Den här helgen har det varit festival i stan. Det var mycket bra artister, så sambon och jag bestämde oss för att göra stan osäker. Vi packade en fikakorg och drog iväg.
De vi helst ville lyssna på var Sven Zetterberg och hans bluesband. Han är en av den lilla stadens söner, men pendlar mycket mellan USA och Sverige idag. Han har spelat med de stora bluesartisterna både i USA och Sverige. Efter det skulle ytterligare två lokala artister uppträda. Det var Göran Wiklund och Jonas Holmberg som den här kvällen hyllade Motown och annan svart musik.
Ju senare på kvällen ju finare gäster brukar man ju säga så kvällen fortsatte med Nanne Grönwall och Amy Diamond. Vilka yrväder de var bägge två och sådant ös. Det var ju en kombination man inte kunnat tänka sig, men den stämde perfekt. De gav allt, bägge två. Där hade vi tänkt ge upp, men hur det blev så kände vi att vi orkade mer. Så kvällen avslutades med Brolle. Han var också helt fantastisk. Vi hade även träffat några goda vänner som också var där.
Det blev en toppenkväll. Vi åkte ner klockan sex. och var inte hemma igen förrän klockan var över ett. Man brukar ju säga att inget kalas utan kras. Det här blev en festival med fläskläpp. Mellan Nanne/Amy och Brolle behövde jag göra ett toabesök. Jag ville inte gå på en bajamaja så vi bestämde oss för att testa att gå till McDonalds. Helt plötsligt dyker jag på öronen. Jag hade snubblat på en grov elkabel. Två ungdomar rusar fram och undrar om de kan hjälpa till. Heder till dem. Sambon ser förskräckt ut. Vi säger till ungdomarna att det gick bra och jag reser på mig. Det kändes enormt pinsamt för jag tyckte det var "fyllkärringvarning" att ramla så där raklång. Jag ville skrika rätt ut att det starkaste jag druckit var svart kaffe.
Jag blev också rädd för att jag skadat tänderna. Jag hade nämligen slagit i ansiktet. Men jag hade nog änglavakt, för de enda bestående men jag har idag är att jag är sönderskrapad på ett knä, skrapsår på näsan och en liten fläskläpp. Höger lillfinger gör ont men är varken brutet eller stukat, bara ömt. Jag fick nog en chock för jag mådde dåligt resten av kvällen. Jag frös och skakade och kände mig alldeles darrig. Man känner att man varit ut och roat sig, kan man säga.
En trio med humor
1 dag sedan
15 kommentarer:
Ojojoj, lät som en trevlig kväll så när som att du stöp på ända. Känns så nesligt när man gör så, men viktigast är ju att du inte bröt dig! KRAM
Trebarnsmamman: Det kunde ha gått riktigt illa. Jag hade verkligen riktigt tur.
En himla tur att inte tänderna fick ta stryk! Jag förstår dig precis, det är hemskt att ramla i andras åsyn. Tillräckligt att göra det ensam...
Visst blir man chockad av en oväntad smäll!
Bloggblad: Just framtänderna känns ju extra viktiga eftersom de påverkar utseendet så mycket. Det är ju inte heller gratis i fixa till det. Jag blev verkligen rädd. Det känns lite grand i dag också, den där tanken om att det kunde gått värre.
Tur att det inte blev värre! Själv var jag ett föredöme för hela den svenska befolkningen och gick och lade mig innan midnatt och hoppade upp runt sex på söndagsmorgonen. Igår gick jag och lade mig vid tio. Och klev upp halv sex. Fortsätter det så här hinner jag inte gå och lägga mig förrän jag ska upp igen. ;)
Shirouz: Det var värst vad duktig du blivit. Jag sa faktiskt till M att nu skulle Shirouz varit här. Det var när Sven Z spelade. Du hade njutit för fulla muggar.
Oj jösses. Trist med ett sånt platt fall under en annars trevlig kväll. Pinsamt att ramla raklång, men huvudsaken att det inte gick värre ändå!!
Usch vad jobbigt, men verkligen tur att tänderna höll och att skadorna inte blev värre!
Fläskläppar är ju modernt nuförtiden, nu kan du känna dig som Victoria Silvstedt en vecka ;)
Annika: Det är fruktansvärt pinigt att ligga där. Kvällen var trevlig trots fallet så nu när det gått någon dag så känns det nästan som en kul grej att stå på öronen så där.....:-)
Christina: Jasså har Vickan också undersökt backen. Jag har noll koll på sånt.....:-) Jag är otroligt tacksamt att det gick som det gick. Det hade inte varit kul att skadat tänderna. Då hade arrangörerna fått veta att de levde, eftersom det var två klantigt dragna elkablar som orsakade alltihop.
Oj! Ja, usch, det är så pinsamt att fara på näsan så där. Vilken himla tur att du inte slog dig värre ändå! Hoppas du hämtat dig idag.
Det är kul med festivaler när det är någon man gillar som uppträder. Sen kan man ju bli glatt överraskad också över andra uppträdanden. Det är skoj!
Kram!
Cicki: Det var ett misslyckat försök att muntra upp dig, jag tänkte på såna där läppförstoringar en del gör nuförtiden ;)
Kram!
Cina: Det var en mycket trevlig festival och Nanne var mycket bättre än vad vi trodde. Pinsamt är ordet, sa Bull.
Christina: Inte fattade jag det. Ibland tar det tid innan tioöringarna trillar ner. Den här gången trillade de inte alls......:-)
Jaa, bluesen hade jag säkert tyckt om :) Duktig vet jag inte om jag har blivit, hösttråkig däremot... Men det går nog över. :)
O vad jag känner med dig..finns inget värre än o falla pladask sådär..ont gör det o pinsamt e det o alla tittar..sen e man ju så sabla skör redan att man faktiskt inte klarar såna äventyr såbra.. Tur att det gick bra ändå o du klarade dig undan med mindre blessyrer..
Engelsson: Jag är mest förundrad över att jag inte landade på min vänstra armbåge. Det brukar jag nämligen göra så den är sönderslagen flera gånger och numera full av brosk. Jag har problem med mina fotleder som viker sig stup i kvarten. Läkarna är förundrade över att jag aldrig brutit mig. Starkt skelett kanske. Eller mycket fläsk som skyddar.....:-)
Skicka en kommentar