Uppdatering av livet

Idag satt jag och bläddrade bakåt i bloggen. Jag letade efter några bilder. Hamnade då på ett inlägg från 31 juli 2011. Växellådan hade precis pajat på bilen och livet var nattsvart. Som tur var så räddade dottern och svärsonen oss då med att låna ut pengar till oss. Då levde vi ur hand, i mun, som man brukar säga. Varje dag var en kamp och en rädsla för att allt skulle gå åt skogen.

http://cickisdesign.blogspot.se/2011/07/drommar.html

Idag kan jag summera hur det gått för oss. Åtminstone till dags datum. Allt förändrades i februari förra året då sambon äntligen, efter flera års kamp, fick klart med sitt sjukbidrag. Vi blev inte rika, men nu behöver vi inte ha ont i magen för vad som ska hända.

Igår gjorde jag räkningarna, som jag kallar det för. Jag sätter mig alltså och gör en lista på alla räkningar som ska betalas under månaden. Lägger ihop vår gemensamma inkomst och drar utgifterna från den. Då är det enkelt att se vad vi har kvar att röra oss med. Igår blev det faktiskt nästan sjutusen över när räkningarna är betalda. Det är mycket pengar för oss. Då har jag ändå räknat med att två tusen ska sättas in på Ica-kontot och Nordea för att betala av på Ica-krediten och för bilen. Det finns även en slant på sparkontot, som stadigt växer. Inte med så mycket i taget, men ändå.

Behovet av förnyelse i hemmet behövs fortfarande. Det blir så när man länge levt på marginalerna. Den gamla tjock-tvn kan gå sönder när som helst. Till vintern behövs nya vinterdäck. Soffan är trasig både i ramen och skinnet. Bilen kan gå sönder och något annat oförutsett kan hända. Men det känns inte längre som något oöverskådligt.

Nu har jag bestämt att vi ska unna oss ett Ikea besök till veckan. Varför? Jo, för att vi kan. Jag vill äntligen byta ut vardagsporslinet, byta ut lite papplådor i det kombinerade sy/sovrummet. Framför allt ska jag unna mig en liten trappstege, eftersom jag nu har så svårt att klättra upp på stolar när jag behöver upp i skåpen. Det är så när man är en tvärhand hög. Kanske vi även köper några nya lakan så vi kan kassera en omgång, som är extra mycket sliten.

När vi var i Sundsvall konstaterade vi att dottern får ensam ut lika mycket som vi får ut på två personer, varje månad. Dessutom har de lägre hyra än oss. Ändå är hon ingen höginkomsttagare. Socionomer är inte det. Jämförelsen gör att man lite proportion på hur vi lever. Och hur vi har levat.

Ändå känner vi oss så nöjda och glada. Tänk så bra allt ska bli när även Ica och Nordea fått sina pengar. Och sparkontot är påfyllt. Livet känns riktigt bra just nu.

Den händelserika veckan

Förutom allt jobb vi gjorde så hände det även några andra saker när vi var i Sundsvall. Efter bara någon natt så gick det ett stort hål på gummimadrassen. Som tur var hände det på kvällen innan vi la oss, så vi slapp vakna upp på ett hårt golv.

Det var bara att bädda i soffan. Ungdomarna har en bäddsoffa, men vi brukar få egen kuppe för att slippa det där med att bädda fram soffan varje kväll. Dagen efter var vi och köpte madrasslagning. Sambon lagade efter alla konstens regler och det verkade hålla. När jag ska flytta in min snarkapparat så går en av slangarna till den sönder. Då bröt jag ihop och storgrät. Jag är beroende av apparaten och samtidigt som jag var enormt trött och hade ont så var det droppen som fick bägaren att rinna över.

Nu var det inte den viktigast slangen som gick av, så jag kunde lösa det ändå. Det var bara det att jag fick inte fukt tillsatt under natten. Nu är ny slang beställd och jag hoppas den kommer idag eller imorgon.

Vi la oss denna kväll igen på madrassen och den här gången vaknade vi verkligen på golvet. Madrassen var tom på luft! Snabbt och tyst bäddade vi upp soffan och la oss där för att sova några timmar till. Det visade sig sedan att lagningen hållit, men att ventilen inte varit riktigt iskruvad.

Resten av veckan gick smärtfritt utan några större mankemanger. Men vi hade en hemresa också. Där hände det. På uppresan hade vi åkt ett skakigt intercity tåg utan byten. Nu skulle vi först åka med något som hette X-trafik och byta i Gävle. Därifrån skulle vi åka regionaltåg, sådana där dubbeldäckare som man kan se ibland.

