Vardagslyx

Hemgjord champinjonsoppa med nybakade fiberbulla och skinka. Senare till kaffet, hemgjort äppelkaka med vaniljsås.

Kan det bli bättre än så här?

Min mysgubbe

Alla som läst här ett tag vet att jag lever ihop med den nördigaste, den tokigaste, den knäppaste, den mysigaste och den underbaraste man som går att få. Jag talar självklart om Sambon. Han älskar att göra småbus och har så roligt åt det. Det är bara att erkänna att det har jag också.....:-)

Igårkväll satte jag mig vid köksbordet för att ta en liten kvällsmacka. Till mackan skulle jag läsa om kommissarie Rebus. Men det var något konstigt med boken. Texten var upp och ner. Ja; just det! Det var sambon som vänt på omslagspapperet och satt tillbaka det upp och ner. Kul!

Då flög fan i mig och jag tänkte att det här ska han inte få billigt. Så jag låtsades som ingenting. När jag gick förbi sambon, som satt i soffan, tittade han förväntansfullt på mig. Jag låtsades fortfarande som ingenting och frågade bara vad han tittade på. Han bara flinade tillbaka.

Jag satte mig vid datorn en stund innan jag skulle gå och lägga mig. När jag lagt mig i sängen så kommer sambon in i sovrummet och tittar återigen så där förväntansfullt. Då kunde jag inte hålla mig utan säger att jag vet vad han är ute efter. Då tittar han på mig och säger: "Visst är det tokigt när de trycker böckerna upp och ner." Så flinar han och går därifrån.

Då händer det. Jag får ett skrattanfall och kan inte sluta skratta. Så där ligger jag, mitt i natten och skrattar så alla magar och hakor hoppar. Jag säger bara en sak. Jag har det inte lätt som ska leva ihop med den där mannen resten av mitt liv.....:-)

Förskräcklingskassan

När jag ändå var på gång med mitt ringande, så tänkte jag att det gäller att smida medan järnet är varmt. Så jag ringde Försäkringskassan. Jag får restskatt varje år, så jag skulle be dem att dra mer skatt varje månad.

När jag kommer fram till Kundservice så blir jag upplyst av en telefonröst att det är 21 minuters väntetid och jag har plats 189 i kön. Redan nu ledsnade jag, men gav mig sjutton på att jag skulle klara detta. Jag använde mig av högtalarfunktionen på telefonen och la den på köksbordet. Med jämna mellanrum talade en telefonröst om för mig vilken plats jag hade i kön, samt hur många handläggare som servade. Ibland var det 40 personer, ibland var det 34 stycken och ibland var det 25. Det pendlade fram och tillbaka. De måste ha hög personalomsättning på det där stället!

Medan jag väntade hann jag sätta en deg, göra lite annat smått och gott, samt lösa lite korsord. Inget ont som inte har något gott med sig.

När jag äntligen kom fram så fungerade inte datasystemet!!! Nu skulle handläggaren göra en notering om att det skulle läggas in om de ska dra extra skatt. Det skulle ske på aprilutbetalningen. Tidigast!!!

Att göra-lista

Jag har en "att göra-lista" som hänger som en tjock blöt säck över mig. Det är inga hemska eller jobbiga saker på den där listan. De flesta saker handlar om att ringa lite hit och dit för att ordna upp saker. Men eftersom jag har lite telefonfobi så ser jag till att alltid hitta på andra roliga saker att göra på kontorstid. Att jag sedan inte kan ringa senare på dagen handlar ju om att de olika instanserna har stängt. Det är ju inte mitt fel.....:-)

Jag har en visdomstand som skall dras. Eftersom jag reagerar på adrenalin så är det problem när jag måste få starkare bedövning. Så min tandläkare skulle leta efter alternativ och dessutom konsultera min läkare om vad som var lämpligt. Detta var någon gång på senhösten. Jag fick en provisorisk lagning under tiden för att tanden inte skulle värka.

Om hon sedan glömt bort det här eller varför jag inte hört något, det vet jag inte. Tandläkaren står i alla fall på min "att göra-lista". Idag kom jag mig för att ringa. Jubel och applåder. Då är människan på sportlov!!!

Ein besserwisser

Vad gör man när man upptäcker att man blivit något man inte vill vara? Min mamma var en riktig "besserwisser". I hennes ögon klarade jag nästan ingenting. Jag lovade mig själv, när jag fick barn, att jag aldrig skulle bli sådan. Det har varit mitt rättesnöre.

Så jag blir mäkta besviken på mig själv när jag inser att jag håller på att bli likadan. En sådan som talar om för folk hur de ska göra och vara. Det är en egenskap som jag tycker hemskt illa om hos andra. Jag tycker ännu mer illa om det när jag upptäcker det hos mig själv. Jag är glad att min dotter vågade och ville tala om det för mig. Det vågade jag aldrig själv göra, mot min mamma.

Nu måste jag träna på att bita mig i tungan innan några grodor hoppar ur mun på mig.

Datoriserade spöken

Min dator är skum. Den har blivit det de senaste veckorna. När jag kommit upp på morgonen har den ofta slagit på sig själv. Trots att jag bevisligen slagit av den på kvällen. Ibland har den kommit till inloggningssidan, ibland är det bara en svart skärm som möter mig.

Dessutom vägrar den numera att "prata" med nätverket. Det innebär att jag inte kan skriva ut ett j-vla dugg. Det irriterar mig mycket. Allt jag vill ha utskrivet får jag maila över till sambons dator så han kan skriva ut det. Efter att betalat räkningarna idag fick jag lov att posta kvittensen över till sambons dator. Ggggrrrrrr!!!

Datanörden/sambon har naturligtvis tittat på alla möjligheter och omöjligheter som kan orsaka detta. Men han går bet och vi fattar ingenting.

Personligen börjar jag fundera på om vi inte har ett spöke som är väldigt nyfiken på datorer.......:-)

Buskatten

Idag är Elvis i onåd. Han har en vana att stå på skrivaren inne på kontoret och spana ut genom fönstret. Det är helt OK. Men ibland blir han ivrig och då ställer han sig med framtassarna i en blomkruka. Det får han INTE göra. Vi brukar säga till honom när han gör så. Då piper han ynkligt och tycker förmodligen väldigt synd om sig själv.

Idag hände det som inte får hända. Han ställer sig så och välter naturligtvis blomkrukan. Resultatet blev en massa jord på skrivbordet. Inte nog med det. Jag hade vattnat blommorna igår så naturligtvis var det vatten kvar i ytterkrukan. Som hamnade bland alla papper.

Nu är det ju så att sambon är inte bara tidsoptimist, han är även skrotsamlare. Ingenting får kastas. Det kan komma till användning någon gång. Eller inte! Eftersom skrivbordet var fyllt av gamla datorprylar och papper från artonhundra kallt, så avsa jag mig allt ansvar för detta. Det innebar att sambon/skrotsamlaren fick ta fram dammsugaren och genom torkning och uppsugning ta rätt på allt. För varje sådant här tillfälle så inser han att man kanske inte behöver spara på allt. Jag tror att konceptet kallas "Learing by doing".......:-)

Själv håller jag på att baka bagels och ska sedan klippa till spelkortstyg till en necessär. Så detta är vår lördag.