Två soldater

Bild lånad på AdLibris

Jag har läst en bok som är en riktigt stor käftsmäll och en körare i magen. Boken är så fruktansvärt bra att det gör ont i hela kroppen när man läser den.

Jag har läst samtliga kriminaldramor av Roslund & Hellström. Jag vill inte kalla dem deckare för de är mer än så. De tar en in i en verklighet man hört talas om. Nu låter de oss få vara  med. Alla deras böcker har ett stor samhällsengagemang och de vågar ta upp känsliga ämnen.

Den här boken handlar om gängverksamheten i våra förorter. Förorten som är i den här boken finns inte i verkligheten, men det är en stockholmsförort som styrs av gängen.

De två soldaterna är Leon Jensen och Gabriel Milton som är gängledare. Leon Jensen sitter i fängelse när boken börjar och man får följa planeringen på hur han ska fly. Senare får man följa flykten och hänsynslösheten och avsaknaden av empati för andra människors liv. Det är bara gänget, broderskapet, som är viktigt.

Man får också följa hur Gabriels flickvän tvingas smuggla knark till fängelset i underlivet, hur man "utbildar" tolvåringar till knarkkurirer och att gömma vapen och sprängmedel. Dessa tolvåringar som ser de äldre gängmedlemmar som idoler och förebilder. Där de känner att de blir sedda och uppskattade.

Gabriel vill till slut hoppa av när hans flickvän blir med barn. Men ingen får lämna broderskapet.

Det är en fiktiv roman, men med Husbykravallerna i färskt minne så känns den väldigt nära sanningen. Inte bara kraften i gänget, utan även att vissa får aldrig en chans till ett annat liv. De föds in i det.

Det jag känner att boken vill säga att det är vi som har ansvaret. Vi måste ge dessa unga en chans, att visa på att det finns möjligheter. Att man kan hitta en tillhörighet i andra miljöer.