fredag 19 november 2010

Piss och skit och senapsgas

Livet blir aldrig som man tänkt sig. Det är det nog många som kan skriva under på.

När jag skilde mig för tretton år sedan hade jag önskningar om att träffa någon som verkligen älskade mig för den jag är. Det har slagit in. Jag hade även önskningar om att få fortsätta att jobba med mitt företag och att utveckla det ytterligare. Det gick ju inte så bra, kan man säga. Kroppen ville inte.

Något som inte ens fanns i min fantasi var att jag skulle bli fattig, att jag en dag skulle sitta här och inte veta hur jag skulle få ihop till det nödvändigaste. Var det något som fd maken gav mig så var det ekonomisk trygghet.

Jag hade hoppats att få kunna resa lite grand, att få bli gammal på ett värdigt sätt. Som vi lever nu är inte värdigt. Det är något jag inte unnar en endaste människa. Visst har jag kärlek, men det betalar inga räkningar.

Idag är det en riktigt deppardag. Jag har räknat ihop räkningarna och inser att vi går back med nästan tusen spänn den här månaden. Jag vet att det var fel av mig att beställa den där boken jag önskade mig. Bilskatten ska betalas den här månaden. Jag vet att vi egentligen inte har råd att ha bil. Men vi har testat utan och det vill jag inte göra om. Så hur ska man göra för att klara det här? Sluta äta? Det är klart, man har några fettvalkar att ta av.

Just nu känner jag mig väldigt obstinat, vill bara strunta i allt. Ska det gå åt helvete så får det väl göra det med flaggan i topp!

16 kommentarer:

Mångmamma sa...

Önskar verkligen att ni hade det lite bättre ställt.
Vet av egen erfarenhet hur kärvt det kan vara när ekonomin inte vill samma sak som man själv!
Minns med fasa våra första år som familj, fattar inte att vi lyckades få ihop det till slut.
Hur som haver; Ge inte upp!
Att vara begåvad med kärlek är mycket mera värt än god ekonomi!
Kram.

Ruta Ett sa...

Man blir så trött av att inte ha tillräckligt med pengar. Det är ett arbete att få dem att räcka och precis när man tror att man är på uppgång, så händer nåt som gör att man trillar ner igen. Men man hoppas att nån gång...
kram

Cicki sa...

Mångmamma: Man får väl vara tacksam för det lilla.

Ruta Ett: Man hoppas och man hoppas, fast ibland blir det så jäkla tungt så man nästan förlorar hoppet.

Camilla sa...

Har inget tröstande att säga, men skickar lite styrkekramar genom cyberrymden.

Cicki sa...

Camilla: Tack.

Anonym sa...

Usch så tråkigt :-(. I dagens Sverige borde ingen behöva vara fattig. Oavsett om man är sjuk eller pensionär eller om man jobbar så borde man få ha tillräckligt med pengar för att leva ett värdigt liv. Man kan inte bara snåla och snåla och aldrig kunna unna sej nånting, och ändå gå back. Hoppas läget blir bättre!!
Kram!

Mångmamma sa...

Sv; Jag kunde ju inte låta bli att länka efter ha läst detta.
Jag vet, verkligen, hur pestigt det känns att behöva vända på slantarna och ändå inte få de att gå ihop.
Dessutom är du en fenomenal sömmerska!!!
Stor bamsekram till er bägge!

Spader Madame sa...

Skit också!

Cicki sa...

Annika: Det jobbigaste är nog att inte se något slut på det. Vi hoppas hela tiden på att sambon ska få klart med försäkringskassan men de håller sig undan hela tiden.

Mångmamma: Det jag saknar mest är att inte kunna gå in på en affär och spontanköpa en pryl eller ett klädplagg. Allt måste rannsakas noga innan man kan göra det där köpet. Jag hatar att sitta och laga trosor, kalsonger, jeans och tröjor så de ska hålla ett tag till.

Spader: Kan bara instämma.

trebarnsmamman sa...

Kram vännen! Förstår hur hemskt det känns!!!! Det är vidrigt när räkningarna är större än inkomsterna och det inte finns något slut på denna balansen. Önskar jag kunde hjälpa! Mitt enda tips är tradera och att sy...men frågan är ju hur mycket du orkar sy, hur mycket du får sy (innan skatteverket är där och petar) och hur mycket ni har att sälja på tradera? F-n vad livet är orättvist ibland! KRAM

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Tack kära du. Det som finns att sälja på Tradera är sålt. Jag syr så mycket jag orkar. Det säljs lite eftersom och det är vår räddning. Ibland känns det som jag kämpat hela livet, med än det ena, än det andra. Jag skulle vilja koppla av någon gång, i alla fall.

trebarnsmamman sa...

Jag vet vännen! Ibland vill man koppla av, men ödets lotter faller visst olika och en del bär bördan bättre än andra! Låter säkert kryptiskt i andras öron men jag är övertygad om att du vet precis ad jag menar! KRAM

p.s. senapsglas ä snyggt!

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Jag vet precis vad du menar. Jag tycker också senapsglas är snygga. Fast det står "senapsGAS" i rubriken. Du kanske minns Magnus och Brasse och deras svordomsvisa från skivan Varning för barn.....:-)

Viola sa...

Fattar precis...men visst hoppas man på ett bra slut.
Jag är tusenkonstnär i matlagning just för att vi ngn gång ska kunna köpa oss det smaskiga till helgen.

Men i bland så spyr jag på eländet,i bland ler jag gott.
Tusen kramar från mig till dig/ Lillaviola

trebarnsmamman sa...

Äsch då...sådana läsfel blir den när en dyslektiker läser ;) Föredrar senapsglas före senapsgas och hoppas du gör det med!!!!!! Annars får du säga till :)
Kramis

Cicki sa...

Viola: Samma här, vi är också tusenkonstnärer i köket, vilket är tur. Just nu är det väldigt deppigt. Det känns om allt är emot mig just nu. Bråk med ungarna, trassel med snarkmasken, inte ens facebook vill funka som jag vill. Skit alltså.

Trebarnsmamman: Jag förstod att du läst fel. Det var bra för det fick mig att dra en smula på munnen, vilket jag behövde. Självklart gillar jag senapsglas mycket bättre....:-)