Vissa dagar blir som de blir. I förra inlägget jag skrev så kändes allt så bra och jag tyckte jag skulle hinna det jag planerat. Men.......
Symaskinen började krångla för att det blev för många lager tyg. Nålen fastnade och jag kunde varken sy framåt eller bakåt. Motorn surrade på tomgång och jag blev rädd att jag skulle köra sönder den. Jag fick ett mindre vulkanutbrott. Höll på att bryta av nålen i ren desperation. Till slut fick jag isär allt efter fått ta till sambons datortänger.
Sedan skulle jag öppna en ny trådrulle och fick bara tag på en liten öppning. Resten satt som berg. Det slutade med att jag slet av en massa tråd och klippte mig in på rullen. Gissa hur mitt humör blev då.
Dessutom kom jag på att i morgon är det tantlunch och vi har till uppdrag att skriva ner våra första minnen. Inspirationen var på minus och jag var stressad som en gnu. Jag har fått till en text som känns som "här till är jag nödd och tvungen".
Som tur är så blev brödet bra och spenatsoppan god.
Jag blev så superstressad av allt så jag bara snäste åt sambon. Han som inte rådde för något. Nu har jag kanonhuvudvärk och är spänd som en fiolsträng. Ryggen bränner av smärta. Hjärtat pickar på högvarv, vilket ju inte är bra. Den här dagen som började så bra slutade i en katastrof. Helst skulle jag vilja vara hemma i lugn och ro imorgon.
Bara den dumme är inte rädd
5 timmar sedan
10 kommentarer:
Ibland bara är det sådär.
Dagar som börjar katastrofalt kan sluta med ett leende på läpparna och givetvis även tvärtom - tyvärr.
Ta ett djupt andetag, lägg ner projekten för idag och bara slöa, enda råd jag har och det brukar funka för mig när allt bara går överstyr.
Hoppas ni får en trevlig tantlunch imorgon och din text är antagligen mycket bättre än du tror just nu!
Kram
Men du! Älskade Cicki! Du har inte så många måsten som du tror... Men förstår att du blir stressad om inte symaskinen uppför sig! Ska jag ta fram rottingen?
KRAM!!
Sånt händer mig också ibland. Det blir "musbo" av undertråden och man får ta till våld för att få loss tyget. Att få upp en trådrulle är inte lätt och så går en massa dyr tråd till spillo när man klipper sig in i rullen. Fy Fabian, säger man då - första gången.
Du behöver väl inte bestämma nu om du ska gå på tantlunch i morgon. Känn efter i morgon hur det känns och du...det kommer väl fler tantluncher...om du nu vill vila dig istället...fast ibland blir det roligt när man väl kommer dit. Men man ska orka också...
Mångmamma: Nu har jag stressat ner framför TV:n så det känns något bättre.
Spader: Piskkäppen blir bra. Jag tål ju ingen stress nu för tiden. Jag som jobbade bäst under lagom stress förr när jag var frisk.
Ruta Ett: Jag måste gå. Vi ska iväg några mil och jag är chauffören.....:-)
Känner till sådana där dagar... Tänker också, vill du vara hemma, så var hemma, man får göra nästan precis som man vill. Men jag ser att det känns bättre nu, gott att höra.
Själv har jag haft en härlig dag på mitt nya sysselsättningsställe... Jag vet inte, jag, om vuxendagis är något för mig.
Shirouz: Jag känner att jag är tvungen eftersom det är jag som kör. Vädret är långt ifrån kul att köra i. Det snöar och är nollgradigt, alltså förmodligen halt.
Vilken jobbig dag du hade igår. Hoppas verkligen du känner dig litet bättre idag och att tantlunchen blev lyckad.
Känner så väl igen problemen när symaskinen krånglar och trådrullen inte vill som jag. Då blir det nog en och annan svordom. Nu har jag inte kunnat sy på över två månader (pga bruten handled), så nu är det mest datorn som krånglar för mig.
Önskar dig en bra kväll!
Metta: Det är kanske tur att man får ett och annat utbrott ibland för då vet man i alla fall att man lever....:-) Tantlunchen var jättetrevlig och jag har fått påfyllning. Hoppas handleden läker snart så du får återgå till symaskinen.
Får jag säga att trots all djävulskap i ditt liv är du en stor glädje för mig...
Men livet ska väl vara så för att man ska kunna se ljuspunkterna när de dyker upp.=)
Kram i massor till dig du underbara Cicki från Lillaviola
Lillaviola: Man ska veta att man lever.....:-) Skönt att få vara till glädje för någon i alla fall. Kram
Skicka en kommentar