Det är nog inte lätt att bo ihop med mig. Jag är ju en impulsiv känslomänniska som gör vad som faller mig in. Idag höll jag på att frosta av lilla frysen. Det gäller ju att passa på när det är kallt ute. Allt är nästan klart och jag ska bara torka ur den innan jag slår igång den. Då ringer det på dörren. Sambon står i köket och jag ser paniken i hans ögon. Han har nämligen bara kallingar på sig. Men jag gör ju som jag brukar, stövlar på och öppnar dörren.
Där utanför står min "vän" Janne ifrån Jehovas vittne. Han brukar ringa på ibland och surra bort en stund. Vi brukar prata om det mesta och väldigt lite om religion. Janne brukar avsluta med att ge mig Vakttornet och Vakna. Jag är helt övertygad om att han vet att jag lämnar det direkt i pappersåtervinningen. Idag hade Janne sin fru med sig. Hon var jättetrevlig så vi pratar bort en stund där i dörrhålet. Det blev säkert en halvtimme innan de går igen.
När jag går ut i köket så ser jag sambon står och trycker i ett hörn. Min fråga direkt var ju: "Har du stått här hela tiden?" Ja, det hade han. Han kunde ju inte gärna kuta förbi i hallen i bara kallingar medans Jehovas vittne står utanför och kollar.
Han har det inte lätt den stackars sambon. Själv dog jag nästan av skratt.
Utflykt till våren
5 minuter sedan
7 kommentarer:
Ha ha, stackars Mats...och så hänsynsfull!
Här hemma har vi en liknande konstellation ;)
Jaaaaa, honom är det synd om!
Christina: Han går jämt så där klädd så jag brukar för det mesta ta hänsyn till att han ska hinna få på sig kläderna. Men vi väntade inte besök så jag trodde det skulle bli något snabbt.....:-)
Moster: Han har ett rent h-vete....:-)
Tack för skrattet. Är han prydd lille Mats? hoppas det inte drog kallt från dörren, för det är rätt kallt i trapphusen nu och kalldrag är inte nyttigt, är man lättklädd blir man fort nerkyld
Biggan: Egentligen är han inte pryd. Han är mer noga att visa sig välklädd och det är man ju inte i kallingar....:-) Det drar inte mycket på åttonde våningen kan jag säga.
Hahaha!! Stackars sambon :-).
Min gubbe bryr sej inte fast folk ser honom i bara kallingarna. Han brukar gå ut och hämta tidningen klädd i långkalsonger. I början tyckte nog grannarna att han var lite konstig men nu har de vant sej :-). Och jag har slutat skämmas över honom för länge sen.
Annika: Jag kan också tycka att det inte har så stor betydelse om folk ser honom i kallingarna. Det är ju inte onaturligare det än att springa omkring i badbyxor.
Mångmamma: Eller hur....:-)
Skicka en kommentar