Mindre ont

Detta skall i fortsättningen blivfa min melodi.

Eller i alla fall min nya sovställning!

Märkligt

Jag fick ett helt A4-ark av tandkirurgen hur jag skulle göra den närmaste tiden för att ingreppet i munnen ska läka bra. Bland annat så stod det att jag skulle sova uppallad med tre kuddar, de första nätterna. Jag tyckte det lät mycket så jag pallade bara upp  mig med två stycken.

Det är första morgonen på länge som jag vaknat utan att ha ont, direkt på morgonen. Jag upplever också att jag sovit lugnare än på länge. Inte snurrar runt som en fläkt i helvetet, som det brukar vara annars. Så nu ska jag testa att sova lite uppallad fler nätter, få se om det var det som gjorde att jag fick en bra sömn.

Tänk vad tandläkare kan vara bra, till och med för onda ryggar.

Internationella sömndagen

Idag är det Internationella sömndagen. Fram till i fredags hade jag inte en aning om att det fanns en sådan. Men varför inte. Det finns så många andra temadagar med mindre viktiga budskap.

Att ha sömnproblem är fruktansvärt. Sömnen är ju till för att hela och återhämta vår kropp. Får kroppen inte den vilan,  så blir hela systemet utslaget till slut.

Både jag och sambon har problem med sömnen. Jag har min sömnapnée, vilket innebär att jag har andningsuppehåll med jämna mellanrum. Det sliter oerhört på kroppen och framför allt på hjärtat. Innan jag fick hjälp kunde jag inte förstå varför jag ständigt var trött. Jag gick som i en dimma hela dagarna och orkade ingenting. Det var sambon som påtalade att jag slutade andas med jämna mellanrum. Resten av tiden snarkade jag som ett helt sågverk.

När man har fibromyalgi så har man också sömnproblem, genom att man sällan hamnar i den sk REM-sömnen. Man har en väldigt ytlig sömn. Min fd man trodde alltid att jag sov djupt och bra eftersom jag snarkade så. När han blev riktigt ilsken över att mina snarkningar höll honom vaken, så brukade han sparka på mig. Det löste inte situationen, vill jag påstå.

När sambon uppmärksammade mina andningsuppehåll, så sökte jag för det. Jag fick gå på flera utredningar och till slut hamnade jag på specialisttandvården, där man provade ut en bettskena. Den skulle öppna upp svalget på mig så jag kunde andas bättre. Jag klarade aldrig av att använda den. Bara några timmar i taget och då sov jag sämre än vanligt. Till slut bet jag sönder några tänder när jag hade den på mig, så då var det alternativet kört.

Jag fick höra talas om att det fanns något som hette CPAP. En maskin som hjälper en med andningen. En sådan har jag idag och jag är enormt tacksam för att jag har den. Den blåser in luft i mina lungor, vilket gör att att jag får en lugnare sömn. I samma veva som jag fick den, så fick jag även en stark värktablett som jag tar till natten. Första gången jag sov sju timmar i ett sträck, kändes det som om himlen öppnade upp sig för mig. Det var som att ha fått en oväntad och kär gåva. Fortfarande händer det att jag har nätter när jag bara sover en timme i taget. Men de kommer sällan nu för tiden. Förr såg mina nätter ständigt ut så.

Sedan jag fick min CPAP har hela min vardag förändrats. Även om jag ser ut som ett ufo när jag kopplar på mig min mask, så är den ändå den värdefullaste behandlingen jag har. Den gör att jag kan leva ganska normalt nu för tiden. Zombi-tillvaron är ett dåligt minne från en svunnen tid.

Sambon har också sömnproblem. Hans problem stavas "insomnia". Det innebär att han har svårt att slappna av och somna in. Många gånger är det också så att han somnar in men vaknar efter några timmar och kan inte somna om. Han har både sömntabletter och insomningstabletter. De hjälper lite grand. Sömntabletten gör att han blir väldigt trött dagen efter, så den vill han inte ta så ofta.

Jag har försökt motivera honom med att träning och frisk luft skulle påverka hans sömn positivt. I sina bästa stunder, kan han hålla med mig. Men när det där ska utövas då låter det lite annorlunda. Sambon är en väldigt envis person. Så har han bestämt sig för en sak så är det ingen idé att försöka få honom att ändra på sig. Då får man ta till kvinnlig list. Ibland lyckas jag, ibland inte. Jag tror också att kan hela vår situation förändras, så skulle det förhoppningsvis ändra även sambons sömnproblem. Han grubblar nämligen väldigt mycket över det hela och blir deprimerad, vilket i sin tur påverkar sömnen. Ett typiskt Moment 22.

Fram tills dess så firar vi i alla fall internationella sömndagen och hoppas att alla människor ska ha en djup och skön sömn så alla kroppar får vila ordentligt.

Uppdatering: Att vi har en urusel säng underlättar inte saken. Så vi hoppas att tomten eller något god fe ser till att vi får vår önskan om nya sängar uppfylld.

Snarkfia

Fina flickor snarkar inte. Eftersom jag inte är någon fin flicka så bryr jag mig inte, utan snarkar rejält. Jag rapar och fiser också vid behov och om det inte stör någon annan.

Men tillbaka till snarkningarna. Det var ett stort problem i många år. Min fd man var rejält arg på mig i många år för att han inte fick sova. Sambon stod ut länge innan han sa något. Det var han som kom på att jag även slutade andas då och då. Det här påverkade naturligtvis även min dag, eftersom jag ständigt var trött. Jag hade en väldigt dålig sömnkvalitet. Fibron påverkar ju också min sömn, så det gäller att hitta allt som kan påverka. Bra sömn är ju oerhört viktig för en bra livskvalitet.

