Vår semesterresa

Vi har haft tio underbara dagar uppe i Sundsvall. Vi åkte ju den femte. Började i Uppsala för att lämna Elvis hos pappa. Vi stannade och fikade en stund innan vi åkte vidare. Det blev även en kort fika/sträckapåbenen-paus i Tönnebro. Det är helt otroligt så snabbt det går att åka nu med alla nya vägsträckningar. Det tog tre timmar från Uppsala till Sundsvall och då är den korta femtonminuters pausen inräknad.

Igår när vi åkte hem så gick det inte fullt så fort. Stundtals så vräkte regnet ner som en grå vägg framför bilen. Det till och med kom en hagelskur. Så stundtals kunde vi inte köra fortare än sjuttio. Då var vi i alla fall glada att vi hade sprillans nya sommardäck på bilen. Risken för vattenplaning minskar ju radikalt då. Men hem kom vi i alla fall efter ett stopp i Uppsala för att hämta Elvis och där pappa bjöd på god fiskmiddag.

Uppe i Sundsvall har vi mest bara myst. Vi har ätit gott. Dottern och hennes man är så duktiga på att laga mat. Vi har bland annat ätit surströmming. Den kräver visserligen inte så mycket matlagning. Som jag har längtat surisar, så det var kanongott. Jag gjorde kroppkakor en dag för det stod på ungdomarnas önskelista, plus att de önskade laxpasta lagad av sambon. Så vi har verkligen delat på sysslorna.

På min födelsedag så var det en meny som inte gick av för hackor. Till förrätt var det rösti och löjrom med rödlök och creme fraiche till. Till huvudrätt blev det grillade lammracks. Och till efterrätt en underbart god jordgubbspaj med glass. Att jag därtill fick en overlockmaskin i present gjorde ju inte dagen sämre. Jag grät en skvätt över vilka underbara barn jag har.

Jag har gått upp ett kilo av de tidigare bortbantade. Men det tar jag snart igen. Däremot har jag kunnat dra in skärpet ett hål till, vilket känns toppenbra.

Vi har hjälpt sonen att städa igenom hans lägenhet ordentligt och tvättat täcken och kuddar till honom. Det är sådant som han själv har svårt att göra. Det känns bra att få göra en årlig genomgång och veta att han sedan får det lättare att sköta resten.

Vi har shoppat och vi har loppat. Har gjort både fina loppisfynd och reafynd. Pengar har rullat men ändå inte i någon katastrofal takt. Jag har köpt enormt fina tyger på Olssons tyger. Både till försäljning och till oss själva. Nu längtar jag efter att sy.

Idag ska jag packa upp all keramik vi loppade. Vi har fyllt en hel resväska med fynd. Jag ska även tvätta igenom loppistyger som jag fyndat. Tyvärr inga retrotyger utan det blir nog mest bomullsbyxor till mig själv, och till lite väskfoder.

Vi måste rigga om med mina sygrejer för att få dit en maskin till. Det kommer att bli lite knöligt. Bland annat åker den halvtrasiga stereon ut, som jag haft att lyssna på när jag sytt. Det får bli mobillyssning ett tag framöver tills vi kanske hittar någon liten behändig radio.

Hemma igen

Vi har varit i Sundsvall i nio dagar. Jag ville inte skriva om det innan. Jag har varit datorfri vilket har varit väldigt skönt. Det innebär att jag kommer att radera alla inlägg som ni har skrivit. Jag hoppas ni inte blir alltför sura på mig för det.....:-)

Den händelserika veckan

Förutom allt jobb vi gjorde så hände det även några andra saker när vi var i Sundsvall. Efter bara någon natt så gick det ett stort hål på gummimadrassen. Som tur var hände det på kvällen innan vi la oss, så vi slapp vakna upp på ett hårt golv.

Det var bara att bädda i soffan. Ungdomarna har en bäddsoffa, men vi brukar få egen kuppe för att slippa det där med att bädda fram soffan varje kväll. Dagen efter var vi och köpte madrasslagning. Sambon lagade efter alla konstens regler och det verkade hålla. När jag ska flytta in min snarkapparat så går en av slangarna till den sönder. Då bröt jag ihop och storgrät. Jag är beroende av apparaten och samtidigt som jag var enormt trött och hade ont så var det droppen som fick bägaren att rinna över.

