.

Jag längtar tills de ska komma ner första veckan i augusti.

Mattips i värmen

Här kommer några förslag på mat att äta i värmen. De är väldigt lättlagade. Bara att röra ihop. Och svala och lättätna i denna värme. Smaklig måltid.

Pasta med sardingremolata

4 personer

400 g pasta, gärna tagliatelle eller annan bandspagetti
2 burkar sardiner i olja (á 120g)
2 pressade vitlöksklyftor
1 dl skuren slätbladig persilja
3-4 msk citronolivolja
2 krm salt
Nymald peppar

Gör så här:

1. Koka pastan enligt anvisningar på paketet.
2. Ta bort skinn och ryggrad och mosa sardinerna tillsammans med vitlök, persilja och citronolivoljan. Smaka av med salt och peppar.
3. Servera med den avrunna pastan tillsammans med nymald svartpeppar och lite extra olivolja.

Det här receptet kommer från Allt om Mat. Egentligen ska det vara rivet citronskal i en riktig gremolata. Här har man fuskat till det med citronolivolja. Det funkar bra. Sist jag gjorde det här så hade vi så lite citronolja så jag tog vanlig olivolja och droppade i citron från flaska. Det blev ännu godare och man kände faktiskt smaken av rivet citronskal. Det var Coops citron på flaska om det kan ha någon smakbetydelse. Ni får testa er fram.

Tonfisksallad

4 personer

I burk tonfisk i olja (200g)
I knippe slätbladig persilja, grovhackad
½ rödlök, finhackad
4 sardellfiléer, finhackade
2 msk kapris
30 pimentofyllda oliver, grovhackade
1 pressad vitlöksklyfta
½ röd pepparfrukt, strimlad
Saften från 1 pressad citron
1 tsk salt
2 krm nymald svartpeppar

Gör så här:

1. Slå bort oljan från tonfisken. Blanda med persilja, lök, sardeller, kapris, oliver och pepparfrukt.
2. Smaksätt med citron, salt och peppar.

Receptet är från Allt om Mat. Där förslår man att man ska äta knäckebröd med färskost, gärna ricotta, till. Eller kokt potatis om man vill ha det som en matigare måltid. Vi brukar ha pasta till och tycker det blir jättegott.

Kall och varm

Jag mår inte så där himla bra av denna värme. Känner att jag blir grinig, otålig och rastlös. När man ska sova är det ett rent h-vete. Vår lägenhet är extremt varm, trots öppna fönster, bordsfläkt och nerfällda persienner. Nu framåt natten blir det någorlunda svalt på balkongen.

Igår kom jag i alla fall på ett knep att förbättra sovandet lite grand. Sedan många år har jag en lite gelekudde som heter Cold and Warm. Den har jag köpt på apoteket. Vill man ha den varm så kör man den i mikron och vill man ha den kall så har man den i frysen. Nu ligger den i frysen, tillsammans med en frottehandduk. Igårnatt så la jag detta paket under nacken medan jag låg och läste. Vilken härlig svalka, att få kyla ner kroppen lite grand i alla fall. Ikväll har jag även våra täcken ligger på balkongen. Hoppas det hjälper, så man får sova någorlunda skapligt ändå. Om det är nyttigt för värk eller inte bryr jag mig inte om. Bara jag får lite svalka.

Samtidigt känns det som att man får inte klaga över värmen. Det är den vi längtar efter hela vintern. Snacka om att man är kluven.