...den är som den är. För ett antal år sedan hade jag fruktansvärt stora problem med sömnen. Jag var mer eller mindre helt knäckt av att inte få sova riktigt en hel natt. Men så fick jag min snarkapparat som gjorde att det blev bättre. Jag fick även en ny värkmedicin som gjorde underverk. Helt plötsligt kunde jag få sova sju timmar i ett streck. Det var underbart.
När vi fick de nya sängarna i höstas så blev det ännu bättre. Jag kände att nu orkar jag uträtta underverk. Nästan i alla fall.
Tills nu. Eller rättare sagt sedan före jul. Vissa nätter är jag uppe och springer en gång i timmen. Andra nätter är som den här natten. Efter fem timmar sömn vaknade jag och kunde inte somna om. Jag blev hungrig så jag testade med att gå upp och äta och hoppades somna om igen. Jag behöver alltså åtta till tio timmars sömn för att vara okej. Men inte lyckades det. Då började jag få ont av att ligga och då är det lika bra att kliva upp. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe. Kanontrött men kan inte sova. Kanske det kan bli en sväng ner i sängen i eftermiddag.
Jag vet varför det är så här. Mina axlar har fastnat någonstans under öronen. Jag drar ner dem och försöker slappna av, men de åker upp dit igen. Jag är spänd som en fiolsträng. Ändå smorde sambon in mig med hästliniment igår kväll och jag somnade så skönt. (Tack, Mångmamma för det tipset.)
Jag vet också varför axlarna sitter där de sitter. Det stavas P.E.N.G.A.R. Tänk om man kunde leva på kärlek och surdegslimpa. Så bra allt skulle vara då!
Sånt irriterar mig!
9 timmar sedan
8 kommentarer:
Sömnlöshet, det drabbas jag själv av när det inte går att stänga av tankarna och ångesten som spinner runt i huvudet så fort det träffar kudden, så där har jag inget att tillföra.
Men när det gäller spänningarna i axlar och nacke fick jag ett bra råd av min chiropraktor .. och det hjälper faktiskt.
Använd de stunder när du bara står .. kassaköer eller väntar på att potatisen ska koka .. eller reklampauser på tv till att stå på ett ben växelvis med hängande armar och huvudet rakt, du behöver bara lyfta foten någon centimeter.
Stå någon minut .. växla och gör om det igen. För mig har det fungerat så att jag inte längre har smärtor i nacken och högerarmen vilket jag ständigt hade till för 3-4 år sedan.
En bekant har praktiserat samma metod mitt i natten och faktiskt lyckats somna!!?
Det fungerade INTE på mig .. ;-)
Anybody: Tack för tipset. Det verkar ju inte svårt alls att testa. När jag läste vad du skrivit kom jag på att balansplattan kanske skulle komma till heders igen. Man kan ju testa flera olika saker. Sömnen är så oerhört viktig.
Kära, kära Cicki! Jag förstår så väl varför du har jobbigt både med sömnen och med axlarna. Önskar jag kunde hjälpa dig! Men det enda jag kan göra är ju att skicka en kram...men en stor värmande sådan!
Jag har också fått tillbaka mina sömnproblem, och om de inte löser sig snart måste jag nog flytta till eget rum...för stackars maken drabbas av mig!
Tack och lov har jag ett knep och det är att somna framför tv:n. Måste då se en lagom engagerande film...precis så spännande att den tar mina tankar från problemet, men precis så sövande att jag somnar eftersom jag inte längre tänker på de som håller mig vaken. Många romantiska komedier blir det just nu. Häromnatten avverkade jag 5 stycken ;)
Kram
Trebarnsmamman: Ja, vi är väl i ganska liknande sits just nu. Somna framför TV:n är inte riktigt min grej. Det händer ytterst sällan, hur trött jag än är. Vi får testa olika knep få se om det hjälper.
Tack för att jag genom att läsa det du skriver får det bekräftat! Jag har precis likadant! Inge pengar och dålig sömn. Gissa om man mår ruttet! Nu tycker min läkare att den här rehabiliteringen kanske inte var så bra. Tanken var att jag skulle arbetsträna för att komma till ett jobb. Som skulle ge mej pengar. Som skulle ge mej FRID och SÖMN! Men arbetsförmedling och försäkringskassa slår ifrån sej! Det handlar inte om det, det handlar om att utreda min arbetsförmåga! BINGO!
Charlotte: Det är en ond cirkel det där. Hoppas det ordnar sig för dig snart så du slipper hålla på så här.
Kärlek och surdegslimpa räcker långt, men tyvärr inte alltid ända fram. Jag kan inte säga att jag känner igen mig, men jag kan förstå stressen och frustrationen du känner. Jag läser din blogg och ser hur du kämpar.
Skickar en styrkekram genom cyberrymden!
Camilla: Styrkekramar är aldrig fel. De hjälper till mycket för att man ska orka lite till. Inatt har jag faktiskt sovit förhållandevis bra. Bättre än på länge.
Skicka en kommentar