Så går man

Det snöar och är halt ute. Riktigt ordentligt snorhalt. Vi behövde åka och handla. Det är inte så långt till Willys så vi tyckte att det klarar vi. Vilket vi också gjorde. Men det kunde gått illa. En gångtrafikant klev rätt ut i gatan framför oss. Sambon krypkörde i 20-30 km/h. Ändå bara gled bilen och han hade svårt att få stopp på den.

Sambon blev både rädd och arg så han vevade ner rutan och skrek åt gångtrafikanten att det var faktiskt halt ute. Hon svarade med att det var faktiskt ett övergångsställe. Det var det, men hon hade inte på något vis visat att hon planerade att gå över.

Jag är både bilförare och gångtrafikant. Som bilförare ska jag självklart stanna för en gångtrafikant som ska gå över vid ett övergångsställe. Så säger lagen och så säger sunda förnuftet. Men jag anser också att jag som gångtrafikant har ett eget ansvar. Bland annat för mitt eget väl och ve. Det är jag som blir skadad om jag blir påkörd.

Själv göra jag så att jag ser till att jag har någon form av kontakt med bilföraren, så jag vet att h*n har observerat mig, innan jag går över. Jag väntar också tills jag ser att bilen kan stanna i tid. Det kan ju faktiskt vara halt, som det är idag.

Statistiken säger att olyckorna vid övergångsställena ökat markant. Det var väl inte det man avsåg när lagen ändrades. Men det är inte så konstigt när gångtrafikanterna bara går rätt ut.