Utmaning

Jag har blivit utmanad av Alde i en utmaning där man ska berätta sju saker om sig själv. Det kan vara både kända och okända saker om sig själv. Eftersom jag vill hålla en viss anonymitet så får vi se hur jag lyckas. En och annan hemlighet kanske blir avslöjad.

- Jag älskar att läsa deckare. Just nu läser jag väldigt många kvinnliga deckarförfattare. Vi har ju dessutom många fina deckarförfattare, både manliga och kvinnliga. Mina favoriter är: Patricia Cornwell, Michael Connelly, Björn Hellberg, Åsa Nilsonne, Johanne Hildebrand (inte enbart deckare), Leif GW Persson, Åsa Larsson med flera med flera. Jag är inte så förtjust i engelska deckare men ibland slinker det med en eller annan sådan också. Ska jag läsa annat så blir det gärna en roman med historisk anknytning. Numera är jag enormt dålig på att läsa facklitteratur. Jag brukar skylla på att jag läst så mycket sådan i mina dagar att jag numera behöver bli enbart underhållen.

- Jag har en hemlig last. Jag älskar smycken. Helst örhängen. Förr hade jag flera stora lådor fulla med örhängen. Många var speciellt köpta för att passa ett visst plagg. Numera har jag rensat ut mina lådor eftersom jag inser att jag inte har behov av så många längre. Men det var svåra val och jag våndades många gånger. Nu hoppas jag att de fått fina hem hos någon traderare som ropade in dem.

- Jag har en annan hemlig last. Jag älskar kläder och mode. När jag sydde det mesta av mina egna kläder, låg jag oftast långt före modemässigt och jag gjorde många egna modeller. Det intresset har jag numera fått förtränga på grund av att kroppen inte längre är så smal, så man kan sätta på sig det man vill ha. Dessutom har behovet minskat och ekonomin sätter också sina käppar i hjulet. Som den fegis jag är så undviker jag att utsätta mig för frestelser så jag läser inte så mycket om mode eftersom jag vet att jag blir både ledsen och avundsjuk.

- När jag ändå är inne på att avslöja hemligheter så kan jag även berätta att jag älskar att shoppa. Nu gör jag det inte ofta på grund av bristande ekonomi så jag brukar ljuga både för mig själv och andra och säga att jag inte gillar att shoppa. Men det är som sagt var ren och skär lögn. Hade jag pengar skulle jag ständigt vrålshoppa. Nu undviker jag att gå i affären för att inte utsätta mig för frestelsen. Fegt, men så är det i alla fall.

- Jag tillhör generationen som är uppväxt och fostrad med Luther på den ena axeln och Jante på den andra. Jag har lyckats skaka av mig bägge två och tror numera på Jänte-lagen. Så jag är tillräckligt kaxig för att våga säga att jag är nöjd med vad jag uträttat i mitt liv. Jag är till och med så kaxig så jag säger att jag är mycket stolt över vissa saker som jag tidigare gjort. Jag är väldigt stolt över att varit med och förändrat situationen för många barn med Damp/Adhd. Under många år var jag ordförande i Damp-gruppen i RBU (Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). När jag började där var omhändertagandet om den barngruppen väldigt dålig i landet. Det fanns näst intill ingenting på vissa håll i landet. Ingen ville ta det övergripande ansvaret för utredningar och stöd för gruppen. Jag fick förmånen att vara med och ta fram ett förslag till handlingsprogram som skulle vara vägledande för hur det skulle se ut med utredning och olika insatser i skolan. Sedan reste vi runt om i landet och via föreläsningar och annan lobbyverksamhet spred vi vårt budskap. Det går inte att beskriva allt vi gjorde, men det var mycket och jag är väldigt stolt över att ha fått göra denna resa genom livet.

- Jag har skrivit en bok tillsammans med en annan mamma om hur det är att vara förälder till ett funktionshindrat barn. Idén till boken var att vi ville skriva en föräldrahandbok eftersom det inte funnits någon sådan när våra söner var små. Men vi utvecklade det ytterligare så vi skrev inte bara vår historia utan vi intervjuade även ungdomar med Damp-problematik, lärare som jobbade med denna barngrupp med flera. Vi tog upp hur man, som förälder, kunde hantera kontakten med beslutsfattare inom olika områden, samt andra råd och tips. Boken blev mycket väl mottagen av både föräldrar och yrkespersoner.

- Jag har även varit med om att ge ut två tidskrifter. Den ena var en lite hemkopierad tidning för våra RBU-medlemmar i Västernorrland, som då var min hemmaförening. Vi började även ge ut ett kontaktblad för Damp-gruppen i landet. Det bladet blev så populärt att vi ökade ambitionerna och gav ut en tidning som fick stor spridning. Det var vansinnigt roligt att ge ut bägge tidningarna.

