Nu känner jag mig riktigt nöjd med min dag. Jag tog mig en syfri dag för att hinna med lite annat. Det har jag verkligen gjort, både det jag planerade plus lite till.
Jag har betalat räkningarna (usch), vattnat blommorna, matat surdegarna, rensat och plockat ihop bland tyghögarna och varit på en promenad med sambon. Sist, men inte minst, så har jag röjt ur i klädkammaren. Jag var stenhård när jag provade alla kläder. De som kändes som "nja, jag kanske kan ha den ett tag till" åkte iväg. Annars brukar jag spara sånt ifall att......Nu är det en kasse som ska till loppisen, en kasse som ska omvandlas till något annat och två hemstickade tröjor som jag ska riva upp och sticka vantar och mössor av.
Det gladde mig extra mycket att jag fortfarande kan ha min fina mintgröna moccakavaj. Dessutom kunde jag fortfarande ha en brun, damig dress som jag tyckt extra mycket om. Den har jag ett kul minne med.
Jag skulle prata inför valda delar av socialdepartementet. Bengt Westerberg var socialminister och vi lobbade för det som så småningom kom att bli assistansreformen. Då bodde jag i Sundsvall så det var flyg som gällde. På den tiden bjöds man på frukost på planet. Naturligtvis så spillde jag ut kaffet. Jag hann hicka till och tänka att det var ju tur att dräkten var brun. Men en flygvärdinna räddade mig med några servetter så jag klarade faktiskt kläderna och slapp skämmas över min klumpighet......:-)