Första tåget gick bra och vi satt jätteskönt. Jag sov mesta tiden och det enda som hände var att sambon puffade på mig när jag började snarka för högt. Själva bytet i Gävle gick också bra och vi hade tur att det var samma perrong, eftersom väskorna var tunga.

Vi klev på i första vagnen och satte oss tillrätta. När tåget startat så meddelade tågvärdinnan att alla obokade skulle sitta i vagn två. Vi hörde till den skaran, så det var bara att ta väskorna och traska vidare. I de där tågen är det nivåskillnader mellan vagnarna. Så vid första trappan nedåt rycker tåget till och sambon ramlar utför trappan. Med väskor och allt. Som tur var så gick det rätt bra ändå. Han fick ett litet sår i panna som enda skada.

Resten av den tågresan gick smärtfritt fram tills Stockholms central, där vi skulle byta till pendeltåg. Då var det min tur att ramla. Vi hade gått igenom spärren och skulle skynda oss uppför rulltrappan eftersom det skulle gå ett tåg bara några minuter senare. Sambon springer före med sina väskor. När jag kliver på rulltrappan fastnar resväskan som jag har i högerhanden. I den andra handen har jag väskan med snarkapparaten så jag har ingen möjlighet att ta tag i något. Jag rycks bakåt av väskan och snubblar bakåt med några steg. För mitt inre ser jag hur jag ramlar baklänges och slår mig rejält.

Som av någon outgrundlig anledning så återfår jag trots allt balansen och får väskorna med mig. Men jag är rejält uppskakad och rädd. Än en gång kommer tårarna. Det är tredje gången på samma vecka. Tröttheten och värken gör att "ledsentröskeln" är låg. Så när jag kommer upp för trappan så står sambon i tågdörren och är rejält irriterad på varför jag är försenad. Inte nog med det så gråter jag ju också. Något han verkligen hatar. Den sista biten av vår resa sker i total tystnad. När vi kom hem bad han mig om förlåtelse för sin irritation. Naturligtvis, han var ju också trött och sliten.

Ibland är det tur att det händer lite spännande saker. Livet skulle bli alldeles för tråkigt annars. Huvudsaken händelserna inte orsakar men, utan att man mer kan skratta åt det ett tag efteråt.

Om natten

Bildkälla Claes Grebenö

Glömde ju ge er denna vackra nattbild.

Lite Sundsvallshistoria

Bildkälla Georg Nordstrand

Bildkälla Georg Nordstrand

Som många av er redan vet så har jag mitt hjärta i Sundsvall. Nu har jag fått en fråga om jag kan lägga upp bilder hur det ser ut i Sundsvall med omnejd. Själv har jag inga bra bilder i datorn. De flesta bilder jag har är gamla pappersbilder som jag aldrig kommer mig för att skanna in. Nu är det så tur att jag är med i en grupp på Facebook som heter: "Du vet att du är från Sundsvall om......." Där har jag nu lånat lite bilder och ska försöka göra en berättelse om "min"stad.

Gustaf ll Adolf gav Sundsvall stadsrättigheter 1621. Självklart ska den gubben stå staty på torget.

1888 brann stora delar av staden ner. Det var efter det som den unika "Stenstaden" anlades. Man bestämde att det fick bara byggas stenhus i stadens centrum.

Bildkälla Sten Jonsson

Sundsvall var på den tiden en av Sveriges rikaste städer. Det var här de sk brukspatronerna bodde. De hade blivit rika på skog och sågverk. Naturligtvis ville man visa upp sin rikedom genom att bygga vackra hus.

Nu är jag patriot men Stenstan är nog den vackraste stadsbild jag vet.

Bildkälla Gun Mellgren Grip

Sundsvall ligger mellan två "stadsberg" och vid inloppet för Sundsvallsfjärden. Bergen heter Södra stadsberget och Norra stadsberget. Södra är det högsta och bägge bergen är utmärkta utsiktspunkter där man ser hela staden ligga nedanför.

Det här är Sveriges vackraste campus......:-)

Bildkälla Claes Grebenö

Det här är en gammal bild som visar inloppet. Förr gick färjor här mellan Sundsvall och Wasa. Men det är länge sedan nu. Vill ändå visa dessa bilder som visar hur staden vilar mellan bergen och även växer upp mot bergssidorna.

