tisdag 27 januari 2009

Hittat livsrytmen igen

Nu äntligen har jag hittat tillbaka till min vanliga livsrytm. Det har tagit nästan två månader. Sista marknadsdagen var 7 december. Då var jag först bara trött, trött och trött. Värken graserade som aldrig förr.

Sedan närmade sig julen med allt vad det innebar. Jag fick tvinga mig till att göra saker, som måste göras. Jag har varit trött på att sy, vilket inte känts bra. Jag har saknat att sy, men ändå inte orkat ta tag i det. Det har varit en konstig känsla.

Men nu känner jag att jag har hittat tillbaka till hur jag vill ha mitt nuvarande liv. En dag hos mig går i lugn takt. Jag syr lite, jag fixar lite hushållssysslor, jag läser en del, vilar om jag behöver det, går eventuellt en promenad.

Det kanske låter hemskt tråkigt, men jag har levt mitt hektiskta yrkesliv och känner att nu är det min tur att få ta det lugnt. Ska jag vara riktigt ärlig, så visst saknar jag stunderna när jag var i hetluften. När jag höll i en kurs eller stod framför 300 människor och pratade, tillfredsställelsen efteråt när man kände att man gjort något bra. Men jag har lärt mig att acceptera att jag klarar inte det livet längre. Då måste jag hitta ett sätt att leva som jag mår bra av. Och det har jag gjort.

Att gräma mig över det jag inte längre klarar, gör att man mår dåligt. Då är det bättre att glädjas åt det man klarar och lära sig att njuta av det man har idag. Så försöker jag leva, i alla fall. Det viktigaste för mig nu det är att jag ska må bra.

7 kommentarer:

Hilda sa...

Det är viktigt för din livskvalitet att hitta en rytm som passar dej och hur du mår. För en del människor tar det hela livet att lära sig att lyssna på sin egen kropp och du har redan gjort det. Det måste vara märkligt att tänka tillbaka på hur livet var förr...och hur mycket du orkade då. Men glöm inte bort att du är ju världens bästa Cicki, just här och just nu....

KRAM!!!!

EVA / whiskyochchampagne sa...

Precis så resonerar jag också !

Jag kan inte gå omkring och tycka synd om mig bara för att jag fick cancer...
Visst var det så den första tiden då jag blev sjuk och som tröst tog man nåt gott...och vips så visade vågen för mycket :D !

Men efter snart 7 år med sjukdomen så har jag lärt mig att leva med den och vissa dagar tänker jag inte på att den finns där...och då har man ju kommit ganska längt !

Och att gräma sig över ett förlorat arbetsliv...det gör jag inte längre, utan jag gläds åt varje år jag får fira en ny födelsedag med barnen och barnbarnen...och att leva !

***
KRAAAM EVA

Cicki sa...

Tack Hilda. Du får mig att känna mig som världens bästa Cicki....:-)

Eva: Visst kan man få tycka synd om sig ibland men att stanna i den känslan är farligt. Man känner verkligen din livsglädje när man läser din blogg. Din kamp måste ju ha ju varit enormt tuff. Det gäller verkligen att njuta av livet här och nu.

Barbamorsan sa...

Oj tappade de jag tänkt skriva nu när jag läst kommentarerna.Dessa kloka kvinnor :) Men hursomhelst så det ju såklart viktigast att må bra osv. men känner igen känslan av att sakna saker som man gjort och då mådde bra av, som nu inte är möjliga. Kram på dig!!

Anonym sa...

http://lillaviola.blogg.se/2009/january/bock-och-tack-barbamorsan.html

Välkommen och hämta upp ngt hos mig!

Le Loup sa...

Jaa, allt jag tänkte säga, har alla kloka kvinnor som varit här innan redan sagt. Jag instämmer med de föregående talarna av hela mitt hjärta :)

Cicki sa...

Barbamorsan: Kram på dig själv...:-)

Viola: Tack kära du.

Shirouz: Tänk att man ska hinna fylla femtio innan man blir klok. Fast bättre sent än aldrig....:-)