Jag kanske måste skynda mig att lägga ut ett Valentin-inlägg innan klockan blir 24 och datumet blir 15 februari. Sambon och jag har bott ihop i drygt åtta år. Vi hade känt varandra i fyra dagar när han friade och jag svarade ja. Så det var ett förhållande som gick med stormsteg. Stormigt har det även bitvis varit eftersom vi är ganska hetlevrade bägge två. Vi har haft en hel del rester från tidigare liv att slita med. Trots detta har vi alltid varit övertygade om att vi älskat varandra och att det är vi som ska leva ihop resten av livet. Men nu har vi kommit till ro och har det väldigt lugnt och skönt. Man kan nog säga att vi har alla hjärtans dag året om. Vi pussas och kramas så fort vi har chansen, som några tokiga tonåringar. Vi kanske inte är lika stormigt förälskade längre men kärleken har vuxit till det där vardagstrygga, fantastiska som man längtar efter när man är ung. Det är tur att det inte är kört bara för att man kommit upp lite till åren.
Vår första Alla hjärtans dag så var han så himla romantisk så jag höll på att dö. Han hade mailat till Lugna Favoriter och skickade en hälsning via radion om hur mycket han älskade mig. De läste upp hälsningen och spelade vår låt som är Det vackraste. Sedan fick vi åka in till radiostationen och hämta presenter. Alla som fått sina hälsningar presenterade i radion fick göra det. Jag har för mig att vi fick tre romantiska filmer på VHS, en ask gelehjärtan och ett antal presentkort till olika ställen. Ett presentkort har jag fortfarande kvar. Det var till en klädbutik som har så dyra kläder att jag inte ens haft råd att handla där även om jag utnyttjar presentkortet.....:-)