Lördagstankar

Nu har jag kommit igång med syendet igen. Det känns bra. Idéer sprutar fram i huvudet. Några beställningar finns. Ett par av dem är extra kul utmaningar. Jag mår så bra när jag får hålla på med sånt.

Tyvärr dyker det ju upp måsten också så igår blev det lite dammsuget. Tankarna far också till hur vi ska göra med Totte. Han går i sin egen lilla värld, äter, sover och skiter. Precis som en kattunge eller baby. Vi misstänker att han inte hör något, för han reagerar inte när vi kallar på honom. Vi funderar också över hans syn och hans luktsinne. De sinnena verkar inte heller fungera som de ska.

Vi tröstar oss med att han verkar inte ha ont och han är kontaktsökande. Hur gör man då? Hade han varit en människa så har det varit självklart att han ska få leva vidare. Nu är han inte en människa utan "bara" en äldre kattherre. Det är svårt att veta vad som är bäst för honom.

Tankarna kretsar också kring de andra svåra sakerna. Det är nu bara en månad kvar tills flytten blir av och vi står maktlösa. Jag är glad i alla fall att tankarna kan kretsa kring sömnaden. Sambon flyr in i släktforskarträdet. Allt för att slippa tänka på det jobbiga.

Ledsen, arg, besviken och orolig.

Nu när vi är ensamma igen så kommer tankarna tillbaka, de vi försökt förtränga. Vi pratar om det och vi känner likadant.

Vi är ledsna för att bonussonen ska ta sin familj med sig och flytta till södra Danmark.

Vi är arga över orsaken till denna flytt, som i grund och botten är en flykt från den verklighet de själva skapat.

Vi är besvikna, att vi inget fick veta förrän allt var bestämt. Vi fick veta det bakvägen. Vid konfrontation fick vi veta att de undanhållit oss sanningen, just för att de visste hur vi skulle reagera!

Vi är otroligt oroliga, för vi tror inte att detta kommer att gå bra. Inget jobb är ordnat, ingen lägenhet är ordnad. Hur ska Ebba och Amadeus reagera? Kommer man att kunna hålla sams, när man upptäcker att ingenting blev bättre? Det kanske till och med blir sämre, på många sätt och vis.

Så om jag kommer att vara lite låg av och till här på bloggen så är detta orsaken. Varken jag eller sambon vet hur vi ska hantera detta. Vi vet att det skapar en massa känslor inom oss. Vi pratar mycket om det, men vi är helt maktlösa. Det är deras liv och det kan vi inte styra. Vi kan bara vara oroliga för hur det ska gå.

Ensamma igen

Japp, då har dottern och svärsonen farit. Strax innan de ska gå, frågar den kontrollerande mamman: "Har ni kommit ihåg allt?".
Dottern svarar: "Ja!"
Mamman: "Mackorna i kylen också?"
Dottern: "Näää!"
Tänk vad mammor är bra att ha. Även om mammor också drabbas av glömska ibland.

Nu ska livet återgå till det normala här hemma. Men först ska vi plocka undan täcken och kuddar, ställa till möblerna ordentligt, plocka med tvätten och läsa olästa blogginlägg. Det får bli lättlagat ikväll, typ fiskbullar. Imorgon är det tvättstuga och allt är som vanligt igen.

Västerbottenpaj

Här kommer receptet på Västerbottenpaj. Det är hämtat på recept.nu.

Den blev jättegod. Nu hade jag riven lagrad prästost i frysen. Jag kan ju inte säga att det gick lika bra eftersom jag aldrig gjort Västerbottenpaj tidigare. Jag kan däremot säga att det blev väldigt gott med lagrad prästost.

Smaklig måltid

Tji fisketur

Vädrets makter är inte riktigt med oss den här omgången av dotterbesök. Hon har ju beställt en fisketur. Vi har inhandlat ett nytt metspö istället för det som gick sönder förra året. En ny haspelrulle har inhandlats för att vi skulle ha tillgång till fyra spön.

