lördag 7 februari 2009

Normal eller onormal

Ni som följer min blogg vet att jag har en vuxen son med svår Damp orsakad av en lindrig CP-skada. Tack vare honom fick jag förmånen att vistas i handikappvärlden, vilket har inneburit att jag förändrats som människa och vidgat mina vyer. Jag har jobbat ideelt inom handikapprörelsen i ca 25 år och under ett antal år även sysslat med handikappfrågor på yrkesbasis. Detta liv har gjort att jag bland annat blivit rätt känslig på ord som man kastar ur sig, utan att tänka sig för. Jag kan t ex bli helt vansinnig på folk som använder CP som ett skällsord. Det är inte bara barn och ungdomar som gör det, utan tyvärr även väldigt många vuxna. Vem har inte hört en vuxen skrika: "Jäkla CP-dator" när datorn inte fungerar som den ska. Jag har fått bita ihop ordentligt ibland för att inte bli alltför mästrande vid sådana tillfällen. Ett annat ord som jag hakar upp mig på är ordet "normalt". Nu är ju normalt ett vanligt förekommande ord i vårt dagliga tal, så det går inte att missbruka på något vis. Däremot skulle jag vilja att man kanske tänkte lite mer på betydelsen av ordet.

Tittar man i SAOL på grundordet "norm" så står det att ordet betyder: regel, rättesnöre,måttstock och mönster. Tittar man sedan vidare på "normal" så beskriver SAOL det så här: regelrätt, som sig bör,vanlig, genomsnitts och ordinär. Sedan höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag även läste att ordet normal enligt SAOL betydde: vid sina sinnens fulla bruk och klok!!! Nu är vår ordlista från -85 så jag hoppas verkligen att detta är borttaget sedan ett antal år tillbaka. Vem har sagt att det är normalt att vara klok? Nu börjar vi ändå närma oss vad själva ordet egentligen betyder,

Om vi plockar upp förklaringen att man sätter likhetstecken mellan normal och vanlig. Det innebär alltså att allt som är vanligt är normalt. De flesta tolkar det nu som att detta är något som gäller alltid och överallt, i alla fall i vårt land. Men man kan även tänka så här: I min värld har de flesta av mina vänner någon form av reumatisk sjukdom. Alltså är det vanligt och fullständigt normalt med reumatiska sjukdomar. I alla fall i min värld. Förstår ni nu vad jag är ute efter?

Då kommer vi till själva kärnfrågan. Vem eller vad har rätt att säga att något är normalt? Det kan ju skilja sig åt beroende på i vilket sammanhang man befinner sig i. I skolans värld är man specialister på att sätta normalitetsstämplar på barnen (Ta inte åt er alla lärare nu. Det är inte er jag är ute efter.) I skolvärlden finns det ett normalitetstänkande om vad barn kan lära sig i olika åldrar. När det egentligen inte alls finns något normalt i det. De flesta barn lär sig i väldigt olika takt, beroende på sina olika förutsättningar. En del lär sig snabbt, medan andra lär sig långsamt. Det är mer normalt (=vanligt) att det är så.

Vi kan återkomma till min egen värld igen. Jag och sambon är nattmänniskor, vilket gör att vi kliver upp lite senare än de flesta. Innebär det att vi är onormala? Jag har även en väninna som är raka motsatsen. Hon vaknar extremt tidigt och går därför även och lägger sig väldigt tidigt. Innebär det att hon är onormal? Jag tror inte att någon skulle säga att jag och min väninna är onormala. Men ska man hårddra tanken så är vi egentligen det, eftersom det inte är så vanligt att man har sådana sovtider som vi har.

Det jag är ute efter är att man kanske lite mer bör tänka i dessa banor om vad som är normalt och/eller onormalt. Jag har själv haft svårt med detta ord när jag skulle beskriva sonen för andra. Jag kunde ju inte säga att han var onormal eller att han inte var som normala barn. Jag kunde inte heller säga att han var ovanlig och inte som ett vanligt barn. Till slut kom jag fram till att jag beskrev honom som ett annorlunda barn. Det var inte heller ett bra ord, men jag hittade inget bättre. Helst ville jag ju säga att han var (är) unik. Det vill jag även säga om min dotter, trots att hon är alldeles normal och vanlig. För mig är även hon unik. I vår familjevärld hade vi två unika barn eftersom de var så olika. Då kunde vi inte referera till ordet normalt eftersom det inte var vanligt förekommande hemma hos oss.

