Utmaning

Jag har blivit utmanad av June på Syblogg. Jag har gjort någon liknande utmaning tidigare så det är möjligt att det blir en del upprepningar.



Först tar vi reglerna!
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanat dig veta när du svarat på utmaningen.


Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:
1. Naturligtvis det jag gör mest varje dag, att sy. Ska sy klart en necessär.



2. Stryka ett sprättat gardintyg.


3. Sprätta mer gardintyger som kan återanvändas till foder och annat.



4. Hinner jag ska jag börja på en solhatt.



5. Titta på Allsång på Skansen och Morden i Midsomer.



Vad gjorde du för 10 år sedan?

Det vet jag precis vad jag gjorde. Jag och min medförfattare skrev för fulla muggar på det sista av vår bok. Vi redigerade, redigerade och redigerade om och om igen tills vi var nöjda. En solig sommardag i juli satt jag på Skeppsbron och åt en lunchsmörgås tillsammans med vår förläggare och överlämnade vårt manus. Jag gjorde det ensam eftersom min skrivarkompis var på semester. Senare på året släpptes vår baby (boken) ut på grönbete. Vi fick fina recensioner vilket var en lycka.

När jag inte skrev så åkte jag runt och höll kurser och föreläsningar. Det var ett hektiskt men vansinnigt roligt år.

Ställen du bott på!

Under hela min uppväxt flackade vi land och rike runt på grund av min pappas oro i kroppen. Det var inte speciellt roligt och mina skolbetyg tog stryk av detta.

Jag är född i Uppsala och hamnade som artonåring i Sundsvall. Då blev jag helt övertygad om att jag varit norrlänning i ett tidigare liv för det kändes som att jag kommit hem. Jag räknar mig fortfarande som norrlänning även om jag inte bor där nu.

Som vuxen har det även blivit en del flyttande på grund av min fd mans studier och arbete. Vi möttes i Sundsvall men flyttade ganska snart till Stockholm. När sonen föddes köpte vi hus i Åkersberga. När sonen var fem och dottern två flyttade vi tillbaka till Sundsvall. Vi köpte hus i Matfors som ligger två mil väster om Sundsvall. Där bodde jag i elva år vilket det är det längsta jag någonsin bott på ett ställe. Vid skilsmässan återvände jag till Stockholmstrakten. Det var mest lämpligt för mig ur jobbhänseende. Numera bor jag på åttonde våningen i ett gult höghus och här vill jag vara kvar.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär/miljardär!

Det här vet jag att jag skrivit om tidigare.

Jag skulle se till att mina och sambons barn hade en tryggad framtid.

Jag skulle köpa ett hus på Sicilien där jag och sambon kunde bo under vinterhalvåret. Det skulle vara ett stort hus så våra barn och vänner kunde komma och bo när de ville hos oss och stanna så länge som de ville.

Jag skulle även se till att vi hade en sommarbostad hemma i Sverige dit vi alltid kunde återvända när vi ville.

Jag skulle resa till alla mina önskeresmål, Rom, Egypten, Irland, Skottland, Mexico och en massa andra ställen.

Nu kommer jag inte på något mer konkret. Men blir man miljardär så finns ju möjligheterna att göra hur mycket som helst. Pengar i mängd innebär friheten att göra vad man vill. Jo, en sak till som jag kommer på, det är att köpa den där önskegitarren som sambon drömmer om. Jag kommer inte på vad den heter men det är ett riktigt samlarobjekt. Gitarrer att spela på har han redan en uppsjö av.

Nu utmanar jag: Bim på Sjöbacka, En Mölnbobo, Trebarnsmamman och Pärlmudden

Fylleri

Idag fyller jag år, hela dagen. Det är en sådan där väldigt udda födelsedag, men den är ändå mycket frustrerande. Nästa gång jag fyller så fyller jag sextio. Och det vill jag inte, fylla sextio alltså. Det känns så otroligt, förskräckligt gammalt. Jag är ju inte gammal, i alla fall inte i knoppen. Trots att jag egentligen är en tant så har jag stora problem med att tänka mig in i den rollen.

Idag har jag tänkt en hel del över det där med att fylla jämna år. När jag fyllde tio år så var jag en väldigt blyg, smal liten speta med illrött hår och massor av fräknar. Jag hade inte en aning om vad livet skulle ha i beredskap. Jag levde fortfarande i tron att jag hade en lycklig barndom. Det var innan allt förändrade sig. Tioårsdagen minns jag inte, men jag minns vilket liv jag levde då.