Ungdomarna kom i fredags. På lördagen var de själva ute med kompisar, igår blåste det och idag regnar det. Imorgon åker de hem.

Men inte deppar vi för det. Nu har vi bestämt att vi ska äta kräftor ikväll. Ungdomarna ska åka ner på stan och köpa lite vin och öl. Sambon och jag ska gå till återvinningen, för den håller på att svämma över. Vi ska inhandla de ingredienser som fattas till kvällens fest. Jag ska sedan göra en stor västerbottenpaj, en chokladtårta och sallad. Voilá, så är maten fixad.

Inte kan man låta vädret förstöra ens humör. Dottern ska sedan få klippa till mig. När hon klippte mig sist så blev det olika långt på sidorna. Det ser lite märkligt ut. Så det ska justeras.

Slappardag

Idag var det tänkt att vi skulle fiska. Men det blåste för mycket, för att vara roligt. Så vi har slappat. Svärsonen har tittat på friidrottsVM och sambon suttit vid sin älskade dator. Det är släktforskning för hela slanten nu för tiden.

Dottern och jag har rotat runt bland alla tyger. Jag ska sy en solklänning till henne. Jag sydde en åt mig själv förra sommaren. Den ska hon låna nu när de snart åker till Turkiet. Så hon kom på att jag kan ju sy en likadan åt henne så hon får en alldeles egen. Det är även egen design på mönstret, sytt efter min egen kropp.

Jag blir lika glad varje gång jag får lyfta och titta på mina tyger, fundera lite vad jag ska göra av dem och pussla ihop olika tyger till en helhet. Det har vi gjort idag. Dessutom somnade jag på min Yantramatta och sov så hårt så jag var virrigare i bollen än vanligt, när jag vaknade.

Nu sitter jag här och väntar på att maten ska bli klar. Det är dotter och svärson som står för matlagningen idag. De har varit ner på stan och handlat lite ingredienser. Det ska bli mumsigt att få sätta sig vid ett dukat bord och bli serverad, även om det är hemma i ens eget kök.

Fikus Robusta

När jag för tolv år sedan var nyskild och hade flyttat till eget boende, köpte jag en fikus på Ica. Ett sådant där billigt köp, där man tänker att går det så går det. Man har inte förlorat en förmögenhet om blomman vissnar ner och dör.

Det gjorde inte denna fikus, dog alltså. Istället så växte den och frodades. När jag så småningom flyttade in hos sambon så fick fikusen flytta med. Den hade då blivit ganska stor och till skillnad från andra fikusar så hade den grenat sig ordentligt. Den trivdes ännu mer i det nya boendet. Den fick stå ljust, men inte för soligt. Så den växte och grenade sig ännu mer.

Vi var oerhört stolta över denna vackra växt. Med jämna mellanrum flyttades den in i badkaret och duschades. Det tyckte den mycket om. När vi så småningom skulle flytta till där vi bor i dag, så flyttades fikus med varsamhet. Nu var den nästan i takhöjd så det var lite pyssel med att förflytta den. Den har trivts ordentligt även de senaste åren och för ett år sedan slog den i taket och orkade inte stå upprätt för egen maskin. Vi fick förankra den i ett rör på väggen.

Nu började jag fundera på om våra vägar skulle skiljas åt. Jag konfererade med sambon och han höll med mig. Så i våras, efter viss vånda, tog jag fram sekatören och gick lös på fikusen. Den klipptes ner i hanterbara bitar. Dessutom klippte jag av fyra grenar som jag satte i en vas.

Nu har de fått rötter och en ny liten fikus har blivit planterad. På skoj satte jag ihop alla fyra i en kruka. Nu ska det bli intressant att se hur den beter sig. Blir det en fikusbuske eller måste jag dela på dem? Det får framtiden utvisa.