måndag 21 mars 2011

Pust, vilken dag

Dagen började tidigare än vanligt här. Sambon skulle vara hos arbetsterapeuten klockan elva. Jag låg kvar i sängen efter att jag väckt honom. Jag hann inte ligga länge så ringde telefonen. Det var diakonissan i vår församling som ringde och frågade lite om vår fondansökan till säng. Vi pratade rätt länge och till slut bestämde vi att vi ska till henne i nästa vecka. Hon ska försöka hjälpa oss att söka fler fonder. Det känns bra.

Eftersom jag skulle vara hos distriktssköterskan klockan tre så tänkte jag att det är bara att dra igång dagen så kanske jag hinner göra något vettigt innan jag skulle gå. Sambon åkte iväg till sitt möte och jag ringde tandläkaren för att be om penicillinrecept. Hon hade en akuttid så hon ville kika i  min mun innan hon skrev ut receptet.

Ni som läst här länge vet att jag är stresskänslig som attan. Så jag fick tänka mig för så jag inte drog igång stressapparaten. Jag fick inte heller inta någon form av stimuli efter klockan elva. Varken kaffe eller cigarrett.

Jag ringde sambon vid tolv för att höra om han var på väg hem så han kunde skjutsa mig till käftis. Då visade det sig att han skulle vara hos arbetsterapeuten först klockan ett. Så han satt där och hade inget annat att göra än att vänta. Vem som missuppfattat tiden vet vi inte. Bara att det blev tokigt.

Jag är en tidsfascist och hatar att komma för sent. Ändå lyckades jag tänka fel så jag klev på bussen när jag borde suttit i tandläkarstolen. Jag fattar inte hur det gick till, men jag blir så här virrig när jag blir stressad.

Jag fick mitt penicillin och sedan kom nästa stressmoment. Världens kö på apoteket! När jag kom ut därifrån insåg jag att det var bara att åka direkt till vårdcentralen. Jag hade hoppats att hinna hem emellan. Nu kom jag tidigt dit istället och belönades med att få komma in lite tidigare. Efter en lång undersökning så visade det sig att allt var bra. Jag ligger på en låg kurva, men som inte är katastrofal. Det kan vara kopplat till fibron.

På hemvägen, som företogs med apostlahästarna, ramlade jag in på vår lilla Vivo och köpte champinjoner och rotselleri som det ska få bli soppa av ikväll.

Nu är jag hemma igen får äntligen dricka kaffe och ta en rök. Trött som en gnu men det kanske man ska vara på internationella sömndagen.

4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Bra om diakonissan kan hjälpa till, gott med soppa, trist med stress!
Vi tar omtag med penicillin mot halsfluss...

Christina sa...

Det där lät som en riktigt tröttsam dag.
Tidsstress är verkligen hemskt.
Hoppas ni får en dräglig tisdag!

AprilSus sa...

Oj! Jag blev nästan trött bara av att läsa om din dag och pulsen ökade av bara farten. Ja, sådana där dagar är långt ifrån vad man önskar sig.

Hoppas morgondagen blir lugnare.

Cicki sa...

Mångmamma: Nu är jag lugn igen....:-) Jag fick ett mycket positivt intryck av diakonissan. Vi bor ju nästan vägg i vägg med kyrkan så det blir en femminuterspromenad dit. Trist med att ni tar om halsflussen en vända till. Hoppas det blir ett slut på de eländiga sjukorna hos er.

Christina: Jag hoppas också det. Jag ska ta några fasteprover på morgonen men sedan blir det lugnt. Och på onsdagen får jag fikabesök. Det blir något att se fram emot.

AprilSus: Stress är hemskt. Så här lättstressad blev jag sedan jag fick fibron. Jag kopplar det till att min fibro bottnar i en utbrändhet.