onsdag 13 juni 2012

Tankar när sömnen inte vill infinna sig

Man inser att man växt upp i en mycket dysfunktionell familj när bara några ord kan få sårskorporna att börja klia och blöda igen av. Fast man vill glömma och gå vidare så finns det där. Det värsta är att han som sårade och svek, sitter och tycker synd om sig själv och känner sig förorättad. Ibland tror jag inte han är kapabel att fatta att det var han som svek oss alla, om och om igen.

8 kommentarer:

Mångmamma sa...

Kram!

Charlotte sa...

Jepp! Även här finns en sån där "han" som vi liksom aldrig blir av med. Men vi jobbar på det tillsammans, jag och barnen! Kram

AprilSus sa...

Det är synd om människor som inte kan/vill se sina egna fel och göra något åt dem. Och tyvärr blir ju omgivningen lidande. Man kan ju inte rätta till någon annans fel om de själva inte vill ta tag i dem, man kan bara göra förändringar hos sig själv. Inte så lätt alla gånger, om det är en närstående som påverkar ens liv.

kramis!

Cicki sa...

Mångmamma: Tebax!

Charlotte: Den här "han" har jag givit upp om. Han är för gammal nu. Jag försöker göra det bästa av det så länge han lever.

AprilSus: Jag har försökt föra diskussionen med honom med jämna mellanrum. Nu inser jag att det inte är lönt. Jag blir bara så trött av att höra om hur bra han tycker han själv är och hur dumma mamma och farmor var mot honom. Han är mest bara patetisk.

Trebarnsmamman sa...

<3 <3 <3 Du vet var jag finns om du behöver vräka av dig! KRAM

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Jag vet. Just nu har det gått över, men det kanske blir en annan gång.....:-)

Spader Madame sa...

Sådana kommer aldrig att ändra sig. Så är det och så kommer det alltid att vara. KRAM!

Cicki sa...

Spader: Det är väl så.