Fånig som man är, så tyckte jag det var pinsamt att söka för mina snarkningar. Snarkningar är ju sånt som män håller på med. Inte drar man timmerstockar när man var kvinna. Men så var det i alla fall. Jag var på olika utredningar och man konstaterade att jag hade trångt i svalget, därav detta med snarkningarna och andningsuppehållen.

Först fick jag en bettskena. Den provades ut efter alla konstens regler. Ändå kunde jag inte använda den. Efter halva natten slet jag ur den och sov vidare, snarkandes. Till slut bet jag sönder två tänder med denna bettskena. Då var det bara att inse att detta funkade inte.

Så vad göra. Ny utredning och nu begärde jag att få en CPAP som jag hört talas skulle vara bra. Så det provades ut en sådan. Jag fick sova över på Huddinge sjukhus för att se om den fungerade. Det gjorde den. Sedan dess har den varit som en god vän. Det är fyra år sedan.

I måndags och igår var jag på Huddinge sjukhus på kontroll igen. Sådana görs då och då, för att utvärdera hur det fungerade. På måndagen var jag dit och kollade en del värden, som t ex blodtryck. Allt var bra utom att jag väger för mycket. Men det var ju ingen nyhet. Jag fick med mig en pulsmätare hem som jag skulle ha på natten. På den registreras det hur lugnt jag sover.

Igår var jag tillbaka med pulsmätaren och hade även min egen apparat med mig. Pulskurvan var relativt bra, utom under en del av natten, då pulsen ökat lite för mycket. Så sköterskan ändrade min apparat till att blåsa in mer luft. När hon ska ställa in apparaten så upptäcker hon att filtret aldrig är bytt. Hon frågar varför jag inte gjort det. Mitt svar att jag hade inte en aning om att jag skulle byta något filter. Det var rejält äckligt när hon tog ur det gamla. Hon konstaterade att det var tur att jag fått i mig någon luft överhuvudtaget. Så nu ska jag byta filter två gånger om året. Det var ju bra att jag äntligen fick veta det.

Så igårkväll la jag mig med rätt inställd apparat och fräscht filter i den. Jag har sovit som en stock och bara vaknat en enda gång inatt. Nu känner jag mig pigg och utvilad och färdig för en tvättstugedag. Det är bra att man blir kontrollerad och godkänd och då och då.

Slappardag

Idag har det varit en riktig slappardag. Inatt vaknade jag av att en geting surrade runt huvudet på mig. Jag är inte rädd för getingar men att ha de runt huvudet när jag sover känns inte riktigt bra. Så det började med en getingjakt där jag till slut kunde stolt nedlägga mitt byte. Men sedan kunde jag inte somna om. Jag gjorde det efter att ha vridit och vänt mig 78 varv. Så jag har som sagt var inte varit speciellt aktiv idag. Men sådana här dagar behövs väl också. Skall strax värma lite kalops som jag hittade i frysen. Sånt är bra att kunna ta fram de här trötterdagarna.

Fakiren Cicki

Jag fick ju en spikmatta av mina barn i födelsedagspresent. Den hade jag önskat mig, så jag blev jätteglad. Sedan dess har jag legat på den nästan varje dag, ibland flera gånger om dagen. Oftast somnar jag och sover en kvart eller en halvtimme och vaknar pigg och utan värk.

Jag har legat på den med kläderna på, dvs en t-shirt och tunna bomullsbyxor. Det har varit lagom som inskolning. Igår låg jag naken på den, eller naken och naken, endast trosor på, om man så säger. Det bultade och värmde. Lite ont gjorde det, men så där" sköntont" som det kan kännas ibland.

Det jag upptäckt nu är att jag sover i längre tidsintervaller på nätterna. De senaste nätterna har jag sovit minst sex timmar i ett sträck innan jag vaknar och måste gå upp och röra på mig. Det har hänt att jag gjort det förr, men då har det varit när jag tagit en insomningstablett. Någon sådan har jag inte tagit nu och ändå sover jag så bra. Jag är även piggare på dagarna.

Jag tror det är Yantramattans förtjänst. Eller så är det en placeboeffekt. Vi får väl se om det håller i sig. Drömmen är ju att jag ska kunna plocka bort medicinerna, men det är kanske att hoppas för mycket. Jag tror i alla fall på fakirmattans goda egenskaper.

Kall och varm

Jag mår inte så där himla bra av denna värme. Känner att jag blir grinig, otålig och rastlös. När man ska sova är det ett rent h-vete. Vår lägenhet är extremt varm, trots öppna fönster, bordsfläkt och nerfällda persienner. Nu framåt natten blir det någorlunda svalt på balkongen.

Igår kom jag i alla fall på ett knep att förbättra sovandet lite grand. Sedan många år har jag en lite gelekudde som heter Cold and Warm. Den har jag köpt på apoteket. Vill man ha den varm så kör man den i mikron och vill man ha den kall så har man den i frysen. Nu ligger den i frysen, tillsammans med en frottehandduk. Igårnatt så la jag detta paket under nacken medan jag låg och läste. Vilken härlig svalka, att få kyla ner kroppen lite grand i alla fall. Ikväll har jag även våra täcken ligger på balkongen. Hoppas det hjälper, så man får sova någorlunda skapligt ändå. Om det är nyttigt för värk eller inte bryr jag mig inte om. Bara jag får lite svalka.

Samtidigt känns det som att man får inte klaga över värmen. Det är den vi längtar efter hela vintern. Snacka om att man är kluven.