Bildkälla Gun Mellgren Grip

Den här bilden visar hela inloppet. Där byggs just nu en bro över fjärden där E4an drar fram.

På andra sidan sundet (i Skönsberg) bor min son. Han kommer få fin utsikt över den nya bron.

Bildkälla Georg Nordstrand

Den här vackra bilden visar Selångersån. Den rinner genom staden, från havet och västerut.

Nu är det mest stadsbilder och inte så mycket av den vackra naturen runt staden. Själv har jag en favoritvy. Om man kör E14 från staden mot Matfors, och på höjden före avfarten mot Matfors så brer sig skogarna ut mot västra Medelpad och mot Jämtland. Den vyn går inte av för hackor. (Selma, lovar fota när vi är upp i sommar.....:-) )

Balkonggöra

Det blev en väldans aktivitet här hemma idag. Jag började dagen med sjukgymnast och akupunktur. När jag kom hem la jag mig och vilade en stund, eller rättare sagt så sov jag en och en halvtimme.

Sedan fick både jag och sambon en massa energi. Våra kroppar har hämtat sig ganska bra efter förra veckans äventyr. Så jag satte igång att plantera på balkongen. Vi hade köpt penséer innan vi åkte och de behövde komma ner i riktig jord. Pelargonerna var väl sisådär men de fick följa med ut. Samtidigt öste jag ur en massa gammal jord ur balkonglådorna och bytte ut mot fräschare. Så nu får vi se om det blir några blomster.

Eftersom jag sölat rätt friskt så tog sambon över och dammsög ordentligt där ute. Nu är det riktigt fint. Visserligen ska det ut mer växter, men de står fortfarande på tillväxt. Det är chili, paprika och tomater. De får nog vänta till efter midsommar. Jag ska väl sätta lite örter också i det lilla växthuset som jag köpte förra året.

Det verkar bli en sommar i år också.

Shopping med sonen

Det var meningen att vi skulle ägna största delen av vår tid för att hjälpa dottern och svärsonen. Men sonen behövde också lite uppmärksamhet, så det gällde att fördela gracerna.

Förra sommaren när sonen var här hos oss var vi på Ikea för att titta på möbler till hans vardagsrum. Hans pappa skulle hjälpa honom att tapetsera och lägga nytt golv. Nu blev renoveringen försenad så det hade inte köpts några nya möbler ännu.

Dagarna innan vi kom upp blev renoveringen helt färdig. Det innebar att nu ville sonen köpa möbler. Det han valt tidigare höll på att utgå ur Ikeas sortiment. Jag hade kollat upp att det fanns kvar på centrallagret och att man kunde hjälpa oss att beställa på varuhuset i Sundsvall. Så på onsdagen var det sonens tur att få rå om sin mamma.

Jag började med att åka ut till huset och hjälpa till där i någon timme. Sonen slutade jobbet halv två så då stod jag utanför hans jobb och väntade. Vi drog direkt till Birsta. Soffan han tittat ut tidigare kändes i dyraste laget så vi skulle börja på Mio för att se om det fanns något annat och billigare alternativ. Jag tror vi provsatt varenda soffa i butiken. Kanske inte alla, men många var det. Det var fyra stycken som kändes extra intressanta. 

Vi drog vidare till Ikea där vi beställde två vitriner, ett skrivbord och en tv-bänk. Det visade sig att allt fanns på varuhuset så han skulle få det levererat till dagen efter, trots att det var Kristi Himmelsfärd. Det var perfekt för oss för då kunde jag hjälpa honom att ta emot det och kanske börja skruva ihop någon del.

Hemnes tv-bänk. Bilden är lånad från Ikeas hemsida

Den här serien är det han köpt. Den är så himla snygg. Vi provsatt också soffan han tidigare bestämt sig för. Men helt plötsligt kändes den inte alls lika skön och snygg. Så efter väl utfört arbete på Ikea åkte vi tillbaka till Mio. Då frågade sonen om han måste bestämma sig för en soffa denna dag. Som den auktoritära mor jag kan vara så svarade jag att det måste han. Helt enkelt för annars skulle han stå utan soffa i ett halvår till eftersom han har så svårt med att välja.

Vi hade som sagt var fyra intressanta objekt på Mio. Vi provsatt de igen, kollade mått och en del annat som kändes relevant. Till slut bestämde han sig för en. Så innan dagen var slut hade han köpt ett helt vardagsrumsmöblemang. Visserligen med sex veckors väntetid på soffan. Men ändå!