Nu var det inte den viktigast slangen som gick av, så jag kunde lösa det ändå. Det var bara det att jag fick inte fukt tillsatt under natten. Nu är ny slang beställd och jag hoppas den kommer idag eller imorgon.

Vi la oss denna kväll igen på madrassen och den här gången vaknade vi verkligen på golvet. Madrassen var tom på luft! Snabbt och tyst bäddade vi upp soffan och la oss där för att sova några timmar till. Det visade sig sedan att lagningen hållit, men att ventilen inte varit riktigt iskruvad.

Resten av veckan gick smärtfritt utan några större mankemanger. Men vi hade en hemresa också. Där hände det. På uppresan hade vi åkt ett skakigt intercity tåg utan byten. Nu skulle vi först åka med något som hette X-trafik och byta i Gävle. Därifrån skulle vi åka regionaltåg, sådana där dubbeldäckare som man kan se ibland.

Första tåget gick bra och vi satt jätteskönt. Jag sov mesta tiden och det enda som hände var att sambon puffade på mig när jag började snarka för högt. Själva bytet i Gävle gick också bra och vi hade tur att det var samma perrong, eftersom väskorna var tunga.

Vi klev på i första vagnen och satte oss tillrätta. När tåget startat så meddelade tågvärdinnan att alla obokade skulle sitta i vagn två. Vi hörde till den skaran, så det var bara att ta väskorna och traska vidare. I de där tågen är det nivåskillnader mellan vagnarna. Så vid första trappan nedåt rycker tåget till och sambon ramlar utför trappan. Med väskor och allt. Som tur var så gick det rätt bra ändå. Han fick ett litet sår i panna som enda skada.

Resten av den tågresan gick smärtfritt fram tills Stockholms central, där vi skulle byta till pendeltåg. Då var det min tur att ramla. Vi hade gått igenom spärren och skulle skynda oss uppför rulltrappan eftersom det skulle gå ett tåg bara några minuter senare. Sambon springer före med sina väskor. När jag kliver på rulltrappan fastnar resväskan som jag har i högerhanden. I den andra handen har jag väskan med snarkapparaten så jag har ingen möjlighet att ta tag i något. Jag rycks bakåt av väskan och snubblar bakåt med några steg. För mitt inre ser jag hur jag ramlar baklänges och slår mig rejält.

Som av någon outgrundlig anledning så återfår jag trots allt balansen och får väskorna med mig. Men jag är rejält uppskakad och rädd. Än en gång kommer tårarna. Det är tredje gången på samma vecka. Tröttheten och värken gör att "ledsentröskeln" är låg. Så när jag kommer upp för trappan så står sambon i tågdörren och är rejält irriterad på varför jag är försenad. Inte nog med det så gråter jag ju också. Något han verkligen hatar. Den sista biten av vår resa sker i total tystnad. När vi kom hem bad han mig om förlåtelse för sin irritation. Naturligtvis, han var ju också trött och sliten.

Ibland är det tur att det händer lite spännande saker. Livet skulle bli alldeles för tråkigt annars. Huvudsaken händelserna inte orsakar men, utan att man mer kan skratta åt det ett tag efteråt.

Kort om resan

Som sagt var är vi hemma igen. Det var meningen vi skulle åkt hem i onsdags men tiden räckte inte till så vi fick köpa nya biljetter och förlänga vistelsen ytterligare två dagar.

Det har varit roliga, härliga, underbara och värkiga dagar. Jag har inte haft så ont på flera år som jag har nu. Jag tycker inte jag gjort så mycket egentligen. Det är nog det där intensiva hela tiden utan vilopauser. Dottern har sagt åt mig att jag ska vila, men då har jag känt mig onyttig när de andra håller på. Och då har jag också fortsatt ett tag till.

Det har hänt så mycket den här veckan att jag får nog berätta det i etapper. Sambon och svärsonen har tapetserat tre rum. Det har målats, städats, packats från lägenheten, diskats och plockats in i skåpen i huset och så vidare, och så vidare.

Det är ett fint litet radhus i ett lugnt, lite äldre område intill Alnösundet. Idag går själva flyttlasset och jag hade så gärna velat vara med då också. Men vi kommer att åka upp redan i juli igen, och då är ju allt på plats.

Nu har jag varit uppe en stund och är helt slut redan, så nu är det vila som gäller. Det kommer att få vara så ett antal dagar så att kroppen hinner återhämta sig. Det är sådana här gånger man förstår till fullo varför man inte längre är arbetsför.