Tada.....

Igår la jag sista handen på lapptäcket. Det känns på ett sätt rätt mäktigt. Jag har klarat av det. Ett tag, när det var halvfärdigt och undanlagt, trodde jag att det aldrig skulle bli klart. Men nu är det det och jag känner mig beredd på att sy ytterligare ett. Men först har jag en del annat som måste göras. Nu ska jag njuta länge av denna syn.

Invadderad

Jag har inte stavat fel i rubriken utan jag känner mig "invadderad" av vadd och lapptäcke. Detta täcke verkar ha tagit över mitt liv. Jag tänker, känner och syr lapptäcke. Fast fort går det inte. Igår sydde jag första quiltsömmen. Jag trodde jag var smart när jag sydde först från det ena hållet till mitten och sedan från det andra hållet. Det visade sig ha blivit ett stort veck i mitten på baksidan. Fodret hade tryckts med och klumpat ihop sig. Igår hann jag inte göra mer eftersom vi skulle träffa våra vänner. Vi kom hem sent så det blev inget gjort då heller. Idag har jag sprättat upp den ena sömmen och klarade mig tack och lov med det. Jag fick nåla om stora delar där det stretade vilket jag inte märkt. Jag misstänker att jag får nåla om och justera bitvis eftersom quiltningen växer fram.

Nu har jag även sytt om den uppsprättade sömmen och det blev bra. Gissa om jag är sugen på att fortsätta. Men det finns annat att göra. Jag ska packa några sydda saker och posta dem. Ska samtidigt passa på att gå en promenad i finvädret. Jag håller även på att damma Billyn i vardagsrummet. Den har en hörnhylla som är full med alla mina samlade glassaker. De måste diskas för att bli fina så det tar sin lilla tid. Nu börjar jag närma mig slutet, men några hyllor är kvar att ta. Det får bli idag och imorgon. Jag måste planera så här och vara sträng med mig själv för annars fastnar jag vid symaskinen och ingenting annat blir gjort.

Smått galen eller?

Idag har jag stundtals undrat om jag är riktigt klok. Det som utlöst dessa tankar hos mig är att jag nålat lapptäcket.

Jag började dagen med att åka ner på stan och köpa vadd. Väl hemma igen så kunde jag inte hålla mig utan började ganska snart med nålandet. Eller rättare sagt så började jag med att möblera om i vardagsrummet. Alla möbler puttades upp i ett hörn. Elvis tittade konstigt på mig när "hans" fåtölj flyttats fyra gånger.

Till slut hade jag fått till en lagom stor golvyta att hålla till på. Fodertyget breddes ut och slätades till ordentligt. Sedan skulle vadden läggas på. Den var jag tvungen att skarva. Det måste ske genom att man lägger vadden kant i kant och syr ihop med långa stygn för hand. Det får alltså inte ligga uppå varandra för då blir det ju en ojämn kant som kommer att synas på utsidan. Tack och lov var det ingen mer än sambon som såg mig där jag låg med ändan i vädret och tråcklade ihop eländet.

På med yttertyget och så ska allt stämma. Det var nu jag började undra vad jag gett mig in på. Det bästa är att nåla med säkerhetsnålar. Annars sticker man ihjäl sig på knappnålar. Det har jag fått egen erfarenhet av när jag gjorde vår sänggavel. Då hade jag såriga armar flera veckor efteråt.

Den sänggaveln var en baggis i jämförelse med detta schabrak. För att det inte skulle gå allt för lätt så började Elvis jaga flugor och sladda över täcket så det skrynklade ihop sig. Jag vrålade "Elvis sluta!!!" och han satte sig bara att titta dumt på mig. Han tyckte väl att matte verkade knäpp.

Nu är det nålat och klart, men jag ska gå igenom det en gång till imorgon. Då ska jag lägga det över köksbordet och kolla så allt stämmer. Baksidan ser bra ut, men ramen verkar vilja bubbla sig på några ställen. Får försöka lösa det på något vis. Sedan börjar den spännande quiltningen.

Vad har jag gett mig in på? Det känns som att ordspåket "Har man ta´t fan i båten .......!" har fått en ny innebörd.

Lapptäcket växer fram

Nubörjar det i alla fall att likna ett lapptäcke. Hela ovansidan är klar. Fodertyget är tvättat så det ska jag klippa till och stryka. På måndag ska jag åka och köpa vadd och sedan börjar den spännande quiltningen.

Jag är otroligt nöjd. Ramen fick jag skarva lite mer än jag tänkt, eftersom några av tygerna var på gränsen till att räcka till. Men det syns inte i det stora hela.

Nu börjar det kännas väldigt spännande och pirrigt.



Jag fick rigga om hela syplatsen för att få plats med allt tyg. Då kom jag på att den steglösa strykbrädan fungerade alldeles utmärkt som extra avlastningsbord.