Det här var sju saker om mig. Blev ni något klokare på vem jag är? Jag lever efter teorin att jag själv skapar mitt eget liv genom mina handlingar. Den tron hade jag långt innan boken The Secret kom ut, så den blev bara en bekräftelse på det jag trott länge. Eftersom jag lever efter den teorin så är det inte heller mycket i mitt liv jag ångrar. Däremot, som ni förstått, så är det mycket jag är stolt över och på många vis har livet verkligen gått min väg. Vägen har varit lite krokig och guppig ibland, men ändå har jag nått många av de mål som jag haft. Den roligaste och mest uppskattade komplimang jag fått var av en medarbetare i Damp-gruppen. Hon skulle hålla ett tacktal till mig och då sa hon ungefär så här: "När hon hade hört att jag blivit utnämnd till ordförande för Damp-gruppen hade hon inte trott på det. Hon ansåg att jag var alldeles för flamsig och ytlig. Men efter att fått arbeta tillsammans med mig och se mig i den rollen i sju år så hade hon insett att man kunde vara både sprallig och seriös på samma gång." Hon fångade nog mig rätt bra med dem orden. Både sprallig och seriös i samma paket. Det är nog jag i ett nötskal.

Det finns mycket mer att ta reda på om mitt liv men detta får räcka för denna gång. Jag skickar nu utmaningen vidare och hoppas att någon vill ta emot den och berätta om sig själv.

De sju jag utmanar är: Hilda, Spader Madame, Gammelmamman, Klimakteriehäxan, Trebarnsmamman, Petra, Eva (Whisky och Champange).

De regler som gäller är:

- Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
- Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
- Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Mycket ljus och mycket värme

Jag glömde ju skriva i texten till videosnutten att den avspeglade mycket ljus och mycket värme som jag upplevt under den gångna veckan med mycket goda vänner.

Ljus Och Värme (Vikingarna) Cover

Den sociala veckan

Det har varit en vecka med vissa sociala inslag. Sömnadsmässigt har det gått i miljökassarnas spår. Det har tillverkats ett tiotal sådana och fler tygbitar ligger på hög just för det syftet.

Socialt var det det i onsdags med väninnelunch här hemma hos mig. Det blev många glada skratt och mycket värme. Det är underbart med vänner som man verkligen kan lita på och dela allt med. Rätt vänner är guld värda.

Även fredagen gick i socialt tecken. Vi var på ölprovarparty hos goda vänner. Det var Oktoberfest som stod på tapeten. Många öl blev det. Och promenaden hem blev lång och staplande.

Det mest fantastiska med denna fest var att värdens föräldrar var med. De är 84 och 81 år i biologisk ålder. Men absolut inte i mental ålder. De är ofta med på våra fester och de är helt ljuvliga. Det är så underbart att sitta och lyssna på dem när de berättar om sina resor och andra minnen. De planerar fortfarande för sin framtid. Igår berättade de att de ska bila i Frankrike till våren.

Jag ser detta fenomen även hos min pappa och min bonusmamma. De är 77 och 74 år. De har inte heller slagit sig till ro utan planerar hela tiden framåt. Jag tror det är det som är hemligheten för ett långt och innehållsrikt liv. Att man aldrig någonsin slår sig ner och väntar på döden utan att man fortsätter att leva och planera för att ha många fler år att se framemot. Är det ändå så att döden hinner ifatt en så är det i alla fall medan man fortfarande är mitt upp i livet och man kan dö med ett leende på läpparna. Jag brukar säga att jag önskar att pappa ska få dö med sin hammare i handen. Då vet jag att han dör lycklig.

Är jag konstig?

Undrar om det är nåt fel på mig? Jag har inte gjort något annat än sytt den senaste tiden. Ibland har det känts för mycket, men idag längtar jag efter symaskinen. Igår städade jag hela dagen och förberedde mat och bak inför dagens besök. Idag har mina väninnor varit här på lunchträff. Så efter en och en halv dags frånvaro från maskinen så hägrar den igen. Det är nog inte normalt. Men vaddå? Vem strävar efter att vara normal? Inte jag i alla fall. Så, kära symaskin, here I come!

Återvinning

Det är alltid roligt att få se hur slutresultatet av det man sytt ser ut när det är på plats.

De här kuddfodralen sydde jag för ett tag sedan åt Mia. Hon hade tidigare beställt tre stora sittkuddar i grönt av mig. Då fick hon de gamla överdragen över. Hon kom då på att de kunde man sy om till fyra mindre kuddar. Vi kom överens om att det var fullt möjligt.

Så här blev slutresultatet. Av tyget som blev över sydde jag lite smågrejer som du kan se här. Det kallas för återvinning.

Dagarna bara går

Undrar vart den här dagen tog vägen. Den bara försvann och vi hann inte hälften av det vi planerat. Jag har hållit på med att sy miljökassar. Försökte göra det rationellt, men det har ändå tagit tid. Idag skulle jag göra klart fyra stycken som jag höll på med. Trodde de skulle blivit klara redan igår men icke så. Nu är de i alla fall klara och två nya är tillklippta.

Dessutom hade vi planerat en promenad i finvädret. Den bara glömdes bort i allt annat. Vi skulle även gå upp på vinden med vårt gamla köksbord. Det blev också bortglömt. Tyvärr kommer vi bara dit när våra nyckelvärdar är hemma. Igår var vi på väg, men fick inte tag på några nycklar. Får göra ett nytt försök imorgon.

Vi hade köpt högrev så jag skulle göra pepparrotskött. Jag gjorde i ordning köttet och ställde det på kokning. Efter en stund så la sambon i lök och morötter. Jag hade jätteont så jag gick och la mig. Vaknade kvart i nio ikväll. Köttet blev i alla fall mört och gott. Tur med långkok ibland.

Får hoppas att morgondagen blir mer kreativ.