10 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Precis som vanligt hittar du rätt ord för saker och ting.
"Vanlig" och "normal" vad vill det säga egentligen.

Tack Cicki.

Cicki sa...

Bollebygdsbo: Det är verkligen ord man kan fundera över. Jag är nog egentligen en liten ordpolis....:-)

Hannele på Hisingen sa...

Normal vill väl ingen vara ;)
Det är bra för alla att få en inblick i olika världar. Det är ju gott att alla sorters barn finns i vanliga skolor, så det blir inget märkvärdit.

Cicki sa...

Hannele: Jag vill verkligen inte vara normal....:-) Alla är vi unika personligheter.

Junebacken sa...

Jag brukar också fråga mig vem sjutton det är som har bestämt vad som är normalt och att något ska vara normalt överhuvudtaget.
När det gäller användet av ordet normalt är ju folk lite oförsiktiga. Jag skulle önska lite mer förståelse hos de som använder "normal" i nedvärderande ordalag. Antagligen har de ingen som helst erfarenhet av hur det kan tas emot. Samtidigt skulle jag önska lite mer förståelse hos de som blir arga, ledsna eller på andra sätt känner sig "kränkta",(ett ord som jag egentligen inte är så förtjust i att använda men jag hittade inget annat just nu)därför att oförståelsen hos människor beror ju på något. Bristande erfarenhet, rädsla eller vad det nu kan vara. Jag är alldeles övertygad om att med ökad förståelse för varandra kan vi nå långt. Vi kan överbrygga rädslor, fördomar, hat mm. Och till slut tycker vi alla om varandra precis som vi är. Utopi!?

Cicki sa...

June: Förmodligen är det en utopi. Men vi kan ju ändå försöka jobba på det. Är vi många tillsammans som försöker öka förståelsen så kanske vi når en bit i alla fall. Om man siktar mot stjärnorna så kanske man i alla fall når trädtopparna.

Bloggblad sa...

En mig närstående drabbas också ibland av att hans diagnos används som skällsord, men han har lärt sig tänka: De vet inte vad de pratar om... så han bryr sig inte ett dugg längre. Dumhet är inget att fästa sig vid.

Cicki sa...

Bloggblad: Jag förstår varför din närstående tänker så. Ibland orkar man inte bry sig. Men samtidigt tycker jag att man ska inte behöva finna sig i det. Kunskap kan förhoppningsvis ändå förändra synsätt. Jag är nog en liten världsförändrare som tror på att människor faktisk kan förändra sig, även de okunniga. Skulle jag tänka annorlunda hade jag aldrig orkat jobba med dessa frågor som jag gjort under åren. Jag vet att mitt engagemang har haft resultat.

Le Loup sa...

Normal är ett av de tråkigaste ord jag vet. I ordet normal så känns det som att man tar allt i en måttskopa, slätar till den och får en förhållandevis grå soppa. Det ordet täcker på intet vis det kaleidoskop av egenskaper vi människor bär med oss.
När jag var ung rebellina (nytt ord, ja.)på det glada 70talet var att använda ordet "normal" ungefär som att vifta med en röd flagga framför en ko. Nu är jag avsevärt äldre, men fortfarande skrapar jag lite med klövarna i marken när jag hör det ordet.
För övrigt, du sa nog allt som behövde sägas i texten, väldigt bra skrivet!

Cicki sa...

Shirouz: Som du nog förstått så gillar jag inte heller ordet. Men så är jag ju inte riktigt normal heller. Rebellina var ett bra ord. Jag har också varit sådan och har nog i vissa fall blivit ännu mer rebellisk ju äldre jag blir. Numera kan jag ju alltid gömma mig bakom åldern för alla vet ju hur konstiga gamla kärringar blir...:-)