Antingen – eller
3 timmar sedan
onsdag 7 oktober 2009
Jag älskar...
...sambon för att han så ofta får mig att skratta och må gott. Ikväll roade han sig med att gömma boken jag läser just nu. När jag letar efter den så ser jag hur han sitter där och ser klurig ut. Han hade gömt den under min huvudkudde för att jag inte skulle behöva bära den så långt. Så fåniga är vi ofta. Och tänk så vi skrattar åt våra egna fånigheter. Det är sånt som håller kärleken levande. I alla fall funkar det så för oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
*ler*
Känner liksom igen detta.
Tänk på Caroline af Ugglas låt.
Bollebygdsbo: Härligt att du känner igen det. Det tolkar jag som att ni har det likadant hemma.
Jag gillar verkligen Caroline och tycker mycket om Snälla snälla. Den har en mycket fin text.
Fånigt är bra! Fast Esset lurar mig att skratta när jag bara hostar... vill han åt livförsäkringen?
Hej igen.
Jag tänkte just nu på hennes nya låt, "Varför slutade vi leka".
Den säger också en hel del.
Spader: Jag tror det är din kortlek han är ute efter....:-)
Bollebygdsbo: Den har jag inte hört. Får leta på Youtube få se om det går att hitta den där. Tack för tipset.
Vad härligt det låter, något att se framemot hoppas jag. Vi är inte riktigt där än:) Kram
Barbamorsan: Jag hoppas ni kommer dit. Nackdelen med att vara småbarnsförälder är ju att man har sällan tid att vårda kärleken. Kram
Jag läste någonstans att kärlek är att välja varandra varje dag. Se varandra, skoja och skämta och prata och ibland bara sitta som heffaklumpar i soffan och äta chips och glo på dumburken, tillsammans. Det är fint det! :)
Mmmm. Mysigt! Tänk så många som bråkar och tjatar på varandra, så lätt det är att hamna i den fällan. Nej, det är mycket, mycket bättre för kärleken att kunna skratta och glädjas åt och med varandra.
(Förra helgen var jag så arg så jag slängde en skål i golvet. Moget? Knappast. Igår kom Älskade Sambon hem med ett helt set med skålar. I plast. Röd om öronen blev jag men vi kunde skratta åt det!)
Shirouz: Helt rätt.
Cina: Så har jag också gjort, kastat porslin. Och sambon har kommit hem med nytt, fast inte i plast....:-)
Skicka en kommentar