När jag fyllde tjugo år så blev jag myndig. Man hade sänkt myndigshetsåldern från tjugoett till tjugo. Det var innan man sänkte den ytterligare till arton år. Jag hamnade där emellan någonstans. Jag minns inte heller den födelsedagen. Livet var något jobbigare nu.

Min trettioårsdag minns jag mycket väl. Den hade jag läntat efter. Det kändes så himla fånigt att gå omkring och bara vara tjugonio. Trettio smällde högre. Dotterna var nyfödd när jag fyllde. Själva dagen firade vi hos min mamma och hennes man i deras sommarstuga. Det var stor uppslutning av släkt och vänner. En mycket trevlig dag, vad jag kan minnas.

Jag kan inte påminna mig att jag bävade inför mig fyrtioårsdag heller. Den kändes enbart rolig. Natten innan kom våra grannar och spökade efter tolvslaget. Vi hade misstänkt att det skulle bli så eftersom vi själva hade varit med och firat andra grannar på deras jämna födelsedagar. Dessutom dök det helt oförhappandes upp en gammal kompis och hennes man mitt i natten. Så det var fest natten lång. När dagen kom så skulle jag handla lite i sista minuten. När jag kom på affären, som dessutom var min dåvarande arbetsplats, kunde jag inte fatta varför en del av mina arbetskamrater gick omkring finklädda. Jag var nog helt bortkopplad som inte fattade det, för jag hann inte mer än hem när de dök upp för att fira mig. Jag hade hållit på att förstöra alltihopa genom att komma och handla.....:-) Resten av dagen tillbringades på samma sätt med vänner som dök upp med jämna mellanrum. Så när släkten kom framemot middagstid hade jag inte ens hunnit duscha utan gick omkring i solkiga shorts och tshirt. Mamma räddade hela kalaset genom att rycka in.

Min femtioårsdag tror jag att jag skrivit om redan. Den var fylld av frustration, nyskild som jag var. Men den blev bra ändå tack vare goda vänner, pappa och bonusmamma och en underbar son som överraskade.

Så nu är vi här med bara ett år kvar till nästa jämna födelsedag. Det känns lite frustrerande också eftersom det är stor ålderskillnad mellan mig och sambon. Åt fel håll, som en del kanske skulle säga. Så när jag fyller sextio då är han fortfarande bara fyrtionio. Åldersskillnaden har aldrig varit något problem för oss. Vi känner oss jämngamla och de flesta tar nog oss också för jämngamla. Vi har även barn i samma åldrar. Han blev pappa tidigt och jag blev mamma något senare. När jag hamnar i sådana här tankebanor så tänker jag att han är ju egentligen tillsammans med en gammal kärring. Men eftersom han säger att han älskar mig, mest varje dag så får jag väl tro på det. Jag behöver i alla fall inte vara orolig för att han tog mig för pengarna. Där är det en klar fördel med att vara fattig. Man vet att ens käresta och ens vänner tycker om en för den man är......:-)

Diskriminering?

För några dagar sedan damp det ner ett stort vitt kuvert i brevlådan. Adresserat till mig. Att det var från en bokklubb gick det att se redan på utsidan kuvertet. Även om jag inte brukar hoppa på sådana erbjudanden, så brukar jag ändå öppna kuverten för att se vad jag missar. Det var många och fina saker den här gången. Tre böcker som man fick köpa för 19:- stycket. Sedan fick man en massa gåvor. En skinnväska värd 1200:-, gåstavar värda 350:- och ett halsband med swarovskisten värd 550:-. Allt som allt var erbjudandet värt 2938:-

Jag tittade lite längtasfullt på den snygga handväska och på gåstavarna. De sakerna hade jag gärna tagit emot. Men jag bet ihop, tog hand om blyerstpennan man dessutom fick och lät alltsammans hamna i pappersåtervinningen.

Efter ytterligare något dygn så fick även sambon ett stort vitt kuver, från samma bokklubb. Han öppnade också sitt kuvert, trots att vi visste vilket erbjudande som kom. Han var ute efter blyertspennan. Blyertspennor kan man aldrig få för mycket av. Speciellt inte om man är korsordslösare. Då upptäcker han att hans erbjudande är inte likadant som mitt. Fast det är klart, män använder ytterst sällan läckra handväskor eller kvinnliga halsband. Däremot är gåstavar väldigt könslösa. Han blev erbjuden tre stycken böcker för 19:- styck och en dvd-spelare värd 500:-. Det var allt. Inga gåstavar eller något annat kul. Hans erbjudande var värt 1338:-!

