Ibland märker jag väldigt väl hur stresskänslig jag blivit sedan jag blev sjuk. Imorgon ska vi åka med ett tåg som går från Stockholms Central 16.28. Jag vet att det inte är några problem att hinna med det. Ändå är jag stressad idag över att ha en tid att passa. Det tokiga är att jag blir handlingsförlamad av det så istället för att vrålpacka har jag inte ens tagit fram resväskorna. När vi haft bilen så har jag inte brytt mig på samma sätt. För då kan man åka när man är klar.
I mitt förra, friska liv så hade jag i sista minuten slängt ner lite lagom med kläder i en resväska. Haft klockan i hand och sett till att jag varit vid tågen två minuter innan det skulle gå. Kallt räknat med att jag skulle hinna oavsett vad som hänt. Men det ligger som sagt var eoner mellan mitt förra liv och det nuvarande.
Nu ska jag i alla fall ta fram väskorna så får vi se vad det blir av det hela.
Dagens ledighet
1 timme sedan
16 kommentarer:
Cicki, jag har bara ett par ord att säga - du är inte ensam!
Trebarnsmamman: Det har väl att göra med att springa in i den där berömda väggen. Och det är vi ju ett antal som gjort.
Haha jag gillar o stresspacka, fast det börjar bli farligt man "råkar" ju glömma så mkt haha=)
Aja hälsa pappa och ha en trevlig resa=)
Madde: Det vet jag att du gillar. Tänk så många gånger du skulle åkt till mamma och börjat packa i precis sista minuten. Numera ska du inte bara komma ihåg saker åt dig själv. Melinas packning är nog viktigast.....:-)
Jag känner igen det där... allt är krångligare. Trots att jag anser att jag kommit bort från väggen, finns vissa symptom kvar än. Bl.a. det där med packning och att passa tider.
Här är en länk som kanske passar dig: http://www.overtygad.se/default.htm?index=6
Problemet för oss är att vi är två likadana numera...helt hopplöst :(
Hoppas du lyckas packa och slipper känna dig allt för stressad och att ni får en toppensemester hos dottern! KRAM
Bloggblad: Så länge jag lever som vanligt så fungerar det mesta bra. Jag vet nu hur jag ska lägga upp min vecka för att det inte ska bli problem. Men så fort det är något sånt här så blir det kaos i huvudet.
Tack för länken. Det var mycket att gotta sig åt.
Trebarnsmamman: Ni får försöka hjälpas åt så gott det går.Jag har packat det mesta klart och är mest förvånad över att ha plats kvar i väskorna och att jag nästan är klar. Fast vissa saker kan jag inte packa förrän imorgon. Mediciner och necessär och sånt.
Jag tror vi behöver ta fram våra olika packnings-personligheter.
Packa för flygresa = planering, inget onödigt, vika fint och när locket stängs prick 15 kg.
Packa för tågresa = Packa och tag med så mycket du kan bära = för min del, inte så mycket.
Packa för bilresa = underbart, bara att proppa in i bagageutrymmet. Glöms något, det finns alltid plats för ännu en plastpåse.
Jag tror vi alla blir stressade av att passa restider. Hur tidigt skall jag vara på plats? Jag skulle ta tåget från Göteborg. Normalt 20 minuters bilresa till centralen. Blev stående på E 6 i 40 minuter p.gr.av olycka. Hjälpte inte att jag hade 20 minuter till godo.
Hoppas allt blir bra för dig och att du kommer på tåget med lagom bagage.
Kram Viola
Viola: Det får inte vara något tungt här heller eftersom varken jag eller sambon kan bära så mycket. Vi har två väskor på hjul som gäller. Ev en fikakasse. Nu vet jag inte hur vi ska göra med min CPAP (snarkapparat) som har en egen axelväska och den bärbara datorn som också har en axelväska. Vi får testa. Känns de för tunga så får de nog åka ner i "dramaten" så vi kan dra istället för att bära.
Det är det där med tiden, går pendeltåget som det ska så har vi en timmes restid från dörren till Centralen. Pendeln kan ju strula så vi har bestämt att vi åker så vi har en timmes marginal på oss. Den timmen kan man alltid strosa runt på Centralen om det skulle knipa.
hm, känner igen det där - behövs inte mycket för att man ska bli helt slut... Ändå är inte jag en fibro - men, det finns ju även andra som råkar ut för liknande. Viss stress klarar jag - men inte den icke-goda... Och krav i hög grad är slut, går i däck och kroppen blir helt psykiskt utmattad. Räckte med ett telefon samtal från arbgiv i fredags - ska du komma hit på besök så du får se hur vi jobbar??? Hm, omorganisationens spår. Hm, var hon inte med på rehabmötet och VET att jag är nyopererad dessutom? Och att både fack, läkare och jag anser, jag ska inte dit, fel jobb för mig... Ska åter dit jag var, hemma och känner till arbuppgifter, arbetsplats och arbetskamrater, lugnet behövs. Nääää... ett SMS till facket och sedan gick jag i däck...
Må så grankott...
Snäll blogspot är... bah... :P eller liten Millas Mirakel som drog förbi - utlöste det mesta, gah... eller busis??? :)
Adressen ovan blir ju bara en omväg, tihi...
Själv brukar jag skriva en lista på vad jag måste komma ihåg. Sen packar jag oftast i sista minuten i alla fall. *s* Och mer blir det än vad som står på listan också. *hihi* Hoppas att det går bra! Kramen =o)
Bim: Numera slipper jag ju den sortens stress, tack och lov. Nu börjar jag i alla fall känna att jag har kontroll över saker och ting.
Smycka: Köksbordet har blivit min "kom-ihåg-lista". Där lägger jag allt som inte får glömmas bort. När vi bilar så bryr jag mig inte på samma sätt för då gör det inget om jag packar för mycket. Nu måste det vara slimmat för att vi ska orka. Men det verkar funka så här långt i alla fall.
Hög igenkänningsfaktor här också.
Plus att en ständigt återkommande mardröm är att jag inte hinner med tåget eller har så mångar väskor! att jag inte får med alla....
Moster: Just nu känner jag mig rätt lugn. Problemet är den tidsoptimistiska sambon som kan driva mig till vansinne med att göra allt i sista minuten. Men han har lovat mig nu för han börjar fatta hur dåligt jag mår av det.....:-)
Skicka en kommentar