Trött, trött, trött

Jag är genomtrött. Jag får väl skylla mig själv som har svårt att komma i säng på kvällarna. Varje dag lovar jag mig själv att jag ska gå och lägga mig tidigt eftersom jag är så trött. Problemet är bara att när väl kvällen kommer så piggnar jag till. Och då blir jag sittandes vid datorn efter att TV:n stängts av.

Idag ska jag börja sy julsaker. Men först ska jag fota det jag gjort de senaste två veckorna. Ett besök på Willys är även nödvändigt. Så vad vet man. Det kanske rent av blir en syfri dag idag. Jultygerna finns ju kvar även imorgon.

Duktiga sambon

Sambon skulle åka på loppis idag med äldsta sonen. Jag följde inte med för jag behövde sy. Dessutom har jag min vattengympa på torsdagar. Jag säger åt honom, att om han hittar något julrött tyg till foder, till mina julkassar, så skulle han köpa det.

Han kommer hem med en stor bit tyg. Exakt rätt färg och exakt rätt kvalitetet och han hade bara betalat tio kronor för det. Det kallar jag för väl utförd uppgift.

Då kan jag inte annat än jämföra med exet. Han hade, för det första, svarat att tyg fick jag köpa själv. Hade han, mot all förmodan, ändå åtagit sig uppdraget så har det blivit både fel färg och fel kvalitet. Helt enkelt för att han var så ointresserad av vad jag sysslade med.

Jag är en lycklig kvinna som äntligen hittat rätt man.

Dotterns ryggonda

Dottern ringde vårdcentralen igår. Där blev hon totalt nonchalerad. Hon fick ingen läkartid utan blev ordinerad Alvedon av en sköterska på telefon. Idag kan man läsa i DN att vårdcentralerna i Västernorrland är sämts i landet. Det gäller både privata och landstingsägda. Jag rekommenderade henne att åka upp på akuten. Där kan de i alla fall inte ignorera henne.

Uppmaning till hamstring

Igår fick jag och sambon några fina visdomsord från käraste Syster Yster. Jag delar gärna med mig av uppmaningen.

Hamstra kärlek, hamstra lycka, det kan staten inte knycka.

Oroad mamma

Pratade med dottern igår. Hon hade fått ryggskott. Det andra på inte alltför lång tid. Jag blir så himla orolig, att jag delat med mig av dålig rygg och skruttig kropp. Reumatism är ärftligt och fibromyalig räknas in i reumatiska sjukdomar enligt WHO:s klassningslista. Tänk om hon kommer att bli som jag. Min mamma hade ledgångsreumatism och enligt henne hade även mormor värkproblematik. Så det lovar inte gott. Hon är inte ens trettio år ännu och har haft två ryggskott.

Hennes sambo fyllde trettio igår och de hade haft fest i lördags. Hon har planerat länge för denna fest och längtat till att få göra detta för sin älskade sambo. När hon och sambons syster lade sista handen på dukningen i festlokalen smällde det till i ryggen. Så när alla andra var på fest och hade trevligt så låg mammas lilla skruttfia hemma i sängen och grät över eländet.

Jag försökte övertala henne att gå till läkare och be att få en ordentligt genomgång av kroppen och att man röntgar ryggen hennes. Men jag hörde hur hon bara svarade "jag ska" för att hon visste att det var det jag ville höra. Hon kommer inte att göra det. Det är jag helt övertygad om. Jag får nog peppa hennes sambo om att få iväg henne. Hans ord väger kanske mer än en orolig mammas ord.

Fan också......

Jultyger

Det blev en liten shoppingrunda idag. Sambon skulle på apoteket så jag åkte med ner på stan för att se om Hovleverantören fått in några fina jultyger för bra priser. De hade fått hem gardiner som var felsydda så jag fick fynda det för stuvpriser. Det var inte dumt. Det blev även lite lyxtyger som det ska bli lyxiga kuddfodral av. De går även att använda till ett eller annat klädplagg till sömmerskan.

Efter tygaffären så slank vi in på Stadium eftersom sambon behövde nya skor till vinter. De hade rea så man fick köpa tre och betala för två. Sambon fick vinterskor och gympaskor. Själv fick jag ett par vita och rosa gympaskor att ta fram till våren. Så lite tillfredsställelse har det blivit i shoppingnerven.

Cickis designblogg 1 år

Idag fyller min blogg ett år. Grattis till den och mig. Det har varit ett väldigt roligt år. När jag började var jag lite skeptisk över om detta var något för mig. Det var det tydligen. Året har gått väldigt fort. Jag har fått en hel del bloggvänner. Jag har lärt mig en massa och det har varit väldigt roligt att följa många olika människors öden och äventyr under detta år. Människor som jag aldrig skulle fått kontakt med om jag inte haft denna blogg. Tack alla ni, som har andra bloggar, för att ni vill dela med er av era liv.