Jäkla flygfän

Bananflugor/fruktflugor har en väldig överlevnadsinstinkt. Har man väl lyckats få in dem hos sig, så är det ett mindre helsike att bli av med dem. I veckan upptäckte jag några i köket. Källan till det visade sig vara en rutten rödlök i lökskålen. Inte nog med det, så hittade jag även några i vardagsrummet. Där huserade de på en möglig nektarin i fruktskålen.

Vi brukar vara noga med sånt här, men den här gången hade de små jäklarna lyckats överlista oss. Med en bakgrund som frukt-och grönsaksutbildad så är jag inte glad i dessa flygfän. När man jobbade var den stora skräcken att få in fruktflugor i disken. Vi var alltid noga med att plocka bort skadad frukt och grönt. Rengjorde disken ordentligt en gång i vecka. Jag kan inte minnas att vi fick några större angrepp någon gång. Om jag ser fruktflugor i en butik så kan jag vägra handla grönt där, för det är ett tecken på slarv och dålig hygien.

Nåväl, tillbaka till vårt eget angrepp. Vi har med olika huskurer försökt att bli av med eländet, under veckan som gått. När jag klev upp idag så verkade det som att det lyckats, tills jag tittade i de två vinglasen som var kvar från igårkväll. Där häckade en hel koloni. Nu kan jag bara hoppas att de små jäklarna blivit påverkade och flyger rakt in i kaklet och dör. Idag är jag mordisk!

Musikminnen

När jag var barn sjöngs det mycket hemma. Både mamma och pappa var väldigt musikaliska. Pappa spelade även munspel, men det var det enda instrument som fanns hemma på den tiden. Däremot spelade mormor cittra och morfar spelade dragspel. Även farfar spelade dragspel. Så jag växte upp med musik. Tyvärr var min fd man inte ett dugg musikalisk och tyckte inte om när jag sjöng, så jag tappade därför musiken inom mig i tjugofem år. Det har jag numera återtagit.

Pappa och hans vänner åkte runt och uppträdde med små revyer och cabareter. Det var mest på fester som de gjorde det, så det var inga stora grejer. Det var farbror Bengt och farbror Sixten som pappa uppträdde med. Farbror Bengt var gift med tant Maud och farbror Sixten var gift med tant Nellie. Tant Nellie och farbror Sixten hade två barn, Eva och Lena. Tant Maud och farbror Bengt hade inga barn. De fanns alltid med i våra liv och vår familj.

Allt det här kom jag på idag när jag hörde O solo mio på radion. Den kunde pappa sjunga så det knottrade sig på kroppen. Idag hör jag sällan honom sjunga och munspelen ligger i hans källare. Han säger att hans lungor inte räcker till längre. Det är säkert så. Han fyller ju åttio nästa gång, min kära pappa.

Ett minne som jag har kvar från den här tiden är ett kassettband som pappa gjort åt mig. Det är från en fest hos gammalmormor och gammalmorfar, det vill säga pappas mormor och morfar. På det bandet hör man nästan hela släkten prata i bakgrunden. Det är skrammel av glas och tallrikar. Jag tror det är gammalmorfar som fyller år. Varför jag fått detta band är för att pappa och jag sjunger Owe Törnqvists "Anders och Britta" tillsammans. Pappas morbror Harry kompar på gitarr. Mamma är med stödsjunger ibland. Jag kan inte ha varit gammal. eftersom gammalmorfar gick bort när jag var sex år.

Givetvis var det inspelat på ett rullband ursprungligen som pappa sedan överfört på ett kassettband. Det är ett mycket kärt minne för mig. Allt det här kom jag ihåg enbart för att jag hörde O solo mio. Många av mina minnen hör ihop med musik. Musiken var och är viktig för mig.

Sprättigt värre

Vi försöker hålla en något slankande kost just nu, lite åt LCHF-hållet även om vi inte är fullt så noga som man kanske borde vara. Igår åt vi Blomkål med ägg och basilikafräs. Till det åt vi dessutom lufttorkad skinka. Det var mumsigt. Du hittar receptet om du klickar på länken. Det är lite bröd i det, men tar man bort det så blir det LCHF. Ikväll ska vi synda och äta Mammas Scans köttbullar med makaroner. Det är både gott och snabblagat, när man har lite ont.

Vi har varit och handlat idag, vilket alltid frestar på ryggen. Vi var även till loppisen och lämnade en del smått och gott. Naturligtvis följde det med lite saker hem. Idag var det enbart böcker. Fyndet var en vegetarisk kokbok som jag letat efter länge. Den ingår i en serie där vi haft alla de andra delarna. Nu är den serien komplett. Jag tror vi ska köpa en tavellist och sätta i köket och ha denna bokserie på.

Jag syr stickfodral just nu. Ett av dem tog tråden slut för. Jag tog rullen med mig och skulle köpa en ny i samma färg. Då har färgen utgått. Typiskt! Eftersom det är synliga sömmar så kan jag inte byta till en liknande nyans. Nu måste jag sprätta upp alla synliga sömmar och göra om det. Det är smällar man får ta. Jag får väl sprätta, medan jag tittar på Ernst. Om jag sitter hemma i TV-fåtöljen och sprätter så kan ju Ernst sprätta runt i hyttan i Järboås.