På torsdagen åkte jag till honom till tretiden. Det var då möblerna skulle komma. Budbilen var snabb. Vi behövde bara vänta i tjugo minuter.

Vi bestämde att jag skulle hjälpa sonen att skruva ihop tv-bänken. Den kändes mest akut. Resten kunde vänta tills vi kommer upp senare i sommar. Hur svårt kan det vara att skruva ihop en tv-bänk, tänkte jag. Egentligen var det inte speciellt svårt. Jag har lätt för att följa beskrivningar så det handlade bara om att vara metodisk. Men det tog tid, och det slet på kroppen. Jag höll på i sex timmar, nästan utan vilopaus. Jag ville få det gjort så fort som möjligt för att komma hem och äta gott tillsammans med den övriga familjen. Men det sket sig totalt. Klockan var över tio innan jag var färdig. Då var jag verkligen färdig. Jag hade stått, krupit, stått på knä, stått på stege (fråga inte varför) legat på rygg, suttit. Ja, använt varenda möjlig ställning för att få till det. Jag är faktiskt stolt över mig själv som klarade det. Även om det tog tid och jag hade ont precis överallt innan jag var klar.

 

I sommar när vi åker upp ska sonen och jag köpa mattor och lampor som passar till. Det får vänta så länge så vi ser hur slutresultatet blir innan vi gör den sista finishen.

Shopping, shopping, shopping

Det var inte bara städning, målning och tapetsering i förra veckan. Det förekom även en del shopping. Som ni vet så gillar jag det.

På lördagen och söndagen hade vi jobbat hårt i huset. Dottern och jag hade bestämt att vi skulle åka någon dag till Olssons tyger och shoppa loss. Hon ville att jag skulle sy några tröjor eller tunikor till henne.  

Jag  hade haft några Burda Plus med mig upp som vi bläddrat igenom för att få idéer. Dottern ville även åka på Ikea för att välja ut lite lampor och annat till nya huset. Vi började på Olssons. Jag älskar den affärens stuvavdelning. Oj vad vi fyndade. De två översta bilderna är dotterns tyger. De kommande är mina.

Förhoppningsvis räcker den här biten till varsin tröja till både mig och sambon.

Den här biten är också så fin. Det syns dåligt men färgen är en härlig blå mot vit botten.

Svart jeanstyg som jag ska sy smala jeans åt mig själv. Jag har kommit på att med riktigt smala jeans ser jag faktiskt smalare ut.

Det gröna är en tunn gardin jag hittade i Ikeas fyndlåda. Det ska få bli en storskjorta till mig.

Tisdagen startade jag och sambon med en loppisrunda. Han behövde pausa från tapetserandet. Dessutom skulle vi uträtta lite ärenden åt ungdomarna. Det behövdes lite kontakter, fönsterbrädor och annat smått och gott till huset. Vi var på två loppisar och fyndade så mycket att vi var tvungna att lämna en del grejer kvar som vi inte orkade släpa hem. Vi åker upp i sommar igen och då tar vi bilen istället för att åka tåg, som vi gjorde nu.

Den lilla löparen kommer att passa perfekt på vårt köksbord när jag tvättat och strukit den.

Det här tyget hittade jag i en brun/orange färgställning. Tyget är kvar i Sundsvall så jag har ingen riktig bild. Jag gillar det verkligen.

Det blommiga är ett kuddfodral som behövs tvättas och sprättas isär. Blir förmodligen en väska av något slag.

Jag ska byta ut en del av våra gamla muggar så de här två finingarna ska få ersätta några gamla.

Det verklige fyndet var de helt nya och oanvända kuddfodralen från Klässbols linneväveri. Jag har lånat en bild här eftersom fodralen är kvar i Sundsvall. Det är de två understa jag köpt. Jag gav 25:-/styck för dem! När jag tittade på Klässbols hemsida så tar de 850:-/st. Då ingår visserligen en innerkudde med dunstoppning. Men vilket fynd det känns som. Vi ska byta soffa till hösten eftersom den vi har nu spruckit i både ramen och skinnet. De här kuddarna kan bli jättefina då. Jag köpte även en skål från Tilgman´s. Jag har lite annat av dem och gillar deras grova stil. Sambon köpte en hel serie fotoböcker som blev alldeles för tunga att bära. Med bilen med oss nästa gång kan vi ju fynda ytterligare.

Bilden lånad från Klässbols hemsida