torsdag 10 januari 2008

Något ljusare idag

Världen är något ljusare idag. Kan det vara den underbara solen som tittat fram. Igår när jag ringde försäkringsbolaget så kom jag till en jour eftersom klockan var mer än halv fem när jag ringde. Där fick jag veta att en handläggare skulle ringa mig idag och diskutera hur vi skulle lösa bilskadan.

Jag la både mobil och vanlig telefon vid sängen ifall de skulle ringa redan klockan åtta. Halv elva klev jag upp och då hade inget försäkringsbolag ännu ringt. Jag gjorde mina vanliga morgonbestyr och hamnade så småningom vid symaskinen. Så ovanligt. Där sydde jag klart det sista lönnlövet till C. Hoppas hon blir glad och nöjd när hon får dem. Sedan började jag klippa till tyg och mellanlägg till en ny burk. Vid tretiden var jag hungrig och åt min lunch. Det är bara att konstatera att mina tider ser inte ut som normala människors tider.

Efter det så kände jag att jag höll på att ilskna till över detta försäkringsbolag som ännu inte ringt. Så jag ringde upp själv och blev kopplad till den som blivit utsedd till vår handläggare. Som tur var så bet jag ihop om min ilska och var den trevliga kunden i telefonen. Blev trevligt bemött tillbaka. Vi resonerade lite fram och tillbaka och kom fram till att vi tjänar på att enbart ta ut glasskadan på försäkringen, köpa låset själv och fixa att någon hjälper oss att sätta dit det.

Så nu har vi lämnat bilen, får tillbaka den imorgon eftermiddag och det kostar oss tusen kronor. Låset kostar bara några hundralappar plus någon hundring till vår kära lilla bilmek när han sätter dit det. Det känns ändå förhållandevis hanterbart.

En tanke jag fick, om det nu var några sysslolösa ungdomar, var att om de kommit upp till oss istället så hade det blivit billigare och mindre tjafsigt om vi bjudit dem på bio. Sambon var så arg att han skrev en ilsken insändare till vår tidning. Han har inte kunnat sova på hela natten för han blev så upprörd av det hela. Tänk om de som gjort oss detta kunde förstå vad de ställer till med.

2 kommentarer:

Hilda sa...

Ja tänk om de ändå förstod. Det hela låter i alla fall som det blir lite lindrigare än väntat. Jag brukar också skriva insändare till tidningar när jag är arg. Sen när jag väl fått det ivägskickat så känns det på något konstigt sätt bättre...

Cicki sa...

Det är alltid bra att skriva av sig. Det känns som jag på något vis lagt det här bakom mig redan. Det går inte att göra något åt och då orkar jag inte lägga någon mer negativ energi på det hela. Det är nog rätt bra att man är sån...:-)))