Idag gick sambon och jag iväg med det sopsorterade till återvinningsstationen. När vi var klara där så gick vi vidare till vår Vivobutik. Vi skulle köpa buteljvatten, kattmat och gul lök. Det var sådant vi inte orkat släpa på bussen vid veckohandlingen i fredags.
När vi står i kassan och ska betala så har jag ingen plånbok i handväskan. Nu har jag en säckig handväska, modell större. Men hur jag än letade så fanns det ingen plånbok. Jag kände hur svetten bröt fram när jag säger att jag inte hittar den.
Vi började fundera vad som hänt. Jag hade slarvat med att stänga den så tanken till att den norpats kändes inte helt otrolig. Kassörskan var medkännande. Hon ställde undan kassen med våra varor och sambon gick hem för att leta. Själv skulle jag leta i butiken och vid återvinningen.
Det snurrade massor med tankar i huvudet. Hur spärrar jag allt? Måste jag fixa nytt körkort? Kan de ta ut pengar på vår reserv, Ica-krediten? Allt for fram och tillbaka som en karusell i mitt huvud. Mobilen ringer. Det är sambon. Han hittar inte plånboken hemma, säger han. Jag blir alldeles matt. Jag hade ju hela tiden hoppats att den skulle ligga där, även om jag inte kom ihåg att jag tagit ur den ur väskan. "Vänta", säger han, "den ligger i din jackficka."
Lättnaden blir så total så jag känner mig nästan svimfärdig. Snart kommer han tillbaka och vi kan lösa ut varorna och gå hem. Jag är så glad att sambon är som han är. Inte en kommentar om virriga och struliga kärringar. Det enda han sa var att han fått en rejäl omgång med motion. Och det sa han med ett skratt.
Bara den dumme är inte rädd
5 timmar sedan
12 kommentarer:
Åh, jag var med om nåt liknande en gång - jag stod vid bankautomaten och skulle ta ut pengar, visserligen hade jag plånboken med mej men bankkortet var borta. Jag fick panik och ringde hem och undrade om Håkan hade tagit mitt bankkort - varför i hela friden skulle han ha gjort det egentligen?!. Men jag var så stressad så det var det enda jag kunde tänka mej, att han hade lånat det. Jag cyklade hem i en rasande fart för att leta efter bankkortet, och strax innan jag var hemma kom jag på var det fanns: i min andra plånbok, den lilla som jag använder när jag inte har nån väska med mej. Jag hade haft den plånboken och sen glömt att flytta tillbaks bankkortet till min vanliga plånbok. Puh, vilken lättnad :-). Men hjälp, vad uppjagad jag hann bli!
Det där är hemskt, vi har väl alla varit med om det nån gång! Plånboken borta, svetten lackar, alla problem som radar upp sig ...
Jätteskönt att det löste sig!
Annika: Det är hemskt. Man blir dessutom så orationell i sitt tänkande att det inte funkar.
K-häxan: Fy vad det är gräsligt. Har varit med om att tappa plånboken en gång. Den gången var det en ärlig människa som hittade den och jag fick tillbaka den utan problem.
Vilken pärs du gick igenom. Har inte själv tappat plånboken, men maken gjorde det en gång. Känner igen alla tankar som far genom huvudet vad man måste göra. När vi kom hem ringde telefonen. Plånboken hade hittats av två grabbar som lämnat in den på Domus. Bara pengarna (400 kr) saknades, men vi var tacksamma att slippa besväret med att spärra och skaffa nya kort.
Metta: Ja, det var svettigt. Vilken tur ni hade att grabbarna var (halv)ärliga och lämnade in den. Det kan vara värt 400:- att få tillbaka resten i vanligt skick.
Ngt liknande hände här 23 december 2007. I kom hem 22.30 med andan i halsen och sa att han tappat sin plånbok. Trots att han sökt igenom hela bilen, en stooor amerikanare, fanns ingen plånbok att finna. Han hade tankat och handlat sedan "försvann" den. Han var helt övertygad om att den trillat ur fickan när han satte sig i bilen. Vi åkte runt halva länet och kollade på parkeringar och på bensinmacken, så det hann bli julafton innan vi kom hem. Då tittade jag bakom förarsätet och såg något konstigt som fastnat bakom ryggstödet. DÄR satt hans plånbok inkilad mellan ryggstödet och sitsen. Gissa vem som sov gott den natten!!! Det är konstigt, det är alltid mamma som hittar försvunna saker!!
Kram
KB
Jisses en sån rysare..hej förresten jag snubblade in här via Cina..
KB: Jag kan ju inte köra med att mamma hittar allt, i alla fall inte den här gången. Fast annars är det nog mest så. Då var väl I glad att mamma fanns. Fast han är ju mammas pöjk ändå.....:-)
Engelsson: Välkommen. Jag har sett dig skymta hos Cina och andra gemensamma bloggar och tänkt hälsa på dig. Nu hann du först....:-)
Ja, det var en kuslig stund jag hade när jag gick där och letade. Tur att den låg hemma.
Ja du....dessa plånböcker..! Glad att det löste sig i slutändan...
Varm kram
Deercat
Cicki, du har så rätt, han är mammas "pöjk", liksom de två andra! Mammas "lille" gosse var hemma idag, och det är numera ca 15kilo mindre gosse att krama om!
Kram
KB
Jag kan se Mats ansikte med hans flin o blick när han lämnar plånboken till dig. Skönt att NI hittade den, för det är jobbigt när de försvinner och man ska spärra en massa saker och skaffa nytt körkort och bankomatkort och allt skit man har i plånboken.
Terapeuten: Jadu, kan man skylla på ålder och minne, tro?...:-)
KB: Oj, har han gått ner så mycket i vikt?
Biggan: Han var nog lika ängslig och svettig som jag. Och lättad när den kom till rätta....:-) Det var ju det där jobbet jag såg framför mig. Som vanligt fanns det inga kontanter i den och väldigt lite kvar på korten så det var inte det värsta.
Skicka en kommentar