Apropå ordet Utvecklingsbar så märker jag ofta hur jag fortfarande utvecklas med min sömnad. Även om jag sytt i stort sett hela mitt liv så är ju det här med väskor och andra prylar ett relativt nytt kapitel i min sömnadskunskap. Förr var det ju mest mina och barnens kläder jag sydde. Jag har visserligen sytt lite till fd maken och även till sambon. Men väskor och liknande hade jag aldrig sytt förrän jag började med det här för ca fyra år sedan.
Jag brukar inte ta emot beställning på klädsömnad. Helt enkelt för att det är krångligt med provning och en oro att det inte ska bli som beställaren tänkt sig. Men före jul tog jag på mig en beställning av en klänning/morgonrock. Det var en tjej som beställde det till sin mormor. Jag tog på mig det för att jag skulle få en gammal favoritklänning att använda som mönster. Nu är den färdig och jag blir själv så grymt imponerad över hur bra den blev. Perfekt sydd rakt igenom, varenda detalj. Då blir jag så stolt över mig själv. Jag blir så glad när jag kan känna det så över något jag gjort.
Så även vid min ålder är man utvecklingsbar. Det sker varje dag på ett eller annat vis.
Om någon undrar så har jag skakat av mig Jante för länge sedan.......:-)
Upp i sadeln – tisdagstrion är tillbaka!
19 timmar sedan
