Dagsrapport

Ur min synvinkel känns det rätt OK att det regnar idag. För något promenad är inte att tänka på. Möjligtvis en i sakta mak, i så fall. Vi får se hur vädret utvecklar sig under dagen. Just nu blir balkonglådorna ordentligt genomvattnade. Det är bra, då slipper jag det jobbet. Det gäller att hitta positiva vinklingar på det mesta......:-)

Jag tog mig för och ritade ett mönster igårkväll, trots allt. Och tog med upp alldeles själv från golvet, med hjälp av lite bänkstöd och liknande. Så idag ska jag sy. Jag ska sy en tunika åt mig själv av ett av tygerna jag fick när Ali kom från Ghana. Det är ett underbart vackert batikfärgat tyg i många färger. Väldigt afrikanskinspirerat. Kanske det blir en kjol till också. Jag får se hur det blir. Det är ju det där med tjockmagen också som man vill förvilla bort så mycket som möjligt.

Ont men glad ändå

Nu har jag sjukt ont i benen. Jag tar mig knappt över golvet. Men vad gör det, när jag är så nöjd med min tygröjning. Fast visst blir man lite less att varje grej ska straffas med värk.

Egentligen borde jag ligga på golvet och tillverka mönster. Men risken är stor att om jag hamnar på golvet så tar jag mig inte upp igen. I alla fall inte utan lyftkran.

Kanske ska testa ändå. Sambon kan ju få agera lyftare.

Två gympapass

Om det inte vore så att man som överårig räknas som vuxen så borde jag fått minst tjugofem vuxenpoäng för det jag gjort igår och idag.

Än en gång har jag rensat bland tyger och fixat i det kombinerade sovrummet/syateljen. Den här gången är det verkligen ordentligt gjort. Jag har gjort i ordning en blå Ikeakasse med handdukar och badlakan som Madde och Ali ska få. Två Willyskassar, en vanlig Ikeakasse plus en blå Ikeakasse är fulla med tyger som ska gå till loppisen.

Det var bra att jag fick så mycket fina tyger av Trebarnsmamman så jag var tvungen att ta tag i det här med tygerna. Så nu är det "bara" sju bananlådor, två tvättkorgar, en blå Ikeakasse och en papperskasse med tyger. Jag har fått bort två bananlådor, en blå Ikeakasse och ett antal papperskassar. Nu är det bara plastlådorna under sängen som jag måste rensa i. De står bra där de står så det får bli ett senare projekt.

Jag känner mig otroligt nöjd. Nu ska jag bara dammsuga där inne och sedan får det bli duschen. Det rinner om mig och kroppen värker rejält. Men vad gör det när man är så nöjd med sin prestation. Jag smet från promenaden idag, men det är nog kompenserat med råge. Det här var värre än två hårda gympapass.

PS. För alla som undrat så har jag gräddat bröden men inte smakat på dem. De ser ut som några brända knölar. Jag vet inte ens om jag vill smaka på dem. DS.

Bakstrul

Ibland blir det inte som man vill. Jag gick ut hårt idag med att börja röja bland sysaker och tyger. Det gick hur bra som helst. Men.......jag skulle baka också och där blev det bara tok. Jag skulle baka valnötsbröd, ett recept som jag nästan kan göra i sömnen. Trodde jag. Någonstans blev det fel. För mycket mjöl eller för lite vätska. Jag vet faktiskt inte vad jag gjorde fel. Bara att degen blev alldeles för kompakt. Den ska annars vara ganska lös. Eftersom det var mycket godsaker i så vägrade jag ge upp den. Det är både linfrön, solrosfrön och valnötter i den. Nu har jag försökt arbeta in mer vätska och ska låta den stå till imorgon. Sedan får det bli som det bli. Smaken lär vara densamma i alla fall.

Omplanering

Får redan nu revidera sommaralmanackan. Vi börjar sommaraktiviteterna den 20 juni med somrig lunch med goda vänner. Förhoppningsvis utan regn och i gröngräset. Hej hopp vad det här ska bli kul.

Sommaren är kort

Sommaralmanackan fylls på i en rasande fart. Det är besök av barn och utflykter som planeras för fullt. När det ena barnet åker hem så kommer nästa, slag i slag. Det känns både roligt och lite skrämmande. Roligt för att det är kul att umgås och hitta på saker. Skrämmande för att vi kanske inte orkar hela vägen.

Vi börjar lite försiktig med att fira Melinas treårsdag på midsommardagen. Sedan ökar det eftersom, för att kulminera med vår egen Sundsvallsresa i augusti. Vi får försöka ta en dag i taget.

Tankar när sömnen inte vill infinna sig

Man inser att man växt upp i en mycket dysfunktionell familj när bara några ord kan få sårskorporna att börja klia och blöda igen av. Fast man vill glömma och gå vidare så finns det där. Det värsta är att han som sårade och svek, sitter och tycker synd om sig själv och känner sig förorättad. Ibland tror jag inte han är kapabel att fatta att det var han som svek oss alla, om och om igen.