måndag 17 november 2008

Sambon och hans vänner

Sambon är utbildad datatekniker. En väldigt duktig sådan. Det gör att hans vänner tycker att de kan utnyttja den kunskapen. Speciellt en vän verkar tycka det. Det är en vän som finns kvar från sambons ungdomsår. T hör aldrig av sig annat än när han har datorstrul. Men då hör han verkligen av sig mycket istället. Han kan ringa tolv, halv ett på natten med problem som dykt upp. Han ringer ytterst sällan på dagtid, utan det sker på nätterna när han sitter vid sin dator och jobbar. Själv kan han inte mycket om datorer. Så det är ju utmärkt att han har en datorkunnig vän. Som är så gudomligt snäll att han ställer upp i ur och skur.

I förra veckan var sambon hem till T och hjälpte honom med en strulande dator och skrivare. Han for härifrån vid fyratiden på eftermiddagen och kom hem halv två på natten! Då var han helt färdig. Till saken hör att efter sambons stroke så har han stora problem med koncentrationen. Så när han måste vara på topp en längre tid, rasar han ihop efteråt. Vilket han gjorde när han kom hem. Jag var jätteorolig, eftersom jag vet hur slut han kan bli och han hade ca trekvarts timmes bilkörning hem i mörker och dimma.

Igår ringde T ett antal gånger, faktiskt på dagtid. Hans skrivare krånglade fortfarande. Sambon meddelade vid åttatiden att T skulle komma hit och låna vår skrivare. Vi hade ännu inte hunnit äta middag på grund av alla dessa telefonsamtal. Det var nämligen en annan datorstrulande vän som också ringde ett antal gånger under gårdagen, så sambon satt i telefon mest hela tiden. Det är han som står för matlagandet nu när jag syr så mycket. Vi kom överens om att sambon skulle laga middag så kunde T äta med oss.

T kom och det visade sig att papperen som skulle skrivas ut inte ens var tillverkade ännu. Det var en inbjudan till en av T:s söners klassfest som skulle göraa. När T ska göra någon så ska det vara glassigt och flashigt, så att alla kan bli imponerade. Han kan inte detta själv utan det är ofta sambon som får stå för det glassiga och flashiga. Dessutom är T mycket för att överarbeta och han är omständigare än de flesta.

Halv tolv gav jag upp med att vänta på mat och mikrade en fryst pizza. Inte speciellt gott men det kom något i magen i alla fall. Halv ett var jag beredd att gå och lägga mig. Då var jag trött och hade så ont så jag kände mig gråtfärdig. Jag hade inte haft någon möjligthet att vila ryggen i min datorstol och att slå på TVn och vila ryggen i min tv-fåtölj kändes meningslöst. Så jag sydde istället.

Då när jag tänkte lägga mig, gick äntligen T. Sambon var helt färdig. Han hade inte heller fått i sig något, för hade han ställt sig och laga middag hade han inte hunnit det som T skulle ha hjälp med. Det fanns några pannkakor i frysen som han mikrade och åt då. Han sa att nu började han faktiskt känna sig utnyttjad. Men eftersom han är så snäll som han är kommer han aldrig att säga detta till T.

T tänker komma idag igen, eftersom de inte hann klart igår. Undrar om man får någon middag ikväll eller inte?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Inte lätt...ja känner igen det där! Maken är lika dan...undra om alla datornördar är lika dana :) Snälla, omtänksamma och kan inte säga nej!

Jag brukar viska till maken att nu blir jag sådär elak och sedan kan jag säga rätt ärliga saker till människor som T. T.ex. om han ringer och frågar när han kan komma nästa gång, kräv att han bjussar på middag...inte ett dugg mer än rätt! Och begränsa tiden som han kan vara där.

Sköt om er och sätt ner foten lite lagom :)

Cicki sa...

Visst är det ett svårt dilemma. Jag har själv svårt att säga nej. Fast numera börjar jag kunna göra det när det gäller mina egna åtaganden. Får väl lära mig att säga ifrån å sambons vägnar också....:-)

Anonym sa...

Det där med att vara snäll... Jag känner så väl igen mig, jag är precis likadan som din sambo. Men på sista tiden har jag funderat lite på det och undrar om jag inte egentligen är konflikträdd. Att vara snäll och att vara konflikträdd är ju inte samma sak men kan ha likartade symtom sas...
/June på www.junebacken.se

resan mot ljuset sa...

Det jätte bra och viktigt att hjälpa andra. Men man får inte stjälpa sig själv på kuppen. Då blir ingen glad i slutändan. Sambons ja-reflexen kanske kan vridas lite, Visst, men inte i dag! Visst, när jag har tid! Visst mellan 15-17 har jag tid. Eller nåt, kram.

Cicki sa...

Resan: Sambon och jag har pratat om det idag och är överens om att T ska hållas kort i fortsättningen. Sambon skötte dagens träff alldeles ypperligt. Han fick T att komma hit till halv två, själv stack han till tandläkaren kvart i två. Detta gjorde att T var tvungen att fixa allt själv vilket då bara tog tre kvart. Jag brydde mig inte att han var här. Jag satt vid min symaskin i all sköns ro ändå....:-)

Anonym sa...

Dessa energitjyvar....
De dyker upp i alla sorters kostymer.

Jag hoppas att ni någon gång får tillfälle att säga åt T på ett vänligt men skarp sätt att han måste vara rädd om din sambo!

Bli inte överkörda!
Kram

Cicki sa...

Tack Viola. Ska försöka göra det vid tillfälle.

Spader Madame sa...

Smart drag idag... Jag tycker att det är skitdåligt att bete sig så där! Råkar ut för allsköns pyssel själv mellan varven som ekonom och mattelärare.Det gick förvånansvärt bra ett tag när jag var riktigt dålig, men nu är det värre igen, det är som om människor inte ens hör mig säga NEJ!

Spader Madame sa...

Tryckte iväg litet fort där...är också aningens disträ -pluggar system vet du! Säg NEJ! Igen och igen och igen... Esset hjälper mig med det just nu...

Lena sa...

Man måste säga NEJ även om det är svårt.Man känner att man växer,får ett egetvärde när man säger nej,för sin egen skull.Även om det är svårt.Men försök!

Hilda sa...

Våga säga nej (inte för att jag någonsin vågar det men ändå). Helt ärligt hade jag blivit totalt urflippad och galen om nåt sånt hände här. Frågan är bara hur jag skulle tackla det. Men ärligt talat han måste säga NEJ. Och andra människor måste naturligtvis ha vett att inte fråga om föööör mycket. Kram på dej"...och sambon. :)

Cicki sa...

Jag tycker jag blivit duktig på att säga nej. Nu måste jag nog lära sambon detsamma. Det är bra att vi kan prata om det i alla fall. Då är han på rätt väg i alla fall.

Spader Madame sa...

Måste nog skicka en kram till världens bästa och hårdsyende Cicki! Inte jobba ihjäl sig (eller sambon)

KRAAAM!!