torsdag 22 januari 2009

Så det kan gå, med axelvadden på....eller av

Läste om modet på 80-talet när vi alla skulle se ut som monstuösa muskelberg. Även jag gjorde det med mina 156 centimetrar i strumplästen. Oftast hade jag fastsydda axelvaddar eftersom jag sydde det mesta av mina kläder. Men ibland hände det att jag fick använda mig av den lösa modellen, som man kilade fast och hoppades att de skulle sitta på plats. Jag hade ett par kroppsfärgade, i någon sorts skumplast.

Så var det vid det här tillfället. Jag satt på en konferensmiddag och hade en tjusig svart tröja på mig, och som sagt var, de lösa axelvaddarna på plats. Vi var ett gäng vänner av bägge könen som satt tillsammans. Plötsligt känner jag att den ena vadden börjar kana. Jag försöker lirka den på plats, men lyckas inte.

Nu var goda råd dyra. Hur skulle jag göra? Jag ville ju inte se sned ut. Jag tar ett snabbt beslut att jag ska ta av mig vaddarna. Men hur skulle jag göra det så obemärkt som möjligt. Jag hoppades på att alla skulle vara upptagna med prat och skratt och inte uppmärksamma min manöver. Jag får upp handväskan i knät. Där ska jag gömma rymmarna.

Jag inväntar rätt ögonblick och snabbt som ögat sliter jag av mig axelvaddarna och pular ner dem i handväskan. Då ser jag Eskils ögon rätt över bordet. De är stora som tefat och han säger: "Vad gjorde du? Tog du av dig lösbrösten?"

Vad skulle jag göra? Det var bara att förklara vad som hänt och vad jag gjort. Jag lovar att det blev allmänt skratt runt bordet och jag fick höra denna historia i flera år efteråt. Nu är det verkligen historia, sisådär tjugofem år efteråt.

6 kommentarer:

Camilla sa...

Ha, ha! Den var bra!

Det kan ju vara en ide att återanvända axelvaddarna som lösbröst :-)

Cicki sa...

Camilla: Tyvärr finns de inte kvar annars kunde det ju vara en idé. När man kommit upp i min ålder har man drabbats av jordens dragningskraft, så man skulle ju kunna använda något sånt och lägga under tuttisarna för att lyfta upp dem igen.....:-)

EVA / whiskyochchampagne sa...

Hahahaha ! Den var kul...
Axelvaddar hade man ju såklart...trots att jag var nog bred över axlarna utan...hihi !

Det löste sig med bilen, fast 1000 tack för tipset ! Vi var lite osäkra på om man kunde säga nej till inlösen.
Bilen lagas och det känns ju skööönt ! Så i slutet på nästa vecka ska den vara klar...

Trevlig helg !
***
KRAAAM EVA

Cicki sa...

Eva: Jag har väldigt sluttande axlar så det händer att jag fortfarande smyger i en liten axelvadd för att det ska se snyggare ut. Men nu för tiden är de av mycket mindre dimensioner än på 80-talet......:-)

Vad bra att mitt lilla tips kom till nytta. Vi visste inte heller från början att man kunde neka inlösen. Man lär sig något nytt nästan varje dag.

Barbamorsan sa...

Hihih men vad kul. Även jag hade axelvaddar på 80-talet och tro det eller ej men jag har hört denna historien (i stora drag, lite förändrad)...kommer inte i håg i vilket samanhang men någon hade varit på en föreläsning av föräldrarnas kopis eller var det föräldrarna? Kommmer inte i håg. Ha de gott o kram! Ps. Snygga draperier till dottern.DS

Cicki sa...

Barbamorsan: Hur kan du ha hört den. Det låter spännande. Det här var ju när jag var aktiv för Damp/Adhd-gruppen i RBU (Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). Det bör ju vara någon annan som var aktiv samtidigt som känner till den. Vi var i Göteborg vid det här tillfället men det ska ju inte ha någon betydelse eftersom det var deltagare från hela landet.