torsdag 23 juli 2009

Vänligt möte

Idag gick sambon och jag till vår lilla Vivobutik för att handla lite mjölk, fil och TV-guiden. När vi står vid frukten så hör jag någon bakom ryggen som säger: "Men hej, Christina." Det var min goda vän K som jag inte sett på evigheter. Det blev stora kramen och vi säger nästan i mun på varanda, att vi tänkt att ringa så många gånger men det har inte blivit av.

K och jag lärde känna varandra i simbassängen när vi gick på vår vattengymnastik. En vänskap växte fram så sakteliga. Hon skilde sig och flyttade till lägenhet. I samma veva fick vi tag i en lägenhet i samma område. Vi kom att bo i husen bredvid varandra med fönster mot varandra. Nu blommade vänskapen upp ordentligt. Vi sågs nästan varje dag för en promenad med mycket prat. På hösten var det bär-och svampplockning som gällde. Vi blev verkligen så där fina vänner som man bara möter då och då.

Efter något år så kände K att hon ville flytta. Hon hade problem med grannarna ovanför och det var lite andra saker som gjorde att hon inte trivdes. Hon fick snart tag på en ny lägenhet och flyttade. Vi hjälpte henne på olika sätt. Hon flyttade inte långt. Bara till nästa område så det är max en halv kilometer mellan oss. Och helt plötsligt så sågs vi mera sällan. Tills det alldeles rann ut i sanden.

Ingen av oss vet varför det blev så. Ändå har det hela tiden känts som att det här uppehållet bara var tillfälligt. Det bekräftades idag. Jag blev alldeles varm inombords när hon berättade att hon hade en kasse tyg hemma som jag skulle ha. Det hade hon tiggt till sig av en god vän som tänkte kasta dem. Då hade hon tänkt på mig att jag kunde använda dem. Så hon har tänkt som jag, att vi haft ett tillfälligt uppbrott.

Nu lovade vi varandra att ses och börja promenera igen. Hon är ju hemma, precis som jag så tid finns. Tänk att gammal vänskap håller år ut och år in även fast man inte ses eller hör av varandra så ofta.

8 kommentarer:

Cina sa...

Men vilket härligt möte! Igen! Ibland är det ju så där, man vandrar tillsammans ett slag och så skiljs vägarna åt. Och så händer det som hände er, vägarna korsas igen. Hoppas ni hittar åter till varandra! Min allra bästaste vän och jag har känt varandra i 23 år. Vi bodde grannar första året, sedan flyttade jag 15 mil bort. Vi brevväxlade de första 15 åren, med riktiga brev, sedan kom ju mailen, sms, chatt och så. Men breven har vi kvar! Vilka kvällar vi har ibland. Nej men. Nu gör jag så där igen. Skriver mycket hos dig. Det är trevligt här! Känns som fikaträff ungefär! Ha det gott! Kram!

Cicki sa...

Gamla vänner är som mjuka tofflor. När man än sticker in fötterna i dem så sitter de perfekt och värmer som de ska....:-)

Du får skriva hur långt du vill hos mig. Vi får väl kanske ta en riktig fika vid tillfälle. Om jag fattat allt rätt så bor vi inte allt för långt ifrån varandra. 08 typ?

Spader Madame sa...

Sååå bra Cicki, man riktigt känner en sådan där underbar vänskap ibland, har den själv med Carina, världens bästa som jag har jobbat med...

Cicki sa...

Spader: Jag har haft turen att begåvats med flera sådana vänner. Det känns som gåvor.

Viola sa...

Hej på dig!
Tack och Tack och Tack för att du levererade tygkassarna till min sommar adress.

Alla kom till användning, men bara för mig. Jag hade kanske tänkt lämna någon kvar, men icke!

Jag fick beröm på IcaTallen Vilhelmina för mina kassar ( som du sytt) att jag stolt bär dem! Jag blev en liten "mallgroda" tyckte sonen,men han lät mig hållas.

Väskan med de tjocka dalahästarna höll jag på att förlora i MORA för 1000:-
Men sorry den var inte till salu!

Så njut! Dina väskor gör succé!
Kramkram

Cicki sa...

Viola: Vad roligt att du är så nöjd. Oj vilket klipp du kunnat göra på hästkassen. Synd jag inte har något tyg kvar av den. Annars har man ju nästan kunnat bli miljonär bara på att sy hästkassar.....:-)

Christina sa...

Det var en fin liknelse, att gamla vänner är som mjuka tofflor :)

Christina sa...

Glömde skriva att det var roligt att ni hittade varandra igen :)