Världens vackraste

Egentligen skulle jag skriva ett inlägg om vad vi ätit ikväll. Men så hamnade jag hos bonusdottern och hennes blogg. Då föll jag ju som en fura och måste bara dela med mig av det jag hittade där. Jag har helt fräckt stulit de här bilderna från Madde. Jag vet ju att jag får göra så. Här kommer en bildkavalkad på hon som vunnit mitt hjärta. Vill du ser på fler bilder så hittar du det här. Inlägget om mat får komma imorgon istället.

Röjning

Igår kom sambon igång lite smått med att röja, så helt plötsligt hade vi en ledig hörna i vardagsrummet. Det som uppdagades då var en sladdhärva. Jag HATAR sladdhärvor. Han tyckte nog jag var jobbig när jag började fundera över hur vi skulle få ordning på eländet. Det får vila tills vidare. Sambon måste man nämligen stryka medhårs om man ska få något gjort.

När han ändå var på gång så tog jag mig en vända i klädkammaren. Inte bland kläderna, utan bland allt skrot som samlats på hyllorna. Nu fick jag bort lite trasiga väskor. Klippte och hade mig för att ta rätt på spännena på en ryggsäck som gjort sitt.

Idag passade vi på att kasta det utröjda, eftersom HSB ställt ut en container bakom huset. Det var nämligen skyfall här i förra veckan, så vatten rann in i källarförråden. Tack och lov har vi själva vårt förråd på vinden. Imorgon blir det loppisbesök, där vi ska lämna det som går att återanvända. Det är bland annat en liten 14 tums tv och min gamla stereo. Förhoppningsvis kan de få några kronor för det. Vi lär vi gå en runda och titta vad som kommit in under sommaren. Vi kanske har lite med oss hem igen. Risken är ju att det blir för tomt här annars, om man bara röjer ut.

Nostalgikväll

Ikväll har det verkligen varit en kväll fylld av olika minnen.

Det drog igång med Jerry Williams som var med på Allsång på Skansen. Jag började lyssna på Jerkan när jag var 12-13 år. Då sjöng han med Violents. Tror de till och med hette The Violents med Jerry Williams. Sedan har han bara fortsatt. Nu är det femtio år sedan jag hörde honom första gången. Och jag gillar honom lika mycket nu som när jag var i tonåren. Jag har haft förmånen att få se honom vid många tillfällen eftersom han har haft konserter i Sundsvall med omnejd ett antal gånger. Alltid lika medryckande. Vem kan stå still när Jerkan drar igång sin rockmusik? Inte jag i alla fall.

Nostalgikvällen fortsatte med att man sjöng en gammal låt som Monica Törnell och Lasse Holm sjöng förr. Det gjorde att jag gick till datorn och sökte på webben om Monica. Jag undrade vad hon gjorde nu. Hon hade en offentlig hemsida som visade att hon fanns på Facebook. Jag brukar inte lägga till kändisar som vänner på FB, men den här gången gjorde jag det faktiskt.

Efter Allsången så slog vi över till fyran och såg på Filmen om Rolandz. Den i sin tur gav en massa dansbandsminnen. En gång i världen var jag en riktig danshoppa. Jag älskade, och älskar, att dansa. Ibland kunde jag vara ute fyra kvällar i veckan. Inga killar kunde dansa så bra som killarna i Sundsvall. Vi dansade till Skytts, Cedermarks, Flamingokvintetten, Knytta Spelmanslag och många, många fler.

En av mina sorger idag är att sambon vägrar dansa, till och med hemma i köket. Det är väl smällar man får ta när han är så bra på så många andra sätt.

Här kommer en av mina favoriter med Monica Törnell. (Även Jerkan har gjort en version av den.)

Sommarpratare i efterskott

Av någon anledning har det inte blivit av för mig att lyssna på årets sommarpratare. Det har känts konstigt så häromdagen bestämde mig för att lyssna av dem i efterskott. Det har jag gjort nu i tre dagar. Fördelen är att jag kan välja urskiljningslöst vem jag vill lyssna på just denna dag.

I söndags lyssnade jag på Amanda Jensen. Denna fantastiska unga sångerska som vågar gå sin egen väg. Jag fastnade för henne redan tidigt i Idol-tävlingen. Det har hållit i sig. Hon är bara tjugoett år och så stark att hon vågar stå för det som är hon.

Igår lyssnade jag på Annika Östberg. En annan stark kvinna som levt ett helt annat liv än det vi själv är van vid. Hon har gått hel ur det hela och ser framtiden an.

Den jag lyssnat på idag är Eva Gabrielsson. Hon är den som hittills berört mig mest. Hon vågade prata om sin sorg men också om sin glädje och kärlek till sin älskade Stieg Larsson.

För er som, precis som jag, missat sommarpratarna uppmanar jag nu: Lyssna av i efterskott. Välj och vraka bland dem ni vill höra på. De man inte vill lyssna på, struntar man i.