Skillnaden mellan våra erbjudanden var 1600:-! I de flesta fall så brukar det förekomma en viss diskriminering att vara kvinna. Den här gången var det helt tvärtom. Man kan ju undra vad det är för signaler som denna bokklubb sänder ut. Är det fler kvinnor än män som är med i bokklubbar? Ja, tacka för det när det är en sådan skillnad i erbjudanden. Menar man kanske att män läser mindre än kvinnor? Tror inte det, i alla fall inte i vår familj där läsarnivån är väldigt jämnt fördelad. Sedan kan man även fundera över varför en bokklubb erbjuder en dvd-spelare som gåva. Vill man att folk ska titta på film istället för ett läsa deras böcker? Eller menar man att män är mindre läskunniga så de lockar med en dvd-spelare för männen. Har de tur kanske mannen antar detta erbjudande och låter sin kvinna läsa böckerna.

Nominerad

Jag har blivit nominerad av Barbamorsan. Gissa om jag blir stolt och glad. Det pirrar till i magen och man känner sig så där himla extra glad.

Jag har också några jag vill nominera, så härmed utser jag dessa till mina favoritbloggar just nu:

Absolut Guldkant

Eller nåt

Hilda som kommer från Heaven

Klimakteriehäxan

Lenas tyglappar

Och sista men inte minst, värdens bästa

Spader Madame

Det är ingen rangordning, bara bokstavsordning. Alla ger mig något extra och muntrar upp mina dagar på olika sätt. Det är en skön blandning av flärd, sömnad, vardagligheter och konstigheter och tänkvärda ord. Precis som en perfekt dag ska vara.

Tack kära bloggvänner för att ni finns.

Min morbida sida

Det verkar som om jag har en riktigt morbid sida. Jag frossar i mord och hemskheter. Självklart är det inte jag som mördar. Så hemsk är jag inte. Utan jag älskar att titta på det eller läsa om det.

I söndags var det Tyst vittne. Vem satt klistrad vid TVn och tittade på äckliga likdelar och andra fynd som gjordes i dypölar och kloaker? I måndags var det ordentlig krock, Billy Bathgate på nian och CSI på femman. Då spelar man så klart in, så man kan frossa i fler mord. Igårkväll var det Morden i Midsomer. Mmmmm, alla dessa engelska deckare som är så underbara. Ikväll är det krock igen Cold Blood på fyran och Mördare okänd på ettan. Tack gode gud för videon. Man kan ju inte missa ett endaste litet kladdigt mord.

Hos vem står alla trettiosex avsnitten av Mordkommissionen? Jo, i vår dvd-hylla. Vad läser jag helst för böcker? Rätt gissat, deckare.

Vad är det som gör att man är så fascinerad av detta mördande? För jag är ju inte ensam, det vet jag. Är det så att det är ens sanningssökande och rättstänkande som gör att man gillar detta. Nöjet att på slutet få se hur de fångar in och bestraffar denna hemska människa som utfört allt detta brutala. Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar att se och läsa om dessa hemskheter.

Nysytt

Här kommer lite mer av det jag pysslar med nu. För några dagar sedan fick jag för mig att jag skulle sy en necessär. Jag hade sett ett mönster i en bok som jag har. Glad i hågen tog jag itu med det. Blixtlås och hela överdelen blev kanonsnygg. Men så skulle jag sy dit botten och allt sket sig totalt. Jag fick inte till det hur jag än gjorde. Så den halvfärdiga necessären hamnade i en liten hög med andra halvfärdiga saker.


Eftersom jag är en tjurskallig norrlänning så gav jag mig inte så lätt. Efter visst funderande så tog jag nya tag. Med nytt tyg och med en alldeles egen idé i huvudet. Och vips så blev det en necessär. Nja, kanske inte alldeles så snabbt. Men med lite trulande och tänkande så blev det en modell jag är nöjd med. Det här är resultatet. Den är ca 16 cm hög, 13 i botten och ca 33 cm bred eller om man säger lång. Det är två fickor invändigt och mellanlägget består av tunn skumplast för att skydda lite mot stötar.

Nu vet jag hur jag ska göra och hur jag inte ska göra så nästa kommer att gå snabbare. Jag har ett batikliknande tyg med elefanter ligger klart för tillklippning. Det tror jag kommer att bli jätteläckert.

När jag velat göra något annat så har jag lekt lite med frihandsquiltning på symaskin. Det här är ett gardintyg som är lite glansigt. Jag har fyllt i rosen med lila tråd och ska fortsätta att fylla i bladen med grön tråd. Det är lite avkoppling från vanligt syende. Samtidigt som man kan inte hålla på för länge för det är väldigt ansträngande för koncentration och syn. Men kul och jag är jättenöjd med resultatet.

Solhattar